Per Ankersjö (c), stadsmiljöborgarråd

Som jag skrev i bloggen den 12:e januari, så blev jag inbjuden till ett möte med Per Ankarsjö (c), stadsmiljöborgarråd i Stockholms stad. Kom lite sent till lunchmötet idag för jag var trippelbokad och fick stressa igenom mötet innan. Väl i stadshuset bjöds vi på lunchmacka och vi presenterade oss alla. Det var förutom Per två till från stadshuset, en polis, Krister Isaksson känd från Kadens, en man från cykelfrämjandet, Ted Ell från Trafikkontoret samt två från Citybike. Varför nu en kommersiell aktör som inte ens hyr ut sina cyklar under vintern var med på ett möte om snöröjningen blev jag inte klok på. Förty hade de kloka synpunkter.

Jag började med att fråga Ted Ell vad Trafikkontoret har för kvalitésuppföljning för snöröjningen.  Detta då vi är flera som felanmäler samma sträcka om och om igen varje gång det snöat utan att det plogas ordentligt. Eller så plogas det inte alls. Jag fick inget riktigt svar, utan det var en lång utläggning om kommande system och att det är många mil att ploga. Jag poängterade att det handlar om våra skattepengar och att det är viktigt att staden och dess medborgare får det som tjänstemännen handlat upp av entreprenörerna. Tyvärr tyckte jag inte att jag fick ett konkret svar. Hade han åtminstone svarat att det inte är bra och kan göra det bättre eller nåt sånt, kunde jag varit nöjd. Men det kändes bara som tomma ord.

Det pratades mycket fram och tillbaka om vad som borde göras och det som jag gillade mest var den nya sopmaskinen de nu testkör mellan Bergslagsrondellen och Stadshuset. Den verkligen sopar cykelbanan ren från snö och grus och den sprider även ut en saltlösning. Och därmed inget sand! Det berömde jag och nämnde att jag alltid undrat varför de aldrig saltar cykelbanorna som de gör för bilarna. Fördelen med det och att inte sanda, är att de sparar in kostnaderna för att sedan sopa upp gruset från cykelbanorna på våren, att det blir mindre vurpor och personskador, att det blir mindre partiklar i luften framåt våren – Stockholm har ändå en av Europas skitigaste luft – samt att “brukarna” vågar börja cykla tidigare på våren om cykelbanorna är fria från grus. Ted & Co ska utvärdera den där sopmaskinen, som jag för övrigt bara hört gott om men aldrig sett, och förhoppningsvis till nästa vinter skala upp det hela så de får fler maskiner och kan sopa fler huvudstråk.

Fick med mig lite kvällslektyr

Killen från Cykelfrämjandet – ja jag borde bli bättre på att skriva upp vad folk heter – nämnde att de utvecklar en app där man med hjälp av bild och geotaggar kan skicka in felanmälan till kommunerna i Sverige. Liknande finns i Holland med gott resultat. De kommer att tillhandahåller ett API så kommuner kan få ut data som felanmälningar och förslag för underhålla cykelbanorna. Ted blev faktiskt lite intresserad. Det lovar gott, och jag ser fram emot denna app framåt april.

Per Ankersjö avslutade mötet efter 90 minuter med att be om hjälp att få fram en slogan för cykelstaden Stockholm. Krister kom med några konkreta förslag, så vi får se var detta mynnar ut i.

Det var ett trevligt möte som även om det var allmänna frågor utan att bli sådär konkreta som jag gillar, diskussioner att ta på, så får det klart godkänt då det var ett första möte. Jag är varken politiker, tjänsteman eller opinionsbildare, jag är ju bara en “brukare” av cykelbanorna med mer än 800 mil i benen per år. Tillika  träningsledare i Sveriges största cykelklubb Fredrikshof med erfarenhet av hur bra och dåliga cykelbanor är utformade. Hoppas jag gjorde bra från mig och får fortsätta komma på dessa möten. Jag var ju ändå den ende förutom Krister som verkligen cyklar mycket och året runt hela tiden.