Det var bara fartvinden som ven i mina öron, men det trängde igenom något bekant ljud. Stannade till vid vägkanten och lyssnade. Det var helt tyst, ingen bullermatta från en avlägsen trafikled eller väg. Bara min egen lätta andhämtning. Helt tyst var dock inte, det enda som hördes var fågelkvitter. En massa fågelkvitter i träden runtomkring. De hade väl fullt sjå att finna en partner och bygga bo tänkte jag, pissade färdigt och fortsatte de sista fyra milen hem från Svartsjölandet.