Ganska snabbt sjönk jag ned några decimeter genom bänken och försvann. Allt bara flöt iväg, tankar, kroppsdelar samt uppfattningen om tid och rum. Det var inget som irrade runt, inget som klämde, inget som oroade. En total upplevelse av att bara vara. Tyvärr varade det bara en halvtimme och nu vill jag ha mer. Mer av närhet, mer av stillhet, mer av kroppskontakt. Får dock hålla mig i några dagar tills Lisa kommer hem och vi ska gå på chokladmässan. Det ska bli müsli.

Brukar aldrig komma ihåg mina drömmar, men imorse när jag vaknade kom jag ihåg den, och jag gör det fortfarande. Det var en mardröm. En hemsk mardröm. Inte så konstigt kanske, de senaste dagarna har jag inte sovit så bra. Vaknat oroligt mitt i natten med tankar som far omkring på högvarv inne i skallen. Vem kan sova lugnt då?

I mardrömmen var jag i en liten stad och skulle besöka den lilla chokladbutiken. Inte så konstigt kanske, det är chokladmässa snart, och man brukar drömma om saker som varit eller om saker som kommer. Men det var inte det hemska, choklad är alltid trevligt. Det hemska i drömmen var att de över gatorna i den lilla staden redan hängt upp julbelysningen. Ni vet sådanadär stora lysande stjärnor. Och det är hela tre månader före jul! Inte konstigt att jag vaknade, det är ju bara den förste oktober idag.