Inget är som väntan säg dom. Nej, inget är så olidligt som att vänta. Väntar på att kontoret ska flytta, väntar på att mina grejer ska komma. Väntar på att läkaren ska bemöda sig att få tummen ur och skicka det där läkarintyg han lovade förra veckan och som jag behöver nu. Väntar på min pump jag tappade i den hemska I2-skogen som käkar cykeldelar. Väntar på att folk ska betala räkningarna i tid som jag skickat till dom. Varför ska det vara så svårt att göra sin del i livet? Inser de inte att andra blir drabbade av deras oförmåga att göra sitt? Morgondagen får ägnas åt att jaga folk och få dom att göra sitt jobb, så jag kan göra mitt. Vilket innebär att andra får vänta på att jag ska göra mitt, för att jag ska leka arbetsledare och jaga på andra. Andra blir drabbade av att jag blir drababde. Och sådär håller det på. Hur svårt kan det vara att göra sitt?