Det var kalasväder idag, sol och varmt. Efter bara några minuter fick jag ta av mig långkalsongerna som jag hade under kortbyxorna. Var tillochmed så varmt att jag cyklade utan jacka. Iofs hade jag tre tröjor för att inte bli genomblåst. Först en långärmad merinoullsundertröja, sen en Craft undertröja med windstoper och sedan utan på det den nya cykeltröjan i merinoull. En praktisk tröja om jag hamnar på akuten (igen).

Sommartid och kortbyxpremiär på samma dag. Nu kommer våren!

Skogen var full med sorbé, sörja, lera och väta. Men fullt cykelbar. Vi var väl inte de mest diskreta besökarna i skogen, då all fukt gjorde att alla skivbromsar skrek vid bromsning. Och inte likadant, alla tjöt i sina egna tonarter. Det lät som en vild ostämd orkester på fyllan. Inte undra på att fåglarna blir tysta och vandrarna stirrade efter vår framfart.

Värmlänningar är stôniga, de ger inte upp i första taget. Men det gick inte i längden, vi passade inte riktigt ihop. Den blonda svenskan var för lång för mig, det blev obekvämt att rida henne. Så jag gjorde helt enkelt slut med henne. Blev ihop med den mer sobra fransyskan igen, hon passar mig utmärkt i storleken; liten kort och lätt att hantera.

Förra veckan sålde jag alltså den fina brandgula Crescenten, även kallad pepita. Så nu är det bara fem cyklar igen.