Glömde säga det. Det blev kortbyxdags igår. Himla skönt slippa vara instängd i ett par långbyxor. Så nu får ni se mina lurviga minst sex månader till. Ja, Johanna, de ska rakas lagomt till Vättern. Ok?
Kategoriarkiv: känslan
Det som inte dödar…
Backträning med Fredrikshof med en ny variant på Ullerudsbacken, fast de kallade slingan för Brunskogsbacken. Vi körde Ullerudsbacken i hela dess längd, upp och ned till vändplatsen för buss 181, sen upp igen men höger in på Brunskogsbacken.
De promenerande humanerna stirrade en del när cirka 12 personer flängde upp och ner för backen. Det är väl helt naturligt att cykla som en dåre uppför en backe sex gånger. Eller hur?
En vanlig söndag på södertörn
Jag fick som jag ville! Ville köra längre än 8 mil och lite högre tempo än 25 i rullsnitt. Det blev mellangruppen som Bjarne så utmärkt tog ledningen för. Jag sa att hellre lite för fort så det bränner och jag känner att jag fått kämpa, än fisa runt och sedan stå i duschen och känna att jag vill ta en runda till. Bjarne frågade en gång om det bränner – lite svarade jag. Då ökades tempot. Härligt!
Ett tag låg rullsnittet på 28,5, men vi kroknade lite allihopa vid Brandbergen, så tempot sänktes något. Någon undrade om det var sub 9-tempo vi höll. Så undan gick det! Mulligt värre!
Härlig dag, med sol och värme, bra tempo, trevliga kamrater. Vi började som 13, blev 14, men var bara tre vid Trångsund där min hjärna pga vattenbrist svängde fel, så fick jag köra hem själv. En mycket bra dag på alla sätt och vis.
Konserverad gröt
När jag kom hem i onsdags, förvånades jag över att hur bra rundan gick, trots vurpan. Det flöt på fint, jag spurtade i alla uppförsbackar och rulalde utför. Ingea trötta ben eller svackor. Troligen msåte det varit all adrenalin som pumpade ut efter vurpan. Men kan det hålla i sig i tre timmar?
Förty hade jag behövt lit adrenalin idag. Kände mig trött i benen redan i Stenhamra, så jag hoppade över Färentuna och körde in vid Svartsjö slott direkt. Nu är frågan, ska jag kasta mig åt sidan eller köpa adrenalin på burk på Ica för att få lite sting?
Hade iallafall tur med vädret
Vilket kanonväder, 16-17 grader ute på Ekerö! Det var lika bra det blev stora ventilationshål på kläderna, jag var alldeles för varmt klädd. Den antiseptiska våtservetten fick jag användning för också. Vilken lyckodag!
Tur jag inte började spela fotboll, då skulle jag väl legat och gråtit efter mamma. En cuklist hoppar upp på cykeln och cyklar 7 mil till.
Amen
Pratade med min PT för att se att jag tränar efter plan. Varvid jag “råkade” nämna att jag igår cyklade 8 mil ute på Ekerö. Ojoj, det skulle jag inte gjort. Vilka bannor jag fick. Hon tyckte att två vilodagar efter de 23 milen i lördags var för lite. Tyckte det gick bra igår, trots motvind stundtals, tyckte jag att jag höll bra tempo. Ok, benen var inte de piggaste, de var lite trötta. Men ändå.
Visst, vila behövs, det är lika viktigt som de andra beståndsdelarna i lyckade träningsresultat. Det vet jag. Efter i lördags blev det ändå två vilodagar, varav en var helt inom lägenhetens väggar. Var inte ens utanför dörren. Det tycker jag är vila nog. Vila, det har jag gjort i 40 år. Ska jag nu när jag börjat cykla, vila igen? Det får bli när jag av jord är kommen. Amen.
2078 km på en dag
Något mystiskt hände på färjan över Skanssundet vid Mörkö. Helt plötsligt hoppade GPS:n iväg till avverkad sträcka på 1873 km. Den sade att mitt rullsnitt låg på 350 km/h, trots att maxhastigheten endast var 45 km/h! Det var väl efter den chocken jag tappade mitt trevliga åttamannagäng med Stefan som utmärkt ledare och istället hakade på några randonörrävar som hade ett lite för behagligt tempo. Så när andra cyklade 205 km cyklade jag 2078 km på samma tid. Men när jag laddade över gps-filen till datorn, var det bara 205 km igen. Tror jag ska reklamera gps:n, vill alltid cykla i 350 km/h i snitt!
Få komma till med vårkänslorna
Tänkte köra årets första randonneursrunda, 20 milaren från Täby på lördag. De olika vädersajterna förutspår minusgrader och förvissa sol. Tio timmar med värmesulor blir en oansenlig mängd batterier att släpa på. Förvisso har jag fortfarande dubbat fram på crossen, men nu har min kropp ställt in sig på vår och värme. Vill inte chocka den med vinter och kyla. Den chocken ska jag nog vänta med i minst åtta månader. Så jag står över till nästa lördags, då det är 20 mil från Tumba istället. Lättare att komma till och från.
Spårlöst försvunnen
Vårsol
