Premiärtur med mina nya TRP-froggleggs
Men hu så tung motvind mestadels. Bra träning säger en del. Jo, men vill jag träna styrketräning går jag hellre på gymmet. Jag vill träna cykling och distans. Får vara dags för lite vår nu, tycker jag vi bestämmer.
Eftersom nackdelarna var fler än fördelarna bytte jag bromsar på cyclocrossen. Jisses vad mycket bättre grodlår tar än cantilever. Får ta det försiktigt med vänsterhanden.
Efter nittio minuter hårt intervallspinningpass är jag inte snabbast uppför Skanstullsbron. Inte ens i medvind. Tecken på bra träning med andra ord.
Var ett tag sen Klonen var här, så jag har glömt hur det är. Hur hemskt det är. Nu är det sådär förbannat tomt igen.
Vaknar till droppet av smältande snö. Får lite vårkänsla med sol, plusgrader blottad asfalt. Börjar fundera på var jag la kortbyxorna. Men de äkta vårkänslorna infinner sig inte riktigt förrän jag tar ut räcern när gatorna är rensopade från allt grus. Vilket brukar ske i slutet på juni…
Köpte de där Nokia 240 som det var halva priset på på XXL. Och de var inte alls lika svåra att få på som alla mina tidigare Nokiadäck som jag just därför sålt. Kanske lite överilat att sätta på dom idag när det ska börja töa. Följde med på Johans söndagsrunda ned till Vegabaren, där vi inte fikade.
Vilken skillnad! De må ha bra mönster för snömodd, vilket det inte var. Så de var grumt tungrullade, fick inget gratis, inte ens i nedförsbackarna. Hade jag inte trampat hade jag stannat nedför. Som Johan sa, nu är de iallafall inkörda!
Sällan jag minns mina drömmar, men en del är mer påtagliga än andra. Drömde inatt att det regnade så mycket att all snö var borta och gräsmattorna var illgröna när jag tittade ut. Så illa var det nu inte, men våren hänger i solen, snödropparna i takrännorna och jag hänger böjd över cyklocrossen med sina smattrande dubbar mot bar asfalt. Dags att börja ta fram kortbyxorna månne?
Tydligen kräver jag för mycket. Men är det verkligen för mycket begärt att jag får en kram när vi träffs?
Första cyclocrossträningen. Det var blött, lerigt, fartfyllt, och en aha-upplevelse. Förstod varför jag tog av de medföljande Maxxisdäcken ganska med en gång cykeln var inköpt. De är alldeles för tungtrampade på asfalt, grus, lera, löv, sand… ja, på alla sorters underlag. Gummit är som sugproppar, klistrigt. Så här slut har jag aldrig varit, till och med tanten var undrande.
Trevligt med nya bekantskaper i form av grusvägar jag inte ens visste de existerade. Med ett par trevligare Racing Ralph blir umgänget roligare.
Egendomligt, konstigt, avigt och dräggligt känns det just nu. Funderade på att dricka whisky med sugrör, men insåg att det nog var helgerån, så det fick vara. Halva tungan är fortfarande bortdomnad efter senast tandläkarbesöket. Diverse smärta kan jag stå ut med, men jag kan aldrig lära mig stå ut med känslan av en borrande borr på en tand och känna hur vibrationerna fortplantar sig i hela skallen. Aldrig. Den acceptansen försvann med mammas läkerolask.