I helgen hade jag långbyxor på mig för första gången sen april. Det kändes lite ambivalent, instängt, trångt, varmt. Sakta har kvicksilvret sjunkit de senaste veckorna och jag har blivit tvungen att ta på mig mer och mer kläder när jag cyklar. I måndags tog jag på mig de längre kortbyxorna som går över knäna, men imorse var det bara fem grader, så knävärmarna åkte på. Likaså fick jag rota fram långfingerhandskarna, de korta räckte inte. Hur ska den här hösten sluta som enligt almanackan inte ens börjat? Vi har ju inte ens kommit till höstdagjämningen än.
Kategoriarkiv: cykel
Inte Happy
Inte bra det här, fick massa gjort på jobbet idag. Inte bra alls. Har lätt abstinens, mitt gift, min drog, fungerar inte. Cykelforumet Happymtb.org har legat nere sen igår kväll. Livet känns tomt och meningslöst.
Lika olika
Vi är lika nördiga på våra egna insnöade områden, fröken L och jag. Förutom det gemensamma cykelintresset, har jag mina spårvagnar och hon sina berg och tunnlar. Skickade henne en bild på två vagnar som såg ut att pussas. Varvid hon svarar ”ja du är ju inte bättre än mig… bara lite annorlunda”. Det var fint sagt av henne, tog det som en komplimang. Varvid jag replikerar ”vi är lika på ett annorlunda sätt”.
Segerns sötma
Vaknade nyss med en fadd smak i munnen. Det var inte segerns sötma, det var en bitter eftersmak. Helgen var underbar på många sätt och vis; många trevliga människor, god mat, hög stämning och mycket cykling. Avslutningen igår kväll kunde gärna fått vara i samma sköna stil. Efter några glas vin rann allt bara rakt av mig och ned genom parketten till grannarna under. Fastnade i soffan halva natten och det blev inte mycket kvalitetssömn inatt. Just nu känner jag mig både mentalt, fysiskt och emotionellt tom. Behöver påfyllning…
Polopolare är väl allihopa
Det gick nästan att ta på luften som vibrerade av förväntan. Sex lag ställde upp i Sveriges första SM i cykelpolo. Vi hade en bra strategi som fungerade perfekt när vi följde den, men resultatet var katastrofalt när vi inte gjorde det. I gruppspelet vann vi båda matcherna och gick vidare till slutspel. Där blev dock motståndet både hårt, blodigt och brutalt. Vi spelade bort pallplatsen.
Det kändes i hela kroppen att jag hade cyklat elva mil på småvägar igår. Tack vara den månghövdade publiken som hejjade på, hade jag skitroligt. Gick omkring mellan matcherna och smålog och mös. Trots att vi inte fick någon pallplats var jag iallfall nöjd med vår insats. Vi kämpade hårt hela tiden och vi har ju fått vara med på det första SM:et. På hemvägen smiddes planer på mer träning och framför allt bygget av Den Perfekta Cykelpolocykeln.
Efterbliven göteborgshumor
Klockan åtta stod över 60 förväntansfulla cyklister på torget i Alingsås, redo för mer än 11 mil grusvägscykling ned till Göteborg. Trodde jag. Att det skulle vara kallt på morgonen visste jag, men inte sex grader. Det bet bra skönt i benen, för några knävärmare hade jag inte alls tänkt på att ta med mig, så jag fick värma mig med den medhavda whiskypluntan. En klunk för varje knä satt fint, sen värmde solen resten av dagen från en klar himmel.
Första etappen satte nivån direkt, där en glad överraskning väntade i form av grov makadam och meterstora sprängstenar. Det hade ingen räknat med, inte ens tävlingsledningen då det hade hamnat där igår. Men jag kände ändå att jag hade missuppfattat hela upplägget, banan var mer som en xc-långloppsbana än en landsvägstävling som förr i tiden. Stålräcer med smala däck kändes inte alltid optimalt på smala rotiga stigar.
Efter cirka sju åtta timmar var jag så trött och slut i kroppen att jag glömde bort att jag egentigen inte orkade, att jag egentligen inte var tränad för det här. Trampade på av ren jävla stônighet, och det var där i trötthetsdimman som jag såg den andra sidan av den berömda Göteborgshumorn; galghumorn. Genast blev det lättare att cykla med den insikten för den gjorde mig på humör igen.
Avslutningen var genialt genomförd med cykling i samlad trupp uppför hela Avenyn med avslutande spurt upp till Götaplatsen. Där möttes vi av en mindre folksamling som tjoade, hejjade och kastade guldkonfetti över oss. Jag trodde nästan jag skulle komma i brallan av lycka. En stenhård kalasdag med mycket cykling, god mat och trevliga människor.
Tåg är billigast
Sverige är ett u-land om man vill ta med sig cykel på tåg. Som ett led i regeringens mål att minska koldioxidutsläppen, tycker jag att de borde främja tågresandet för bilåkandet. Men icke då, det är helt förbjudet! Regeringen är köpta av bilindustrin och då måste vi som har cyklar i bagaget välja bilen. Så vi klämde in tre cyklar och två gubbar i en SAAB 9-5:a för färd mot Göteborg. På låga varv morrade bilen som en lungsjuk gädda, men vid högre varv pinnade den iväg duktigt utan problem.
Dock uppskattade inte polisen i Jönköping den Saabens välvilliga egenskaper, vi blev invinkade av en mc-polis på motorvägen. Han gjorde ett mycket nervöst och osäkert intryck, vinglade omkring framför oss på vägrenen utan att kunna bestämma sig för om vi skulle stanna eller inte. När vi väl stannat, tog det honom flera minuters letande innan han hittade knappen till blåljusen på motorcykeln. Han påstod att jag hade kört 115 km/h på motorvägen med 90 som gräns. Men jag nekade, jag var övertygad om att jag inte kört fortare än 100 enligt mätaren, samt att den täta trafiken inte tillät sådana höga hastigheter. Så det blev en vinglig och osäker resa iväg till han kollegor en bra bit bort som hade prickat av vår hastighet med radarn. Där visade ett befäl upp ett hanskrivet protokoll, vilket jag ifrågasatte nogrannheten på, varvid jag fortsatte att neka till 115 km/h. I sina försök att övertala mig att skriva på boten, demonstrerade befälet sin radar. Han visade alla handgrepp, och berättade hur de kalibrerade den i sitt garage. Det lät ju nästan som en trygg kalibrering. Sen skulle jag försöka ta en bils hastighet på vägen bredvid, men den funkade inte. Den ”fastnade” inte på bilen, hur jag än försökte. ”Jodå, det ska du, sa den välvilliga polismannen ihärdigt flera gånger”. Han startade om radarn, men den larmade om ”batteri low.” Jag började känna mig mer och mer övertygad om polisens noggranna mätningsutrustning. Kan de verkligen mäta min hastighet korrekt med en radar som inte kan fånga hastigheten på en bil med lågt batteri?
Men jag fortsatte neka till 115 km/h men erkände fortkörning på strax under 100. Det verkar som de är vana att alla skriver på när de visar upp radar, noteringar och allt. Folk blir väl rädda och skriver väl på vad som helst i princip. Men jag nekade och gjorde det besvärligt för dom. Så det blev rapportskrivning vilket polisen inte direkt jublade över. Undrar inte om den osäkre mc-polisen var bög? Han ville veta både mitt civilstånd och inkomst.
Visst, kunde jag erkänt allt direkt, men då hade jag fått en bot och ett betalningsföreläggande inom 30 dagar. När jag satt där i bilen och väntade på att den nervösa mc-polisen skulle komma till vår bil, hann jag snabbt resonera alternativen med mig själv och Fredde. Nekar jag, får jag iallafall respit att betala tills det gått upp tills tingsrätten, och det kan ju ta flera månader. För några 2 800 kronor har jag inte denna månad.
Så här efteråt hade det blivit billigare att ta tåget iallafall med cykeln i två sopsäckar. Samtidigt som jag är glad att polisen inte prickade in mina 150 km/h norr om Jönköping.
Snart sen
Väntar på att Fredde kommer och hämtar upp mig. Det är en bra övning, bara slösurfar och ser Åsa-Nisse på tv. Sen drar vi till Göteborg för Ronde van Reetard imorgon och cykelpolo-SM på söndag. Kommer bli helskoj. Sen.
Sämste svensk
Även om det var en britt som vann SSSM08, så kom Rikard tvåa och titulerar sig därför ”bäste svensk i oväxlad MTB”. Även sista platsen kneps av en britt, men jag kom nästsist. Så nu titulerar jag mig ”Sveriges sämste singlespeedcyklist”!
Oroligt i klungan
Det märktes att jag cyklat för sällan på landsvägscykeln och med andra i klunga. Det blev lite oroligt i början, jag var lite för het på gröten, men när jag väl fick spurta av mig lite, rättade jag in mig i ledet och låg sen på rulle hela den trevliga turen. Lika trevligt är det inte att bli väckt av en väckarklocka på morgonen.