Det har sina stunder att se dåligt på ett öga, synfältet blir väldigt begränsat. Sitter jag och pratar med någon, eller är ute och går med någon, vill jag ha denne på min högra sida, så jag kan se dom i ögonvrån. Vill ju ha ögonkontakt med de jag umgås med, det har jag inte om de är på min vänstra sida. Dessutom är mitt djupseendet är katastrofalt. Avståndsbedömningen fungerar utan problem vid köksboret, när jag går, cyklar eller kör bil. Men vid bollsporter när saker kommer fort, blir det genast problem. Kastar någon en boll till mig, är det rena turen om hjärnan hinner registrera bollens hastighet och dess avstånd för att jag ska lyckas ta lyra. För det mesta missar jag bollen helt, och den studsar vidare. Ibland hinner jag inte med alls och bollen träffar mig rakt i pannan och däckar mig. Där är jag nu, golvad och däckad. Igen.