Vanvördigt säger många att syrran är tre år äldre än mig. Men de har fel! Hon är bara 2 år och 364 dagar äldre än mig. Hon fyller nämligen år idag, dagen efter mig. Barnmorskan trodde inte morsan var riktigt klok när hon låg där och krystade och skulle föda mig. Hon ville nämligen vänta en dag till, så vi skulle få samma födelsedag. Men jag ville ut den andre. Så grattis syrran på födelsedagen idag!
Etikettarkiv: ego
Leka nu
– Pappa, pappa, lägg han på golvet så jag får leka med han.
Utbrast min syrra när pappa kom hem från BB idag för några år sen. Syrran hade väl som treåring en liten skev bild på hur lekvänliga små nyfödda är.
Måste ju prova, andra försöket
Med tiden har jag blivit långsam, funderar för mycket och handlar för lite. Tar det varligt och bidar min tid. Tar sån tid på mig att det hinner glida ifrån mig, rinner som sanden mellan fingrarna. I fredags provade jag därför motsatt strategi. Provade att vara på hugget, visa framfötterna och ta initiativ. Det blev inte bra det heller, blev nog lite för ivrigt. Jag gjorde bort mig å det grövsta. Men å andra sidan, förlorade jag inget jag inte hade. Bara sumpade en bra chans. Men nu har jag iallafall provat. Gäller bara att hitta ett bra mellanläge.
Mellanläge
Nu börjar dagarna bli så långa att det är ljusare på morgonen när jag går hemifrån och ljusare när jag går från jobbet. Men det är inte riktigt ljust när jag går hem, utan en långdragen skum skymning. Då det är så mörkt så lamporna behövs, men för ljust för att de ska lysa upp tillräckligt. Det är skymningens mellanläge mellan dag och natt, där det är varken eller.
Någon riktig vinter fick vi aldrig, utan en halvdan gäspning. Våren har börjat göra sig påmind, men inte riktigt, då det idag är minusgrader. Ett mellanläge mellan vinter och vår, där ingen årstid verkar ha kontrollen, utan kampen förs fram och tillbaka.
Ungefär som mitt liv just nu. Det befinner sig i ett mellanläge, på väg från det ena stadiet till det andra, men just nu är det bara ingenting. Det är bara en tomhet som väntar på att fyllas med det nya, nu när det gamla håller på att sopas bort. Befinner mig i gryningens mellanläge, på väg ut ur mörkret och in i ljuset. Men snart är vi där, i ljuset.
Oönskat besök
Vet inte varifrån de kommer, men det är nog inte så normalt att ha finnar efter 40. Iallafall inte uppe på huvudet. Och speciellt inte när jag ska raka huvudet med hyvel! Det är då jag inser nackdelen med vita handdukar… tills jag läser tvättlappen och ser att den kan tvättas i 90 grader.
Hopp om framtiden
När jag var mindre och skulle köpa kläder och annat som var storleksberoende, köpte jag en storlek större för att som jag sa, ”ha nåt att växa i”. Det stämde ju bra, då. Men nu borde jag sluta med det, har inte växt en millimeter på 20 år. Iallafall inte på längden. Men ändå kan jag ibland komma på mig själv säga just ”ha nåt att växa i”. Snacka om framtidsoptimism!
Måste lära mig säga ifrån direkt
Är det något som gör mig irriterad och förbannad är när folk inte lyssnar på mig. Inte så att alla alltid måste lyssna på mig, det kan jag ju inte tvinga folk till. Men om man för ett samtal, en dialog eller en diskussion där det faktiskt går ut på att vi ska lyssna på varandra och den andre inte lyssnar – då blir jag först irriterad och försöker frenetiskt få den andre att lyssna. Fortgår det tillräckligt länge blir jag till slut förbannad.
Gick från jobbet igår förbannad, gick och la mig igår förbannad. Vaknade inatt ”bara” arg och ringde min chef imorse lika arg, för att säga att jag vägrar arbeta under sådana omständigheter. Ska vi arbeta ihop och lösa problem tillsammans och kollegan helt blankt skiter i vad jag säger och bara pratar på med sitt, kör sitt eget race och kör över mig, då sätter jag stopp. Det har pågått tillräckligt länge, men nu säger jag ifrån. Chefen förstod mig och höll med att jag borde vara hemma och lugna ner mig, annars skulle jag skälla ut kollegan så han skulle skita i brallan.
Samma sak hände flera gånger i somras. Hon var så självupptagen i sina egna tankar och på sin egen röst att hon inte lyssnade på mig. Kände mig övergiven och oälskad så jag bet ihop och svalde och svalde, trodde det var tillfälligt, trodde det skulle bli bättre. Men när det hade pågått tillräckligt länge, så kunde jag inte svälja mer utan det kokade över. Det blev en fullständig explosion. Det skrämde iväg henne, vilket jag förstår, jag skulle också dra. Men hon får skylla sig själv.
Det är därför jag varken pratar eller umgås med min mor längre. Hon lyssnade inte på mig, bara pratade förbi mig hela tiden. Ställde hon en fråga, så avbröt hon mig och ville inte lyssna på svaret, för hon hade ju redan innan bestämt vad jag skulle tycka och svara. Tyckte då att det inte var någon idé att vi pratade med varandra längre. Finner mig inte i att känna mig oälskad och förödmjukad hela tiden. Så jag vill ha så lite med henne att göra överhuvudtaget. Så numera pratar vi kanske högst fem gånger per år.
Och det är just det som gör mig först irriterad, sen arg och sen jävligt förbannad. Det är när folk låtsas bry sig om mig och låtsas lyssna, men egentligen inte gör det. Utan bara självupptaget pratar förbi mig som om jag var mindre värd, som om jag inte existerade. Då känner jag mig osedd och oälskad. Och det gör mig förbannad när dessa egoister bara bryr sig om sig själva och skiter i hur andra mår.
Jag måste lära mig sätta stopp och säga ifrån tidigare, men jag är för snäll. Vilket innebär att jag måste sluta vara så snäll jämt. Svår balansgång.
Bokslut över ett kaotiskt år
Inför årets sista skälvande timmar ska jag försöka göra ett bokslut. Sammanfattningsvis kan jag väl säga att året helt enkelt varit ett turbulent år, med mycket varierat resultat i många saker. Har upplevt året lätt kaotiskt så jag redogör de viktigaste händelserna på samma sätt, utan inbördes ordning varken kronologiskt eller känslomässigt. Bara som det dyker upp i skallen.
Under 2007 träffade jag en underbar kvinna som var fantastisk på många sätt och viss – tyvärr sket det sig av många olika orsaker. Klonen och jag åkte äntligen till Paris där regnet vräkte ned i stort sett varje dag. Axeln luxerade med lång rehab till följd, som ännu idag inte är helt återställd. Har äntligen tagit tag i min personlighet, och arbetet går utmärkt framåt. Köpte ny ram och byggde mig en riktig singlespeed som är underbar att cykla på.
Saker jag lärt mig under 2007 är att våga! Våga känna, våga att våga mer. Lärt mig att inte köpa ny säng två dagar före en luxation. Cykla inte hemifrån med obäddad säng om du tänker komma hem mitt i natten efter 8 timmar på akuten halvhög på morfin.
Vad jag önskar mig till 2008 är det mest banala man kan önska sig. Det är god hälsa, att få vara frisk helt enkelt. Vill slippa både fysisk och själslig rehab. Iallafall inte samtidigt, det sliter på sömnkvaliten att ha ont i både kropp och själ samtidigt.
Vill här tacka alla vänner av alla dess slag, internetvänner och ”riktiga” vänner, och önska er ett gott 2008. Tack för allt stöd under mitt kaotiska år!
God Hjul
Klonen och jag önskar alla bloggläsare en God Hjul och ett Gott Nytt Spår!
Ett riktigt guldkorn
Det är inte den som är störst, bäst och vackrast som blir nominerad eller som får pris för Sveriges 100 bästa sajter, vilket vi blev varse ikvällpå Internetworlds prisutdelning. Eller som de skriver i sin tidning som kommer nästa vecka:
I tuff konkurrens med tungviktare i kategorin, såsom Utsidan.se, är Stigoteket ett riktigt guldkorn. Den samlar allt en vandrings-intresserad kan behöva: kartor, sevärdheter, spårprofiler, information om vatten, bad… Sajtens relativt smala fokus, vandringsleder och cykelleder, är också dess styrka i våra ögon. Stigoteket är en riktigt spännande nykomling bland landets sajter, som vi tror kommer att bli mångas favorit.
Vid vårt bord satt vd:n för Pricerunner som var en trevlig kille. Pricerunner var också en av de 100, och trots att de dagligen lägger ut miljoner på nya servrar, så blev de liksom vi utan pris. Han skrattade gott när vi berättade att vi under året haft en enda utgift för Stigoteket på cirka 1200 kronor under året.
Det är inte den som spänner musklerna mest och är stor som får vara med och leka. Det är den som utnyttjar internet på ett nyskapande sätt, den som är entusiastisk och brinner för sin sak. Less is more helt enkelt!