Etikettarkiv: ledare

Cykla med någon annans ben

Caroline i andäktig väntan på Myrans genomgång

Ett säkert vårtecken är att landsvägsträningarna börjar, och igår var det alltså dags. Trots att termometern visade på minus två någon timme före den nya samlingstiden klockan nio, räknade huvudledaren “Myran” ihop inte mindre än 70 cykelsugna entusiaster vid Farsta simhall! Då ska ni veta ni som inte vet, att Fredrikshof har träningar på flera ställen runt “stan”, så totalt en träningsvecka kan det vara flera hundra som samlas runt om i storstockholm. Vi ska även minnas att träningar har genomförts hela vintern, men nu är det landsvägspremiär.

Som vanligt delade vi in oss i flera olika fartgrupper, beroende på tillgång till ledare, och jag tror vi var minst sex ledare. Jag kan ha fel. Jag och Mika samlade ihop 13 sugna nybörjare för att lära dom den ädla konsten att cykla i grupp. Mika tog täten och körde master ner till ECI-milen i Huddinge, den som jag och Caroline inspekterade för två veckor sen. Nu var all dödsis borta, utom på ett ställe. Men istället var det en förskräckligt massa dödsgrus på cykelbanorna.

Mika redogör hur tvåpar går till.
Jag min slarver har kastat handskarna.

Väl framme vid ICE-milen, förklarade vi för alla spänt lyssnande nybörjare hur tvåpar går till, vilket vi sedan praktiserade tre vändor. Sen körde vi jaktstart fram och tillbaka, och det var då jag noterade att det här inte alls var samma ben jag hade på Mallorca under veckan. Det måste ha skett en hemsk förväxling någonstans! Jag måste helt enkelt fått någons annans ben. Därav uppstår frågan; vem fan cyklar omkring med mina superpigga ben?!

På hemvägen körde vi grupptempo och det gick ju bra, trots någonannans ben (mutter morr). Och som vanligt avslutade vi med fika på Farsta gård och jag tog den superba raggmunken med fläsk.

Vi hade inga incidenter mer än en punka i foten av Farstakrossen. Det måste ligga en förbannelse i den kurvan, många har fått punka just där. Lite komiskt kanske, då det är i foten av sista backen på alla träningsrundorna. Dock så lärde sig två killar den hårda vägen att tunga hybrider inte var optimalt, de kom hopplöst efter i varje backe. Men alla var med hem! Vi lämnar ingen bakom oss på nybörjaträningarna.

Långt ner i halsen

Foto: Lena Bernström

Idag var det Hjärt- och lungräddningskurs för ledare och funktionärer i Fredrikshof i Östermalms föreningsråds lokaler. Det dök upp både obekanta och bekanta ansikten, bland annat exet Gunilla jag inte träffat på ett tag. Kul att se att hon lever! Försökte pressa henne på hennes åsikt om håret i mitt ansikte, men hon var som vanligt alltid lika diplomatisk. Trots detta nederlag, fick jag öva på hångel. Det är inte ofta vi får vara på kurs där hångel ingår i kursplanen, så det är klart jag passar på.

Sitt fint, vacker tass

Fortfarande är det sommar, även om solen går ned tidigare och tidigare. Dock inget som ställde till problem idag när vi börjar träningen klockan 10. Ove leder och styr med järnhand. Han säger ifrån, styr upp och manar på. Vilket gör att gruppen är hyfsad jämn, även om det alltid finns avarter som ska spurta och frihjula.

Börjar lära mig sitta med rak rygg, men det tar emot ibland i vissa backar. I det stora hela fungerade jag, cykeln och kroppen ända hem. Till skillnad mot förra lördagen, då jag fick släppa vid Jordbro för ryggen bromsade upp benen från att prestera. Så det går iaf åt rätt håll. Så sakta.

har väl påpekat det förut, tolamåd är inte min grej. Kan inte ens stava till det.

Knyppling nästa

Antagligen har jag nåt skit i kroppen, eller så är nåt annat fel. Bara för några veckor sen kunde jag cykla 32 km/h i rullsnitt utan problem. På Tour of Jamtland blev det 34. Nu får jag slita som ett djur för att klara 30! Nån som har en idé vad som fallerar?

Fick leda idag igen, och det är ju klart, vi var bara sex stycken som fick köra belgisk kedja. Då får alla slita hårt helt enkelt.

Fick iaf beröm efteråt för bra ledarskap. Men jag vill ju bli snabb igen! Får vila tills på lördag.

En klubb, en klunga, en ledare

Vågar snart inte visa mig i Farsta, nu fick jag leda igen! Jag som inte ens är utbildad, avlönad eller klädd för det. Så det blev inte perfekt, men hoppas klungan var nöjda med det hela. Jag hade gärna sett lite högre fart emellanåt. Får väl ta mod till mig nästa gång och skandera fartökning. Det går inte att ha en marschfart på 34 om rullsnittet ska ligga på 30-32. Nu blev det bara “30,2”. För lågt tycker jag, som numera kan prestera 32.

Gjorde samma upplägg som Ove. Fram till Tullinge låg jag och drog hela tiden. Fy fan vad jobbigt det var att dra på max i 17 km. Pulsen var farligt nära 90%. Någon tyckte det gick för fort, men 34 är inte för fort om vi ska få ett rullsnitt på 32-34. Men redan vid Tullinge hade vi fått en punka och ett kedjebrott. Av samma cyklist.

Från Grindsjön körde vi grupptempo, men hej vad högervaden krampade stenhårt. Gemensamt tog vi beslut att korta av rundan och köra via Stav efter Tungelsta då tiden hade runnit iväg.

Jag utsatte de andra för ett prov. Provade en ny, mer rakare väg genom Jordbro industriområde, men där fick vi en genomslagspunka vid en järnvägsövergång. Men vägen var rakare utan skarpa svängar och inte ett enda potthål! Jag ska nog förorda den fler gånger, fast då med försiktighet över den där järnvägsövergången.

Lagomt när vi anlände till Trångsund, så dök snabba gruppen upp, så vi tog Farstakrossen alla gemensamt.

Risken finns väl att jag åker på det här igen. Då ska jag våga be om fartökning, samt helst slippa två punkor och ett kedjebrott. Sånt är moralsänkande.

Tf ledare

Stef pekade på mig och Gualberto tyckte jag skulle leda mellangruppen från Farsta. Blygsam som jag är, tittade jag på Bjarne som var med och som är utbildad ledare. Före Södertälje släppte Bjarne och jag tog över som ledare för gruppen. Förstår honom, det var väldigt ryckigt och ojämnt i klungan. Ingrid kroknade och jag var nära jag med. Men jag fick lite fason på klungan efter utdelande av lite kommandon och lärdomar, för spurterna och rycken försvann. De var nog bara oerfarna.

Fick beröm av Ingrid efteråt som tyckte jag styrde upp det hela bra. Vad de andra tyckte vet jag inte, får väl hoppas de tyckte att det gick bra. Jonas tjatade på mig att jag borde bli ledare. Men det var före Vättern det. Undrar om han tycker likadant efter att jag bröt?

Blev nästan 12 mil och benen var inte helt hundra efter en veckas ocykling. Vid Trångsund hade vi fått ihop 29,8 km/h i rullsnitt. Bara. Att spurta och rycka gör att snitten sjunker, det ger absolut inte hög snitthastighet. Jämn och fin fart gör att rullsnittet blir högt. Det tar tid att lära sig att förstå det.

I morgon börjar jag jobba igen, äntligen! Skönt att få vila lite och börja cykla som vanligt. Semester förstör bara rytmen.