Vaknade långt hemifrån ute i förorten och var kaffesugen. Ville inte väcka någon för att tillfredsställa mitt behov, så jag tog min cykel in till stan. Dagens frukost bestod av en pappmuggskaffe och en kexchoklad med en soptunna som bord på Götgatan. Stor skillnad mot gårdagens frukost som bestod av perkulatorkaffe och dinkelgröt i någons kök. Samma stad, samma helg men två olika världar. Båda med sitt egna lugn, med sina egna förtjusningar.
Kategoriarkiv: cykel
Yatzyfrukost
Den överenergiske sexåringen ville spela Yatzy istället för att äta upp sin frukost. Istället för att låta mig se mtb på tv. Istället för att låta mig njuta av dagen efter. En ovanlig morgon där jag njöt av lugnet när han förlorade och njöt av att se hur hans mor stökade runt med hushållsbestyren. Bara låg i soffan och existerade. Njöt av känslan av att bara vara manlig.
Översnälla
Kan folk bli för snälla? Så där givmilda så jag får dåligt samvete? För en vecka sen fick jag två skidstavar av Mattias aka Telefonplan att göra cykelpoloklubbor av. Tack. Sen fick jag rörstumpar av Andreas aka Andye att ha som klubbhuvud. Tack. Sen igår när jag trampade förbi Oddnumber stoppade jag in huvudet, varvid Sönke utbrister ”den här ska du ha, passar dina rödgröna handtag”. Det var en ringklocka av gammalt stuk, en så där som snurrar flera varv och klonkar ordentligt, som när vi var små. Det värmer i mitt hjärta över alla snälla cyklister, som osjälvsikt hjälper till med både det ena och det andra. Känns som jag snart står i skuld till alla.
Trollgubbe
Mitt i ingenstans drog Johan fram semlor och kaffe ur sin ryggsäck. Nå, så mycket ingenstans var det, det var mitt på gula spåret nära Nackamasterna med vidunderlig utsikt över Källtorpssjön med Globen i fonden. Helt plötsligt hade mer än 30 cyklister sammanstrålat från tre olika håll för at fira tisdagsrajdernas ettårsjubileum. Som grädde på moset, fick vi ännu en överraskning i klubbstugan i Sjöstaden. Som tack för att vi alla tisdagar asvlutat rajderna på Max hamburgerrestuarang, bjöd de alla på glass. Känslan av samhörighet och kamratskap var stor. Lite tack vare Pär och Fredde som jag hela rajden snackade och skämtade med. Då gjorde det inget att det regnade på hemvägen och jag hade glömt cykellamporna.
Rekorddag
Det var rekordmånga som slöt upp på cykelpolon idag. Vi fick ihop hela fyra lag, så vi kunde köra två matchar brevid varandra samtidigt. Först till fem mål, sen blandade vi och gjorde nya lag. Det var rekordkul tyckte jag, trots duggregnet. När Klonen till slut var kall och blöt om både händer och fötter, cyklade vi hemåt. Vi blev båda rekordblöta, då det började regna ordentligt på hemvägen. En rekorddag helt enkelt på alla sätt å vis.
Påvänjningskur
Förspelet till kräftskivan var nästan tre timmars cykling i skogen tillsammans med 15 posörer. Tecknet att det behövs göras oftare, var att pulsen var över 80% hela tiden, stundtals nästan 90%. Jag behöver helt enkelt cykla oftare tillsammans med andra som drar som harar. Annat som behövs göras oftare, är att sitta på ett tak och kalasa. De andra käkade kräftor, men jag och Klonen åt annat. Vi fick åka hem efter några timmar, för stackarn satt och skakade tänder, trots att det var över 16 grader. Han behöver sitta still i sensommarsvalkan oftare och vänja sig. Under sommarlovet har han blivit bortskämd med sommarhetta eller att alltid vara i rörelse och hålla värmen. Det är lätt att tappa fokus vid ledighet, det fördärvar hälsan helt enkelt.
Egotrots
Vissa dagar vill jag bara inte. Är trotsig mot mig själv och gör inte mitt eget bästa. Cykeln var iordningställd, ryggan fylld med vatten, förnödenheter och första förband. Men när jag precis skulle svida om så kände jag bara att jag inte kände för att vara med och cykla de traditionella tisdagsrajderna. Istället gick jag till tvättstugan och tvättade.
Vänta på sig själv
När indianerna hade åkt med stålhästen över prärien , brukade de efteråt sitta och vänta. De sa att de skulle vänta på att själen skulle hinna i kapp, då de rest så fort med tåget. Jag får mest vänta på andan när jag cyklar. Men man får akta sig så man inte väntar för länge, då kommer det förflutna ikapp en.
Demonjakt
Den här veckan har jag utmanat flera av mina demoner. Det är hälsosamt att utmana dom ibland tycker jag. Nästan alltid går det bra och jag lyckas skrämma iväg dom, eller iallafall förminska dom. Men det tar alltid emot, för tänk om det går illa och demonerna växer? Men alla har gått bra den här gången! Kan bocka av att jag vågat fråga en tjej, valt att träffa obehagliga personer, samt cykla i regn. Den första sa ja två gånger, den andra var inte obehaglig alls, och jag överlevde snorhala rötter och stenar. Vilka demoner ska jag ta itu med nästa vecka?
Människofria zoner
Gör cykelbanor och bilvägar till människofria zoner!
Det handlar helt enkelt om att rätt sak på rätt plats: bilar på vägbanan, cyklar på cykelbanan och gående på gångbanan. Inget annat. Inga parkerade bilar på cykel- och gångbanorna, inga cyklar på gångbanorna och inga yra höns på cykelbanorna.
Cykeln är ett fordon, och ska aldrig blandas med gående. Det har tyvärr många politiker och tjänstemän missat, och bygger gladeligen cykelbanor på gemensamma utrymmen med gående. Det ger felaktiga signaler, och många tolkar det som att det är okej att cykla på trottoarerna. Jag har fått det svaret av många cyklister när jag frågat. De cyklar helt enkelt som de går… på trottoaren.
Men så länge vi inte har någon Polis som gör sitt jobb och beivrar dessa brott – som kan ses triviala, men de utsätter många människor för stor fara i vardagslivet – kommer respekten för att följa våra lagar vara låg. Klart att ingen följer lagarna utan gör som dom själva egoistiskt vill, när inget händer, när inget straff utdelas. Vi har fått den trafikmoral som polisen själva har skapat; den egoistiska trafikmoralen, jag gör som jag vill och skiter i andra. Och så undrar polisen varför de får så låga siffror i förtroendeundersökningar.