Resa biljettlöst blir vanligare och vanligare. Oftast visar man upp en kod i sin mobiltelefon för föraren eller spärrvakten. Men jag inser att Klonen har åkt många gånger med samma bussförare, när han inte ens tittar på biljetten eller mobilen utan bara lakoniskt vinkar in Klonen på expressbussen och frågar ”hem till Västervik igen?”
Kategoriarkiv: fôlk
Inga undanflykter
I mitt hus finns en liten pizzeria, men jag har aldrig handlat där förut. Jag hade synpunkter på hur pizzabagaren tog hand om sina sopor, eller inte tog hand om sina sopor, ska jag nog säga. Så därför kallade han mig rasist, för att jag inte gillade att han skräpade ned. Logiskt eller hur?
Men nu är det nya ägare av pizzerian, två killar har köpt den och det var inte alls bra. Det var bättre att som förut bli kallad rasist och därmed kunna vägra köpa pizza där. Men vad ska jag nu skylla på, när Klonen vill ha pizza? Ingenting, så det blev pizza idag.
Utan personligt ansvar
Efter att ha väntat i två timmar på ambulans, dog en 34-åring som fått hjärtinfarkt. Han dog i sin mors armar som förtvivlat under två timmars tid försökt förmå SOS Alarm att skicka en ambulans. Nyheten kunde läsas i många tidningar.
Är det den nya tidens tecken, att vi ska behöva dö i väntan på hjälp? Hjälp som vi via världens högsta skatter betalar för och förväntar oss att erhålla när vi behöver dom. Och som vanligt är det ingen som vill ta på sig ansvaret. Det fegas ur och bortförklaras, det är alltid någon annans fel.
— Det är inte säkert att någon har gjort fel, säger Lotta Lundin till TT, resurserna räckte helt enkelt inte till.
Självklart är det någons fel att det inte skickades ut någon ambulans. Självklart är det någons fel att det inte finns resurser. Det får inte handla om resursbrist när det handlar om människoliv. Det får aldrig aldrig komma dithän att en människas liv står på spel för att det saknas resurser. Då är det ett systemfel någonstans. Och det felet är självklart någons. Alltid!
Med världens högsta skatter borde vi ha outsinliga resurser och kompetenta människor som fattar livsavgörande beslut. Tyvärr ser verkligheten helt annorlunda ut. Vi lever i en socialistisk planhushållning, där det bara finns resurser för ett visst antal ambulansutryckningar. När det antalet överskrids, saknas det resurser. Vi får hoppas nuvarande regeringen verkligen genomför sitt systemskifte. För våra livs skull!
Sakna empatisk förmåga
Fick idag veta att jag saknar empati. Och att jag dessutom är en misslyckad polis. Jajemensan! Det var när jag påpekade för kvinnan som satte sig bredvid mig med sin hund i tunnelbanan, att det var en hundfri avdelning hon satt sig i, som jag fick veta det. Hon var minsann också allergisk mot hundar, men hade tagit en allergitablett, så det gjorde ju inget att hunden var i fel avdelning. Minsann. Jag försökte påpeka att vi alla är olika, och det finns de som blir dödssjuka av hundar. Det var då jag fick veta att jag saknade empati för andra människor, eftersom jag saknade förståelse för henne och hennes hund. Snacka om att projicera sina egna problem på andra! Det var när jag svarade henne att ”åh, du är en såndär cool människa som skiter i andra människors hälsa”, som jag fick veta att jag var en misslyckad polis. Se där vilken människokännare hon var.
Är jag petig? Kanske det, men den som tycker så, är tydligen inte allergiker och vet hur det känns att få en allergisk reaktion. Sådana personer saknar oftast empatisk förmåga för sin omgivnings besvär. De vet inte hur det är att få klåda överallt och få svårt att andas. Tyvärr verkar det vara en ny folksjukdom, en ny trendig grej, att sakna empati. Skit i andra, bry dig bara om dig själv – verkar vara det som gäller. Med ens känner jag mig hopplöst otrendig och omodern. Som att det är kört för mig.
Antingen eller
Halvmesyrer är jag inte mycket för. Gillar inte mellanting, utan det ska vara antingen eller. Som det där med badrumsdörren. Antingen stänger dom den helt när dom går ut ur badrummet, eller så låter dom den vara som den var innan de klev in: helt öppen. Inte halvöppen. Det blev så jävla obehagligt när jag gick på toan i nattens mörker. Dessutom väckte jag mina halvmesyriga gäster av mitt svärande för att den förbannade dörren stod halvstängd.
Det är inte roligt längre
Med vita löparskor som såg alldeles nya ut kom han småjoggande emot mig. På benen hade han ett par löpartajts och runt midjan hade han ett vätskebälte. Framme vid mig stannade han till och sa:
– Det märks att man är 72 bast
Det var svårt att bestämma om han log pillemariskt eller grimaserade av smärta. Men han fortsatte:
– Det är inte roligt längre
Sen joggade han vidare. Skulle jag gissat på hans ålder, hade det varit max 65 år. Sådär pigg vill jag också vara vid 72, vilket jag tycker är en sund ambition.
Förbryllande kallelse
Fick idag en kallelse till en röntgenundersökning, men blir inte riktigt klok på hur de ska ha det. Så här står det i kallelsen:
Inga förberedelser krävs för denna undersökning. Du är välkommen på Drop-in. Måndag – Fredag 08.00 – 16.00. Extra väntetider kan uppstå vid lunch.
Så här långt är allt solklart. För mig betyder drop-in att man inte behöver boka tid iförväg, och man kommer in i den ordningen man anlänt. Men sen kommer dessa rader som gör mig förbryllad. De är skrivna i fetstil, för att riktigt påpeka vad viktigt det är:
Om du uteblir och ej avbokar så gäller ej frikort och patientavgift debiteras enligt gällande taxa.
Hur ska jag kunna avboka en obokad tid? Tror jag ringer och försöker avboka min obokade tid. Bara för att se vad de säger.
När jag blir stor
När jag blir stor vill jag bli tunnelbaneförare. Det verkar jätteroligt att få accelerera fort och bromsa jättehårt så passagerarna far omkring inne i vagnen och ramlar på varandra. Och sen få sitta på rasterna och skryta för kollegorna hur många lårbensbrott eller krossade glasögon jag åstadkommit på mitt arbetspass. Det verkar skoj, det vill jag göra när jag blir stor.
Illa valt tillfälle
Igår vid lunchtid kretsade en helikopter över min stadsel och den närbelägna skogen. På flera nyhetssajter kunde jag läsa att en liten sexåring hade försvunnit i Nackareservatet och polisen hade satt igång ett stort pådrag med bland annat en helikopter. Tack och lov återfanns pojken välbehållen. På något sätt hade han lyckats ta sig genom skogen och de fann honom hemma vid sitt hus.
Bara någon timme senare hörde jag ånyo helikoptern sväva över min stadsdel. Undrade då om pojken försvunnit igen? Men imorse kunde jag läsa i tidningen att Ica i Bagarmossen hade blivit rånat. Och det måste vara sämsta valda tillfälle, att råna en affär när polisen redan har ett stort pådrag igång med helikopter och hela köret precis i närheten. Mycket dålig tajming helt enkelt.
Mesiga moderna män
Emellanåt kommer det e-post med powerpoint-skämt med snuskiga skämt. Och det är alltid kvinnor som skickar dom. Samma sak med fräckisar, det är aldrig män som drar dom längre, utan det gör kvinnorna. Har vi svenska män blivit så hårt drillade att minsta lilla skämt som anspelar på sex och kön anses vara kvinnoförnedring? Har vi sjunkit så lågt att vi gett upp vår manlighet för en liten skara högljuda feminister? Och varför är det då okej att kvinnorna kommer med dessa såkallade kvinnofientliga skämt?