Kategoriarkiv: cykel

cykel, livet

Bejaka gubbigheten

2 kommentarer

Sviterna efter gårdagen dröjde sig kvar framåt lunch idag. Vätskebalansen började sakta återta sin forna nivå. Saltar lite extra idag, eller rättare sagt, jag saltar idag. Annars saltar jag aldrig maten, den naturliga sältan i maten räcker.

Många analyserar gårdagens bravader på Happymtb.org och alla är ense om att värmen var mördande. En tredjedel bröt och slutförde aldrig loppet. Själv tillhörde jag de andra två tredjedelarna, de som slutförd loppet.

Men jag är inte någon tonåring längre, bara att konstatera. Inte för att jag förträngt det eller vägrat accepterat det på något sätt. Jag har helt enkelt levt i nuet och inte tänkt på var jag är, vilken ålder jag befunnit mig i. Det har liksom bara rullat på. Men jag har faktiskt kommit över “medelåldern”. Så är det bara. Och börjar man motionera först på sin 20:e 18-årsdag, så är man ingen elitmotionär direkt. Det tar emot emellanåt.

Cykelkamraten K sammanfattade det hela bra för en stund sen:
– Bara dumheter att rusa i väg som nån elit när man inte är det.
– Man ska bejaka gubbigheten

Så sant det är sagt, man ska bejaka gubbigheten.
Jag börjar imorgon.

cykel

Absoluta kokpunkten

4 kommentarer

Vatten kokar vid hundra grader. Det vet alla. Mjölk kokar när man vänder ryggen till. Men när kokar en hjärna?

Nationaldagsspelens mtb-bana var en trevlig bekant, i princip samma sträckning som SSWC06. De stigarna har jag kört hur många gånger som helst. Några omdragningar var det, vilket jag blev varse när de andra kom från andra hållet. Hade inte kollat märkningen, bara kört efter ryggraden. Dumt.

Men det var det där med värmen. Tjugosex grader i skuggan. Vindstilla. Det var varmt, hemskt varmt. En tredjedel bröt tävlingen pga värmen. Inte jag. Men värmen var tuff. Efter 90 minuter tog vattnet slut. Men fortsatte köra på ren jävelskap i 30 minuter till.

Men nu vet jag när en människohjärna kokar. Det fick jag erfara idag. Hjärnan kokar vid 26 grader.

cykel

Oladdad

Lämna en kommentar

Laddad är väl inte rätta ordet. Men tekniskt sett välförbered. Allt är genomgånget och framlagt. E peppade mig igår, men det var nog för tidigt. Behöver nog lite pepping nu istället. Får försöka själv.

Tre timmar kvar till start. Banan blir inga problem, jag kan den utan och innan. Det kommer och bli hur skoj som helst! Bara inte banläggaren lagt den baklänges. Då blir det riktigt spännande.

Laddningen kommer nog i startfållan, när jag vill springa och pissa stup i kvarten. Urladdningen kommer nog redan efter en halvtimma för att jag gått ut för hårt. Vill inte hamna för långt bak, så jag måste plocka alla otekniska blåbär. Jag är inte snabb, men klarar tekniska stigar utan problem. Vill inte ha andra ivägen.

Laddad kommer jag bli förr eller senare. Nu ska jag ladda med pasta.

cykel, gudarnas betraktelser

Religionsfrihet i skogen

6 kommentarer

Trampa, trampa, flåsa, flåsa, skaka, trampa, flåsa, studsa, trampa, trampa, sörpla, flåsa, trampa….

Euforiskt flög jag över stock & sten, genom stök & bök. Flera svåra passager plockades en efter en. Svåra tvåmetersdropp avverkades utan tvekan.

Med ett stärkt självförtroende klev vi över tröskeln. Först kom jag, efter kom ett fånigt leende och sist Caballeron. Vi var alla en lycklig treenighet.

En religiös upplevelse i Sicklaskiftet! “Världens bästa skog“?

cykel, fôlk, gudarnas betraktelser

Kalleankastilen

1 kommentar

Så här kanske det diskuteras:
– Vilken cykelstil har du?
– Jag har Armstrongstilen.
– Och jag har Bassostilen.
– Jag kör med Kalleankastilen.

När jag cyklar till jobbet brukar jag studera andras cykelstilar. En förhärskande stil är vad jag kallar Kalleankastilen. Den ser lustig ut och är komisk. Folk sätter halva foten på pedalen, så endast ledknölen under stortån är i kontakt med pedalen. Andra fothalvan hänger ned på utsidan av pedalen då många kör med mjuka skosulor. Sen har de vridit in hälen i den linje som den ska vara. Så det ser precis ut som Kalle Anka med sina breda utstående fötter cyklar.

Det är riktigt kul att cykla till jobbet!

Undrar vilken cykelstil jag har?

Fick höra att jag “har en speciell åkstil” när jag kör mtb. Att jag “kör med armarna brett isär… armbågarna står rätt ut“. Vad ska man kalla en sån stil? Krogköträngselstilen – som när man försöker tränga sig fram? Är väl det jag försöker göra, tränga mig fram mellan snår och slyn.

Undrar vilken åkstil jag har på räcern?

cykel, gudarnas betraktelser

Jag, mobbad

2 kommentarer

– Den har ju bromsar, sa hon uttrycksfullt.
– Det är ingen fixed, svarade jag.

Hann upp Simona på Johanneshovsbron och lade mig brevid. Var ett tag sen jag pratade med henne. Brukar se henne svischa förbi på stan då och då.

Hon beundrade min singlespeed, en gammal Peugeoträcer från 1980. Tror jag, hittade en sajt om hur man fick fram årsmodellen från ramnumret. Köpte cykeln förra året och tog bort växlarna. GurraG ekrade om bakhjulet så jag erhöll en rak och superfin kedjelinje. Bak blev det 20 tänder och fram är det nu 50 efter en del experimenterande. Styret är nu ett avsågat uppochnervänt bockstyre med begagnade bromshandtag som jag rotade fram hos Gamla Stans Cykel. Styrlindan är brandgultsvart tigermönstrat och valdes av E. Cykeln är krönt av en begagnad Brookssadel, bland den skönaste sadeln jag har! PX-10:an som modellen heter, har jag som pendlarhoj, den vågar jag ställa ifrån mig på stan.

Men det var det där med bromsarna. Stefan/Scand var på mig igen i torsdags på Mästerkatten. När han kom ikapp mig flåsande vid rödljusen tyckte han jag också skulle gå över till den andra sidan. Att börja köra fixed. Men jag är för feg. Eller för lat, vill kunna frihjula ibland. Ska väl våga någongång. Kanske.

– Riktigt fin, gratulerar, sa Simona, gjorde honnör och svängde ned mot kolerakyrkogården.