“Det som glöms i tö, kommer fram vid regn“- ett nytt ordspråk påkommmet av mig imorse. Det är svårt att tro att det är augusti, det känns mer som mars. Fullt med grus överallt. Mycket är sånt som kryper fram när det regnar och blåser, men en hel del är även nyuppsliten asfalt av all trafik i Stockholm. Men mest är det för att gatukontorets entreprenörer inte sopade upp all så kallad halkbekämningsmedel i våras. Runt midsommar tröttnade jag på att felanmäla alla grushögarna som låg kvar på cykelbanorna. Det är vad vi får leva med nu, grus överallt. Grus i käften, grus som kryper in och förstör lager, grus som skitar ner allt som blev tvättat igår.

Är det vad våra skattepengar ska gå till, massförstörelse av hälsa och egendom? Tvåtusen människor dör per år i Stockholm på grund av allt vägdamm! Kommunen och dess entreprenörer bryr sig inte, de ville inte, orkar inte. De har en miljö- och människosyn som skrämmer mig.