Klonen pratar väldigt tyst i normala fall, men när jag knappt hör honom i mobiltelefonen förstod jag att något var fel. Det var högtalaren som var kass i mobilen. Så imorse fick jag en ny svart liten sak. När jag gick för att rehabträna, ringde jag Klonen för att testa om jag kunde höra vad han sa. Vilket jag gjorde, och det med besked. För när jag frågade vad han gjorde fick jag svaret “sitter på bussen på väg till dig“! Skämtar han aprillo? Det var ju inte alls vad vi planerat, det var först nästa helg han skulle komma. Han hade helt enkelt tagit fel fredag.
Tänk om jag inte fick för mig att provringa till honom? Eller om jag rest bort den här helgen? Då hade han stått där på Cityterminalen ensam och övergiven. Något fick mig att ringa det där samtalet, en halvtimma innan han kom. Ska jag bli religiös nu , eller tro på små troll under gatstenarna?
Som förälder vet man när det är något på G! Det vet Du väl?
Jodå, bara mitt förnuft som har svårt att acceptera det.
Det har hänt flera gånger att jag ringt honom precis när något hänt. Som när han föddes (ja, inte han själv då), eller när han bröt båda handlederna. Ringde precis när det hände.
Fan, vilken reklam för mobiltelefoner egentligen! “Får du en föraning, ring med Sony Ericsson!”
Sälj den sloganenenen så blir Du vinstdrivande…. 😉