Idag flyttade vi kontoret. Inte långt, egentligen bara tvärs över gatan. Vi var alla nyfikna på hur flyttfirman skulle göra, skulle de helt enkelt knalla rakt över gatan med grejerna? Min dator bar jag över redan igår, för det var några saker jag var tvungen att ta itu med direkt idag, utan väntan på att få min dator framburen.

Första tecknet på kaos var när det visade sig att den nya kaffeautomaten inte kommit på plats. Vi ringde till kollegorna som var på gamla kontoret och bad dom ta med kaffe från gamla kaffemaskinen, men alla termosarna stod ju här på nya kontoret. Snabbt fram med en löpare som fick springa över till gamla kontoret med termosarna och fylla på med kaffe och sen tillbaka.

Andra tecknet på kaoset var nätverkets bristande kapacitet. Vi hade inte ens en halv megabit! Vilket gjorde det i praktiken omöjligt att försöka dra igång något system eller applikation för att kunna jobba. Vår nätverkstekniker hade passande åkt till England, men av en slump hittade jag hans kollega i entrén. Men hon gick bet efter en hel dag.

Tredje kaoset utbröt när alla flyttlådorna bars in. De kom alla rätt, inte en låda hamnade i fel rum. Men vi kunde inte packa upp en enda låda på våra rum, då bokhyllorna var försenade. Så att försöka hitta det där jätteviktiga pappret som låg i någon av de tio flyttlådorna, var dömt att misslyckas. Jag försökte inte ens.

Nå, hur gjorde flyttfirman då? Jo, de packade in allt i lastbilen på markplanet under alla viadukterna och körde minst tio kvarter runt i City för att komma upp på viadukten på baksidan av nya huset. Sen fick de iallafall kånka grejerna genom hela huset, lika långt som om de gått direkt. Nå, det är deras val, men att köra cirka två kilometer för att komma 200 meter låter inte friskt i mina öron.