Anne skrev några tänkvärda ord i ett annat inlägg som jag vill lyfta fram. Tyvärr står hon som anonym, men hon ville skriva med sitt namn berättade hon för mig, då hon står för sina ord. Det blev något galet med Blogger så hon kunde inte att skriva med sitt namn. Anne skrev:
Det kan inte vara för mycket begärt att önska att vuxna människor beter sig just som vuxna människor.
Empati, respekt, lyhördhet är fina ord och dessa får man om man själv ger det. Brukar sällan vara svårare än så.
Kunde inte skriva det bättre, så jag låter hennes ord stå för sig själva.
du verkar bitter bruce. något speciellt som har hänt? offer för elaka kvinnor igen?
Orden är sanna. Sen beror det ju på omständigheterna.
Jag trodde oxå på Empati, respekt, lyhördhet. Det går över ibland.
Bortsett från det så är JenJen, som jag känner privat, en av dom mest empatiska kvinnorna jag känner.
Lyhördhet måste väl kunna vara att låta en person få förklara ett misstag?
Det visar på empati och allt det andra vi tidigare nämnt.
Att gå hårt åt när misstag görs, gör mig alltid fundersam. Är alla såna übermänniskor som aldrig gör fel själva? Hur vill man själv bli behandlad om man upptäckt att man gjort ett misstag? Få en utskällning? Utan att få förklara sig? Hm…
/Anne
Fint skrivet av Anne tycker jag. Empati är även att kunna förlåta andras misstag. Vi är alla människor, och vi gör alla fel ibland. Det är bara mänskligt!
Det finns människor som skjuter vilt omkring sig så fort minsta lilla misstag begås, och dom skulle aldrig kunna erkänna (eller ens inse) sina egna misstag. Eller att dom sårar andra.
JenJen empatisk? Inte att döma av hennes kommentarer här i alla fall.
Mvh Roffe
Mycket är fint i teorin. Beundransvärt. Men i praktiken så ser livet ofta annorlunda ut. På gott och ont.
Sen finns det “misstag” och “misstag” och vissa människor verkar stå utanför det som vanligt folk fattar.
Tex så fattar alla (dom flesta) att det inte är ok att råna en bank även om det inte står “rån är förbjudet” på entrédörren. medan andra tar det som ett tecken på att det är ok att gå in och göra som man vill.
Märkligt.
Att likna händelsen vid ett bankrån är väl att ta sin verksamhet på för stort allvar?
Jag ser det som ett misslyckad bankomatuttag. Där den hemske “rånaren” stoppar in sitt eget bankomatkort, trycker sin egen personliga pinkod och får ut pengarna. Men först när han ser på den utmatade kontouppgiften, inser han att något är fel och att han lyckats ta ut pengar från någon annans konto.
Vi stannar upp här en stund. Borde inte banken i detta ögonblick inse sitt misstag och ta ansvar för det? För hur kan någon någon lyckas ta ut pengar från någon annans konto? Ett misstag har skett på banken, och då bör banken ta ansvar för sina egna misstag.
Men istället för att försöka reglera misstagen, skickar banken ut sin egen insatsstyrka för att gripa “rånaren”. De kommer med vapen för som om det vore terrorister som angriper landet.
Fortfarande efter fyra dagar har ingen på banken ens bemödat sig om att höra vad rånaren har för förklaring till det hela. Utan fortsätter anklaga kunden för rån.
Märkligt att inte bankdirektören vill kommentera detta.
Det enda raka är nog att byta bank. Man ska inte finna sig i att bli behandlad hursomhelst.
/Sussi