Dubbat gummi fram
Nya Racing Ralph där bak
Vårsopad bana
Kategoriarkiv: känslan
Skå kyrka
Sömntut tuta
– Nytt rekord, utbrast receptionisten när jag kom till jobbet.
– Andra gången den här veckan du kommer före nio.
För så är det. Normalt sover jag kanske 7,5 till 8 timmar per natt. Men numera sover jag mellan 8 och 9 timmar per natt. vet inte vad det beror på, jag går och lägger mig mellan tio och halv elva på kvällen. Kanske det är vintermörkret jag är trött på. Eller får för lite hångel? Eller helt enkelt dags att stänga av extraelementet i sovrummet så det inte blir för varmt när jag sover?
Våren kommen
Våren har kommit till Söderort och på Ekerö med smälta cykelbanor. Men i Västerort och genom Huddinge är det bedrövligt med spårig snömoddis och blankis som gående halkade runt på. Men snart så!
Årets första längre pass! Så det måste vara vår nu! Grym motvind ned till färjan och upp till Skå kyrka. Så medvind hem hade varit det mest logiska…
Fredagsmus
Näe, nåt sånt håller vi inte på med nu när våren är i antågande och hormonerna börjar bubbla och fräsa. Kärlek till cyklingen är det som får ta vid efter att vinterpälsen vuxit sig yvig.
Cyclocross de Montmartre 1945
Nåt sådant här i Gamla stan vore kul.
Vår.nu
Förste mars. Det är en vårmånad. Alltså är det vår. Ok? Begrips?!
På inandning
Nu har den där obeskrivliga tomheten fallit över mig igen. Det där vemodet som gör att jag stirrar ut genom ett fönster mot omvärlden. Surfar runt och drömmer mig bort. Funderar på hur mitt liv skulle sett ut idag om jag hade fattat andra beslut tidigare i mitt liv. Eller om andra fattat andra beslut som berörde mig. Vet inte vad och var jag vill någonstans just nu, varken geografiskt eller emotionellt. Bara att det inte är här och nu. Utan där och då.
Det åttonde sinnet
Strålande sol och bra plogade vägar genom fem kommuner. Fyra kanske jag ska säga. Det märks direkt när jag passerade kommungränsen in till Stockholm. Efter 48 timmar sedan snöfallet började, är det antingen helt oplogat, eller så är det slarvigt plogat. Förstår att bussarna har problem när det är 10-20 centimeter snömodd. Inte är det lätt att cykla heller när framhjulet åker lite som det vill i modden. Men det är bara att trampa på och inse att det säkert är bra träning för någon muskel, kroppsdel eller något sinne. Troligen är det vansinnet som tränas upp.
Hallandsåsen
Järnvägstunneln genom Hallandsåsen är ett sorgligt kapitel. det har varit kantat med problem, åtal och miljöförstöring och ännu efter många är är de inte igenom. kritikerna säger att det bara sparar några minuter för tågen. Nja, det beror på hur vi ser på det. På hösten när lövhalkan sätter in, så handlar det inte om några minuter, då kan det handla om dagar. Löven på spåren och den branta lutningen gör det för många tunga tåg, helt omöjligt att ta sig upp. Alternativet är att åka runt halva Skåne, på enkelspåriga banor, som redan är fullbelagda. Därför behvös tunneln, för att tågen överhuvudtaget ska komma fram.
Lika bedrövlig följetong är mina tänder. Trots att jag för några år sen lagade en bunt hål, har de dykt upp igen. Många är sekundära, vilket är som Hallandsåsen. Tänderna vittrar sönder och rasar in. Gamla lagade hål blir nya fina hål. Två tänder var så illa att jag riskerade få rotfylla dom, men tack och lov slapp jag. Verkar som mina tänder är gjorda av samma spröda material som berget i Hallandsåsen. Kanske vi ska testa lite Rocha Gil nästa gång?