“Det kan du göra någon annan dag” – ett typiskt svar från någon som inte själv motionerar när jag ska iväg och träna. Ett förlorat träningspass går aldrig att ta igen, det är för alltid förlorat. Ska det vara någon vits att träna, ska det ske regelbundet, inte hoppas över bara för att jag har besök eller liknande. Motionerandet är mitt sätt att hålla mig frisk, min medicin för att hålla min kropp igång och inte bli sjuk eller få besvär i diverse kroppsdelar. Undrar hur det skulle mottas om jag sa till min hjärtsjuka pappa när jag är på besök hos honom, att “din hjärtmedicin kan du ta någon annan dag när jag inte är här“…