Som tidigare nämnts, var det inte så lyckat att göra uppehåll med styrketräningen några veckor. Först en vecka över jul, och sedan mer än en vecka på grund av förkylningen. Direkt började jag få ont i axeln på grund av den uteblivna träningen. Så ont att jag åter började få svårt att sova. Då insåg jag hur viktigt det är att träna regelbundet utan uppehåll för att axeln ska bli bra. Så för en vecka sedan har jag börjat träna igen, och efter bara två pass är värken borta. Skönt!

Ringde Klonen idag för att vis av erfarenhet, bocka av att han kommer imorgon. Det skulle han, sa han med snörvlig stämma. Jag reagerade direkt i ryggmärgen. Nej! Jag har varken råd eller tid att bli förkyld igen och vara tvungen att avstå från träningen och därmed få värk igen. Jag vill inte bli smittad!

Kände mig lite taskigt ego, men som tur var förstod Klonens styvfader det hela. Han blev till och med glad, då han utbrast “va bra, jag har inte hunnit köpa biljett än“. Han förstod precis mina besvär, och hur viktigt det var för mig att träna min axel. Skönt att vi numera kan prata med varandra utan att bli ovänner. Så nu får jag planera om helgen, men det gör inget. Sånt är livet och jag får ju cykla istället!