Kategoriarkiv: resa

Svensk språkförbistring

Ta seden dit man kommer, anser jag är en bra levnadsregel. Den försöker jag leva efter. Så gott det går. I somras gick det sämre när vi var i Paris, för jag kan ingen franska. Och inte begär jag att fransmännen ska kunna svenska, så det fick bli engelska. Och det fungerade förvånansvärt bra, kunde den man frågade inte engelska, skickade de fram någon som kunde. Så det var aldrig några problem någonstans att göra sig förstådd. Det tog bara lite längre tid och så fick man ha god portion fantasi. Vill man så kan man förstå. Så enkelt är det.

Fram till för ungefär tvåhundra år sen, var Finland en del av Sverige i över femhundra år. Inte tillhörde, utan var just en del, såsom Svealand är en del av Sverige. Fortfarande lär sig finnarna svenska i skolan och många kommuner är officiellt tvåspråkiga. Vilket märks på alla skyltar i dessa kommuner, som är på två språk. Svenska ska alltså i teorin vara gångbart i Helsingfors. Trodde jag.

Vi var inne på (svenska) Stadium och skulle fråga om en hockytröja Klonen ville ha. Ställde min fråga på svenska (såklart) till en kille och en tjej, och båda svarade på engelska. Eller rättare sagt, på bräkig amerikanska. Stôni som jag är, fortsatte jag prata på svenska. Och personalen fortsatte bräka på amerikanska. Uppenbarligen förstod de mig, men vägrade tala svenska.

Efter ett tag i samtalet, började jag le, tyckte det hela var tragikomiskt. Här är vi i Östra Sverige och får svar på engelska av folk som uppenbarligen kan svenska. Har anglofieringen gått så långt att man ska få svar på amerikanska i Sverige?

Sexkommasju meter

Det är 296,4 kilometer mellan mig och Elin enligt Hitta.se. Det tar förvisso endast två och en halv timme med X2000, men det får plats hemskt mycket saknad och tomhet på den sträckan och på den tiden. Inga spontana kramar, inga hastigt påkomna kyssar, inga små trevliga blåbärsplockningar tillsammans. Ingenting sånt.

Enligt Eniro är det värre, hela 303,1 kilometer mellan oss. Alltså 6,7 kilometer längre. Men oavsett vem som har rätt, är det ändå för långt. Helst skulle jag vilja att det som mest bara är 6,7 meter mellan oss.

Kunden i centrum

Vissa företag vet verkligen hur man sätter kunden i centrum. Inför köpet av cykelramen Surly 1×1 skickade jag några frågor till Cyclecomponents. Jag kanske ställde mina frågor på ett obegripligt sätt, för vi missförstod varandra, jag och killen på CC. Helt plötsligt ringer det i telefonen, och det är han på Cyclecomponents som hellre ville ta det på telefonen än via epost. Så vi redde ut allting. Hur många företag gör så, ringer upp sina kunder oombett för att reda ut saker? Det är seriöst!

Imorse ringde jag Dr Spoke för att höra när de öppnar. Fick beskedet att de öppnade tolv och då klockan bara var elva var det tyvärr för sent för min plan, så jag tänkte att jag tar det nån annan gång. Klockan sjutton ringer Phil på Dr Spoke. Han var på väg hem och undrade om jag var på väg, så jag inte skulle komma till en låst cykelverkstad. Det är verklig och äkta omtanke om sina kunder! Jag blev riktigt rörd av omtanken.

En del företag vet verkligen hur man gör för att sätta kunden i centrum. Gynna dom, jag gör det!

Fibrer åt folket!

Känsliga läsare varnas för denna text! En kontinental hotellfrukost i Paris innehåller inga fibrer och knappt något protein alls. Bara vitt bröd och massa socker. Och det märktes, magen svullnade upp, avföringen var nästan obefintlig och blodsockret åkte berg-och-dalbana.

Väl hemma käkade vi idag gröt och ätbara ägg till frukost. Mmmm, skönt för magkänslan. Och efteråt kom den andra goa känslan; ordentlig avföring. Ordningen är återställd, välkommen hem!

Solen och värmen

Lite oflyt med vädret i Paris. Det regnade varje dag och det var inte tillräckligt varmt för att bara gå i kortärmat. Bara när molnen sprack upp så värmde solen tillräckligt för att jackan skulle åka av. När vi kom hem och klev ut från tunnelbanestationen, så var det varmare halv tolv på natten i Stockholm än det var i Paris mitt på dagen. Skönt att komma hem till solen och värmen.

Sölkorvar

När inget händer och när det sölas och kryper fram, blir jag stressad. Vill att det ska hända saker, att folk gör det dom ska göra. Resan börjar inte alls smidigt. Vi är mer än en timme sena fram till flygplatsen CDG, sen lyckas vi komma på ett RER-tåg som kryper hela vägen in till Paris. Den kör max 50 km/h, så resan som ska ta 35 minuter, tar över 50 minuter. Det börjar inte alls bra den här resan. Kommer hela vår resa vara så här stressframkallande?

Orutinerat

Hur bär man sig åt för att överboka? Kan man verkligen sälja mer av en vara än vad som finns?

Först 20 minuter före avgång, upptäckte personalen på SAS att flyget var överbokat. Borde de inte märkt det redan vid incheckningen som var en timme innan? Efter en lång diskussionsklubb personalen emellan, erbjöd dom de som avstod och flög senare, 3000 kr! Jag tvekade en microsekund, men nej, skulle vi vara i Paris fler dagar så, men inte nu.

Väl ombord efter en kvart, upptäckte de att det iallafall var en passagerare för mycket. Efter långa övertalningsförsök klev han av. Men nu måste ju hans inlastade väska identifieras och lastas av. Så lastningspersonalen fick lasta av alla väskorna, leta upp hans väska och sedan lasta in alla väskorna igen. Under tiden hinner en pappa med två barn tröttna, och kliver av. Jaha, samma procedur igen. Lasta av alla väskorna, identifiera hans väska och lasta på allas väskor igen. Vi börjar kunna det här nu.

En timme försenade lyfter vi. Orutinerat SAS! Amatörer, nybörjare. Sälj inte fler platser än ni har tillgång till!