Våren har kommit till Söderort och på Ekerö med smälta cykelbanor. Men i Västerort och genom Huddinge är det bedrövligt med spårig snömoddis och blankis som gående halkade runt på. Men snart så!
Årets första längre pass! Så det måste vara vår nu! Grym motvind ned till färjan och upp till Skå kyrka. Så medvind hem hade varit det mest logiska…
Förste mars. Det är en vårmånad. Alltså är det vår. Ok? Begrips?!
Juli brukar normalt sett vara en lugn månad på jobbet. Det kanske kommer in två till tre ärenden på en hel vecka. Det är med andra ord en lugn period. När jag gick på semester vid midsommar, hade vår grupp ungefär 30 ärenden som skvalpande omkring i ärendehanteringssystemet. Det brukar vi ha när det är lugnt. Kommer vi upp i 40 ärenden är det fullt upp och stressigt som fan. När Lilian och jag kom tillbaka från semestern idag fanns det 70 ärenden! Så många ärenden har vi aldrig någonsin förut haft, inte ens när det var som överjävligast i våras, när vi knappt han fika.
När vi sedan går igenom de ärenden som är assignade på kollegan som jobbat de här veckorna, är det i princip ingenting noterat. Har han gjort något, och vad har han gjort? Hur ska vi veta vad som gjorts eller om han gjort nåt alls? För det är frågan som uppstår, vad har han gjort under de tre veckorna Lilian och jag varit lediga? Ingenting om vi läser loggarna. Vi får börja på noll med alla 70 ärenden, och fråga användarna vad som gjorts. Hur jävla oprofessionellt som helst.
Juli är allt annat än lugn nu, mer hektisk än i våras när Banverket och Vägverket gick ihop till Trafikverket. Men jag sitter på ett kontorsrum med både AC och luftfuktare. Mycket trevligare klimat än vardagsrummet hemma med nästan 30 grader och torr luft.
Nästan på timmen åkte han hem efter tre veckor. Det har varit tre veckor fyllda av värme, både fysisk och meteorologisk, samt en hel del spårvagnar. De två första veckorna var vi i Malmköping och blev i stort sett uppätna av de myckna myggen. Sen sen vecka hemma i en bostad som en fuskfinsk bastu. En semester i avkopplingens och lugnets tecken, ingen jäkt, ingen stress. Lugnt och sansat. Om en månad tar vi semester del II i en vecka, fylld av äventyr. Men tills dess är det förbannat tomt utan honom. Fan!
Hur länge kan en 17-åring sova egentligen? Länge tydligen. Närmare bortåt 11 timmar per natt. Min morgonväntan blir därför lång, hinner med att dricka latte, diska, städa, surfa, buggfixa hemsidor, käka gröt, dricka mer kaffe mm. Kan ju vara värmen som gör att han sover länge, jag däckar i soffan mitt på dagen istället. Och varmt har det varit. Temperaturen har på morgonen legat runt 30 grader i vardagsrummet och då ligger vardagsrummet på skuggsidan på morgonen. Men imorse var det lite svalare, “bara” 25 grader. Varvid Klonen utbrister när han kom in; “vad kallt det är”. Där satt den, vi har vant oss vid värmen.
Inte bara jag som har svårt att somna på grund av värmen. En av lägerdeltagarna spankulerar halvnaken på altanen.
Blev tyvärr en olustig avslutning på gårdagen. Jag som varit på gott humör och riktigt upplivad senaste veckan, trots förra veckans bekymmer. Ville bara vara vänlig och framföra mina peppningar och lyckönskningar, men blev avvisad. Nåja, kan ju inte tvinga mig på mina vänliga och uppmuntrande ord på andra. Vill de inte så slipper de. Men jag hoppas iallafall att det går bra på alla sätt till helgen.
Kände mig varm när jag vaknade trots att jag sovit med öppet fönster. Undrade om jag hade feber, men nu har det gått över, så det var nog ingen fara. Sitter nu med ögonen i kors och lapar min latte, sovit grymt dåligt och vaknat förtielva gånger utan någon riktig djupsömn. Och andra sidan ville min kropp sova två timmar längre igår. Så det jämnar säkert ut sig i längden. Bara jag ligger på plus inför min debut på Vätternrundan. Tror inte jag kommer sova mycket natten innan, nervositeten kommer att göra sitt, samt att starten går klockan 4 på morgonen. Får väl helt enkelt peppa mig själv och lycka mig till.
Öppnade balkongdörren när jag kom hem för att vädra ut den brända pop-cornlukten jag åstadkom häromdan när jag skulle poppa pop-corn. Hade tagit ut den roterade tallriken ur micron för att diska den, men glömde lägga tillbaka den när jag skulle micropoppa. Påsen snurrade därför inte runt, utan allt i påsen brändes ihop till en svart stinkande klump. Och det rök nåt förjävulskt ur micron! Som tur vad började det inte brinna, det kunde gått riktigt illa.
Nåväl, in genom den öppna balkongdörren kom årets första humla in. Välkommen vårvärmen!
Det regnade de första fem milen till Rimbo, men det gjorde inget då farten var så hög att jag höll mig varm. Lite för hög fart dock, så jag bytte till nybörjargruppen. Men där var farten var så låg att jag aldrig blev varm de andra fem milen. Var så genomblöt och genomfrusen om fingrarna att jag inte kunde bromsa på slutet. Efter lunchen i Hallstavik, delade vi upp oss, och vi som körde lite snabbare fick snabbt upp värmen till Uppsala. De sista fem milen tillbaka till Täby gick i medvindens tecken. Nu kan jag kalla mig randonneur efter att ha cyklat 214 kilometer.
Fröken tö är här
allt är fritt från snö och is
snabbast utan dubb