Masspykotisk morgonrusning

På vårt förortstorg vände en kvinna på huvudet och blickade bortåt viadukten och började sedan springa mot stationen. Instinktivt gjorde flera andra samma sak, de började också springa mot stationen. Själv kollade jag på klockan och kunde konstatera att det var minst två minut kvar tills tåget skulle avgå. Lugnt och sansat klev jag på tåget genom dörrarna som öppnades precis lagomt när jag kom upp på plattformen. Varför springa efter något som inte ens kommit fram?

Bakslag med grimaser

Hon är ung och späd, men har en fantastiskt vass och hård armbåge. Den körde hon in i skuldrans muskler som var synligt svullna och kvittrade glatt:

– Nu blir det femton minuter pina

Det hade blivit bättre, men så förra veckan började det sakta göra ont igen. Så illa att jag inatt vaknade och fick ta värktbletter. Det var inte bara musklerna runt skuldran som började värka, utan även själva axeln. Det har den inte gjort på över två månader.

Hon blev också lite bekymrad över bakslaget, men gav sig alltså på musklerna. Värst var nog när hon för första gången gav sig på bicepsmuskeln och dess fäste på axeln. Det är nog där en del av mina sömnproblem finns, jag kan inte ligga med armen hur som helst när jag sover utan att det gör jävligt ont just där.

– Du får skrika, det är normalt

Tack, men idag behövdes det inte. Det räckte med att göra fula grimaser. Vet inte om det var grimaserna som fick henne att le, eller bara hennes sadistiska läggning. Oavsett, så är hon duktig och ger inte upp, även om jag själv börjar tvivla en smula.

Ett element för mycket

De fyra elementen var enligt antikens filosofer eld, jord, luft och vatten. Där elden var energin, jorden var kraften, luften var makt och vatten var visdom. Tillsammans bildade de världsaltet.

I värmeelement ska det bara finnas två element. Det är vatten som transporterar elden, alltså värmen. Men i mina element är det ett element för mycket. Jag får lufta dom flera gånger i veckan.

Vad svarar man på sån e-post?

Fick ett trevligt e-brev från en kund i min lilla firma.

Tycker Du att Du fått jobba för mycket för slantarna i år?? Jag tycker inte att Du jobbar för lite, jag undrar bara om det har blivit mer jobb än vad Du hade räknat med!?
Snart nytt år och nya slantar (cyklar)?

Men, men, jag kan ju inte ha fler cyklar, det får inte plats! Vill inte ha sex cyklar.

Hackade dagar utan rytm

Så var det måndag igen efter en veckas höstlov med Klonen. Visst var det skönt att få rå om honom i en hel vecka. Men jag tycker inte jag varit annat än ledig senaste halvåret. Känns inte som jag riktigt kommit igång efter semestern i juli. Tiden har varit så upphackat av flera orsaker. Mest på grund av axelluxationen i somras, som gjorde att jag först var sjukskriven i två veckor. Sen blev dagarna så upphackade när jag rehabtränade flera gånger om dagen. Fick ingen vardagsrytm alls.

Antalet cykeldagar under sommaren kan jag räkna på ena handens fingrar. Mest beroende på att jag inte ens fick cykla till jobbet utan tog tunnelbanan. När jag väl började cykla i början av oktober och känslan av vardag och rytm infann sig, så kom då höstlovet. Och nu är det bara två månader kvar till jul. Det är kul med jul, men jag vill känna att jag kommer igång med vardagsrutinerna igen. Cykla oftare, inte bara till jobbet. Styrketräna hela kroppen, inte bara axelrehab. Göra matlådor för varje dag, inte äta lunch ute. Ja, göra allt det där vanliga vardagslunket mer och oftare. Komma in i rytmen igen.

Vill inte ha sex

Det är trångt i mitt vardagsrum!

Vågar inte ha någon cykel i förrådet, så alla står uppe i lägenheten. Fem cyklar i en liten tvåa blir trångt. Vanligtvis brukar de stå lite utspridda här och där. I badkaret, i hallen, upphängd i köket, eller i vardagsrummet. Jag har förvisso en balkong, men bor högst upp och balkongen saknar tak. En cykel därute lär inte bli långlivad. Igår föste Klonen ihop alla i ett hörn, och det är då jag inser att det inte får plats en sjätte cykel. Jag vill helt enkelt inte ha sex cyklar. Det går inte, det får inte plats.

Omväxling förnöjer

Det har sina för- och nackdelar att ha cyklar med eller utan växlar. Det märkte jag idag när jag mekade lite på tre cyklar, två singlespeed (ss) och en med växlar.

Pendlaröket, enväxlad, var för lätt växlad på slätan (läs Götgatan), så jag bytte till ett mindre bakdrev. Trodde jag därmed behövde korta kedjan eftersom bakdrevet fick två tänder mindre, men inte då. Den fungerade klockrent med oförändrad kedjelängd.

På den andra enpetaren, Surly, bytte jag också bakdrev från 18 till 16. Behovet av tyngre utväxling blev jag varse när jag försökte hålla jämna steg med Mattias för två veckor sen när vi cyklade hem från Värmdöleden. Den enda justeringen den behövde efter drevbytet, var att flytta bakhjulet bakåt en aning så kedjan sträcktes. Så enkelt var det.

Salsan bytte jag slutligen växelvajrar på. Och det var när jag för förtielfte gången skruvade på justeringsskruvarna för att få växlarna att lira utan missljud, som jag kom ihåg varför jag i ett halvår undvikit att byta vajrarna. Den har växlar.