Ett tecken på att en cykel inte använts på ett tag, är att den hamnat längst in i högen. Eller att lufttrycket i däcken är lågt, eller tom obefintligt. I det tillståndet plockade jag fram Surlyn. Och liksom Salsan var i våras, var nu Surlyn lite putt för att det blivit åsidosatt. Och det märktes när jag trampade iväg. Vi var inte ett, vi var inte i symbios med varandra.

Det var när ryggen började göra sig påmind om sin existens, som jag kom ihåg varför jag en gång i tiden köpte den heldämpade Salsan. Det slår rakt upp i ryggen med en hard tail! Och inte var jag kvick i benen heller. Med andra ord behöver jag cykla mer på Surlyn, så jag får starkare ben och starkare rygg. För det här var förskräckligt dåligt. Skärpning!