Om alla säger att de ”gillar olika”, så är de ju lika! Alltså föredrar de att alla är lika att gilla olika, då är de ju inte olika utan lika! Hur kan de då gilla olika när de vill att alla är lika?! Jag är förbryllad…
Kategoriarkiv: fôlk
Två ton frihet
Det är när jag krypkör i makliga 20-30 km/h på Frösundaleden, Huvudstaleden, Essingeleden, Södra länken, Nynäsvägen osv, som jag undrar var den där friheten att köra bil är någonstans. Den där friheten att äga bil som alla bilägare talar om. Är det frihet att sitta fast i bilköer, oförmögen att ta sig framåt, bakåt eller någon annanstans? Med cykeln kommer jag fram fortare, friskare, billigare och miljövänligare. Och jag kan stanna när jag vill. Men nu är det så att våra kära politiker, som med största sannolikhet är köpta av oljeindustrin, bestämt att i u-landet Sverige får vi inte ta med oss cyklar på tåg. Alltså är vi som vill cykla, hänvisade till att köra bil. Imorgon är det SM i singlespeed i Linköping, och jag har därför fått låna kära Gunillas bil. Ännu en fördel med att osingla sig.
Gratis wifi
Praktiskt att akuten på Södersjukuset har gratis Wifi så jag kunde roa mig med min nya ajfön i väntan på att få nacken röntgad. Men att inte få dricka vatten på sex timmar höll på att göra mig riktigt illamående. Är väl därför som det heter sjukhus, man blir sjukare där. Ungjävlen lär aldrig mer springa ut mot rött, han var dödsförskräckt när ambulansen kom.
Drivmedel
Nu är det krig
Nu är det fanimej sista gången jag blir påkörd bakifrån och sedan omkullslagen av en jävla rödkörande cyklist.
Täby var god stanna
Cykla aldrig genom Täby! Det blir bara kringelikrok, grusvägar, avstängda gator och vänstertrafikskörning hur ni än gör. Vi råkade hamna i Täby, och hur vi än gjorde, kändes det som vi aldrig kom därifrån. Till slut kom vi över kommungränsen och det gick att cykla normalt igen.
Täby, kommunen där inga vägar leder ut.
Fria händer
Vitsen med handsfree är väl att man ska ha båda händerna fria när man talar i telefon? Varför går då många kvinnor omkring och håller telefonen med den ena handen och mikrofonen med den andra handen? Vi män stoppar telefonen i fickan och klämmer fast sladdklämman i skjortan och har båda händerna fria.
Stôlligheter
Diskussionerna går höga på olika debattforum inklusive media om nya spårvägslinje 7. Många tycker till och har åsikter, men de flesta grunder sina åsikter på felaktiga antaganden, fakta och siffror. Verkar som det mer är en tävling i att tycka så mycket som möjligt och veta så lite som möjligt. Det är ingen idé att varken ta upp alla stôlligheter eller ens försöka bemöta dom. För sådana inskränkta okunniga människor gäller enbart Ingemar Stenmarks kloka levnadsord:
”De e int lätt att förklar för nån som int begrip”
Onudism
Det är lika begåvat att ha kalsonger eller trosor under cykelbyxorna som att ha strumporna utanpå skorna. Lika ohygieniskt och obekvämt liksom.
Humor
Det krävs en viss form av intelligens för att ha humor. Det är inte alla djurarter förunnat att förstå skämt eller inneha förmågan att skämta. I stort sett är det bara människans som kan skämta och skratta. Rätta mig om jag har fel. Men inte ens alla människor förstår sig på humor, vilket har med miljö, kultur, mognadsnivå, kontext att göra. Samt att det kräver en viss form av intelligens.
Det finns olika sorters humor, alla skrattar inte åt samma sak. Även om vi inte delar samma sorts humor eller skrattar åt samma sak, förstår ändå de flesta av oss när någon skämtar, vi förstår att någon försöker vara rolig. Trots att vi inte tycker det är roligt överhuvudtaget. Vi kanske ler lite överseende.
Men det är hopplöst att skämta med folk som inte ens förstår att det är på skoj, som inte begriper att jag skämtar med dom. Personer som jag hela tiden måste förklara skämten för. Som hela tiden frågar ”vad menar du?”. Humorn faller helt platt till marken utan nämnvärd reaktion. Till slut orkar jag inte skämta längre, skrattet dör ut och jag blir tyst och tråkig.
Då är det befriande och skönt att prata med någon som inte hela tiden frågar ”vad menar du” utan skrattar med och skämtar tillbaka. Som inte är så dödsallvarlig, utan kan blanda skratt och allvar i samma mening utan att för det förlora fotfästet och flamsa ut. Började nästan ge upp hoppet och undrade om min sarkasm var för svår, att den inte går fram. Jodå, det gör den, med rätt målgrupp så. Får välja umgänge lite bättre bara.