Igår var det ett år sen luxeringen. Var det något att fira? Näe, tyckte inte det. Iofs sa någon läkare att det kan ta upp till två år innan det är helt återställt. Tydligen. Det har under det här året iallafall gått i vågor. En månad efter själva luxeringen ställde jag upp i sm i singlespeed utan problem. Två månader efteråt cyklade jag sex mil på Witch Rajden genom en blöt Roslagsskog. Sakta blev jag bättre under hösten med hjälp sjukgymnastik. Men över julen fick jag ett rejält bakslag. De var då värken i skuldran började, och jag besökte både naprapat och senare en ny sjukgymnast. Sakta sakta började det bli bättre igen under våren, till och med så bra att jag för några nätter kunde sova precis i vilken sovställning som helst utan smärta. Och med tre veckors helt uppehåll i styrketräningen under semestern, var det bra för ett tag. Riktigt bra. Men med trängseln i natt upptäckte jag att det inte var så längre. Värken kom tillbaka i visa ovana sovställningar. Men jag klagar inte, helt självförvållat. Nu är det bara ett år till…
Jo, du gnäller!!!
Du får ägna nätterna åt att kolla på icketräd istället.
De ligger kvar, massakerade på marken.
Köp en blomma. Ha begravning i eftermiddag. Sjung en sång. Tänd ljusen i vardagsrummet. Gråt. och njut sedan av ljuset. Och att du kanske får sova bättre i natt.
Kan Du inte säga “axeln ur led” istället för luxering hela tiden? Du är väl ingen doktor som bara snackar fikonspråk heller? 😉
Använd vanlig svenska.
Kul att Du blir bättre i alla fall.
Ok, ska hädanefter säga “luxation ur led”, så Jocke förstår. Ni andra kan fortsätta läsa luxation. ;~)
Bra Dr Brusé!
Är det det det betyder? Jag har faktiskt inte haft en susning vad det betyder och varit för slö för att fråga. Att det hade med axeln att göra har jag iaf fattat. Undrar om det finns några balla ord för några andra krämpor som jag har?