När Klonen var liten och behövde hjälp, sa jag alltid att “försök själv först”. Sen om han inte klarade det, gjorde jag det inte åt honom, utan hjälpte honom att göra det. Försökte lära honom att inte ge upp, att man alltid måste försöka. Att det aldrig går om man ger upp innan man ens försökt. Därför förundras jag över folk som ger upp innan de ens försökt, sådana som bara säger “det är ingen idé” eller “det går inte“. Hur kan dom ge upp innan de ens försökt? Vad är de rädda för? Är de rädda för att misslyckas? Det är det som gör att vi utvecklas, att våga försöka och sen kanske misslyckas för att dra erfarenheter av det till nästa gång. Om man aldrig försöker kan man heller aldrig vinna något.

Att inte ens försöka, är att inte vilja. Och så kan det vara, ibland vill man inte. Men då är det bättre att säga det, “jag vill inte“. Istället för att skylla på att det inte går. För om man verkligen vill, så försöker man. Så enkelt är det: vill man så kan man! Vill man inte ens försöka, då går det aldrig, och då kan man lika gärna lägga ned. Varför slösa tid och energi på någon som inte vill?