Etthundra

Etthundra procents luftfuktighet kändes egendomligt mot hud och kläder.
Etthundra kilometer blev turen med Fredrikshof på Södertörn.
Etthundra minuter var jag hemma efter landsvägspasset innan jag cyklade tillbaka till Huddinge.
Etthundra centiliter vatten drack jag utan problem samt en öl på O’Learys.
Etthundra gram Fazer blå fanns inte i affären så det fick bli tvåhundra.

Klantiga Göteborgare

Det är för fan inte sant! Helt jävla otroligt. Visst, jag borde kontrollerat saken med en gång, men jag litade på att Cykelcity Göteborg skickade rätt styre när de fick en andra chans. Som jag tidigare bloggat om levererade de Capon med ett 38 centimeter brett styre. Alldeles för smalt styre för mig, då jag ska ha 42 centimeter. Vi kom överens om att Göteborg skulle skicka ett nytt styre med 42 centimeters bredd. Cykelcity på söder monterade det och lindade styret snyggt och prydligt och allt var frid och fröjd. Trodde jag. Tyckte först att det kändes ovant, styret kändes smalt. Men då hela min sittställning var ny, perfekt injusterad av Fredrich på Cykelcity, så tänkte jag inte så mycket på det. Det ska nog vara så här när sadeln är en centimeter längre bak och längre ned.

Vis av mina nya kunskaper om hur jag ska sitta, justerade jag imorse sittställningen på Meridan och ”råkade” mäta styret på Capon. Det är ju för i helvete bara 40 centimeter brett! Cykelcity Göteborg har återigen gett mig fel styre. Tar dom bara ett styre i blindo och skickar utan att försäkra sig om att det är ett styre med den bredden som vi kommit överens om? Hur jävla klantig får man vara? Alla kan göra fel, men att göra samma fel två gånger på raken är fan inte sant. Tydligen går det inte att lita på Cykelcity i Göteborg överhuvudtaget. Tur jag inte bor där utan kan hålla mig till Cykelcity på söder som snällt får rätta till Göteborgarnas misstag.

Bländande leende

Efter det lilla jag testa säger jag bara, vilken grym skärpa, och vad snabb den är! Det var många som tipsade om objektivet, att den var ljusstark och hade bra skärpa. Största bländaren är 1.8 vilket innebär att jämfört med mitt Sigma superzoom, kunde jag gå minska slutartid fem steg. Låter perfekt vid dåliga ljusförhållanden när jag inte vill öka på iso och bruset. Har bara testat den lite hemma och från balkongen. Får väl ge mig ut någon kväll och testa med min nya lekkamrat.

Dörrfobier

Det kanske finns ett medicinskt namn för det, men låt oss kallade dörrfobi. Alltså folk som på något sätt är rädda för dörrar. Själv har jag sen jag fick handen i kläm i bildörren som pappa smällde igen, stor respekt för dörrar som rör sig. Inte bara de som stängs, utan oftast även de som öppnas. Går gärna inte genom en dörröppning om dörren är i rörelse. Alltså försöker jag aldrig klämma mig in genom en stängande tunnelbanedörr som många gör här i Stockholm. De inte bara riskerar att förstöra dörren så tåget tas ur trafik, de riskerar att fastna, och dras med när tåget startar, med dödlig utgång som resultat.

Det är ju inte för inte som jag förstått vilket land som uppfunnit giljotinen när jag åker med metron i Paris. Föraren håller stenhårt på tidtabellen, och dörrvarningssignalen ljuder oavsett om all inte kommit av eller på ännu, varvid dörrarna smäller igen med en duns. Den som har fingrarna mellan där lär inte ha några fingrar kvar. Och jag har heller aldrig sett nån som försökte klämma sig emellan de dörrarna när de stängs. Vi borde skicka dit Stockholmarna på tunnelbanetågspåstigningsutbildning.

En bra grundregel här i livet att går du igenom en dörr, en port eller en grind, lämnar du den i samma skick som man fann den. En stängd dörr lämnar du stängd, en öppen dörr lämnar du öppen. Det finns alltid en orsak till varför en dörr eller grind är öppen eller stängd. Kanske för att hindra små barn från att springa ut på en hårt trafikerad väg, eller hindra djur att smita iväg.

Det finns de som aldrig kan lära sig stänga dörrar ordentligt. Som när de ska passera en dörr som är stängd inte stänger den ordentligt efter sig, utan bara skjuter igen den lite lojt och lämnar en glipa. En halvstängd dörr hindrar inte barn eller djur att smita ut. Även det omvända förekommer, de kan inte lämna en öppen dörr öppen, utan skjuter igen den lite halvdant så att ingen annan kan passera utan att behöva springa på den halvöppna dörren.

Det är som att dörren är farlig att stänga eller öppna ordenligt. Som att en halvöppen, eller en halvstängd dörr är mindre farlig. Det är väl samma typ av människor som inte klarar av att hänga tillbaka verktyg på samma ställe de tog det på. Eller lägga tillbaka hantlarna på samma ställe de tog dem från. För varför göra något ordentligt när det går att göras halvdant?

Hundra procent förtroende

Att ligga några decimeter på rulle bakom någon annan kräver hundra procent förtroende. Det kräver att den som ligger före och drar inte håller på med massa hyss, som att sluta trampa helt utan anledning, eller gud förbjuda, bromsa i nedförsbacke! Det slutar oftast bara med en sak, att den bakom kör in i den framför. Sådan cykling är inte avslappnade, rogivande eller rolig, när bakomvarande hela tiden måste ligga på helspänn och vara beredd att panikbromsa. Eller snabbt svänga ut och ta vind med risk att bli påkörd av omkörande bil. Vilket var nära idag. Bilen fick panikbromsa för att inte köra in i mig. Då sa jag ifrån att hon får för fan inte sluta trampa eller bromsa när jag ligger på rulle! Dom här dumheterna höll hon inte på med när vi var till Adelsö förra veckan, eller på träningen med Fredrikshof i lördags.

Om jag inte kan lita på henne och känna mig trygg när jag ligger på rulle, hur ska jag då kunna lita på henne och känna mig trygg i ett fortsatt umgänge?

Statlig värk

Det började redan igår eftermiddag på Norrmalmstorg. Av alla ställen. Tröttheten och molandet slog till. När jag kom hem övergick det till huvudvärk och illamående. Gissade på för lite vatten och för mycket sol, försökte kompensera det med att dricka masa vatten. Vilket resulterade i nya rekordförsök i toalettbesök per natt. Tyvärr hjälpte det inte, vaknade med illameånde och huvudvärk. Mindre men ändå. Blev hemma, och som vanligt gick det över vid lunchtid.

Påminnelse

För att riktigt sätta pricken på moset, avslutade vi turen med en spurt uppför Branta backen. Hej vad härligt det brann till i låren. Tydligen lite väl hårt för en del cyklistor, som tappade orken helt. Jag som trodde att cyklister som ställde upp i SM var starka och snabba. Tydligen inte, de tappade orken först idag.

Likt Ronja med sitt vårskrik, utbrast jag flera gånger ”fan vad kul det är att cykla i klunga”. Särskilt när klungan kan cykla klunga och inte hittar på massa hyss. Det är så här som klungcykling ska bedrivas, där vi cyklar tillsammans. Inte där vi försöka bränna ut varandra.