För att bli snabbare och starkare måste jag utmana mig själv. Hakade på en 30-grupp, å hej vad det stod på. Synd bara att det inte fanns ambitioner att hålla ihop gruppen. Det var ofta det kom in bilar mellan oss, och det var svårt att ansluta. Förty, ska jag utvecklas måste jag utmana mig själv. Vilket jag fick göra med råga. Blev riktigt trött. Precis vad jag vill! Skitbra pass!
Sen måste jag lära mig att det vår, nästan sommar. För mycket kläder, men hellre det än frysa som förra helgen.
Huvudvärken i tisdags satte stopp för backintervallerna. Så jag körde egoträning igår. Och idag var det dags för egokörning på Ekerö. Dagen efter egobackintervallerna. Smart!
Funderade som bäst ut en cykelbortskänkesannons, när något vitrosa kom leende mot mig. Det var Johanna! Och när vi stod där nära Lindötunneln, kom minst fem Fredrikshofsklungor förbi. Jag tapapde räkningen. Imponerande, minst 50-60 pers på samma träning! Han se Jonas och Lisette. Hejhej!
Varför skänka bort cykeln? Vid Färentuna kyrka kände jag i benen det osmarta med att träna dagen efter backintervallet. Samt att jag tog fel varv på Färentuna. Blev medvind inne i vindskyddande skog och motvind på öppna fält. Inte ett av mina genialaste drag. Men på en sträcka av en kilometer, vajade flaggorna åt tre olika håll. Blev aldrig klok på åt vilket håll det blåste åt.
Men hade jag inte varit så trött och missat 18.30-färjan, så hade jag inte träffat Johanna på vägen via stan istället. Efter det blev jag glad hela vägen hem.
Tack Johanna, ditt alltid närvarande leende smittar. Har jag chans på dig?
Små vita svanar singlar ned från skyn och bäddar in gräsmattorna i ett tunt fint duntäcke. Typiskt aprilväder i maj. Å andra sidan hade vi juniväder i april. Vad bjuder juni på, februariväder eller augustiväder? Lika bra plocka fram cykelkläder för fyra årstider kvällen innan, så är jag redo för allt när det är dags på morgonen.
Gick lite väl lätt fram till Rosenhill Efter fikat blev det tung motvind. Så jag fick som jag ville idag med. Jag körde slut på mig själv. I höjd med Länna industriområde tappade jag klingan helt. För det är ju det som är syftet med att träna, att bli bättre, och då måste gränserna tänjas. Inte fjöla runt i fistempo.
Bestämde mig efter fjärde pissepausen, att sluta dricka kaffe träningsdagar. Te blir det inte, är inte nån kärring! Det får bli mjölk. Kan Fantomen, kan jag.
Det hinns mer när schemat är späckat, än när det är vilodag. Det blir verkligen vilodag från allting. Till och med all form av intellektuellt utbyte med mig har utgått ur sortimentet. Känner mig mest lat, overksam och dum. Vem uppfann vilodagar?
Inget sex idag, det slarvade jag bort på Götgatan. Dumma jag så klantigt av mig. Så det blev fem snabba på Branta backen istället. Får kompensera på någon lördagsträning.
Hur jag än vred å vände på rôva kändes det som motvind på Ekerö. Bra tempo ändå. Möte hela Fredrikshof på Ågestavägen. Hejhej!
Redan efter två mil på vägen hem från Malmköping, fick jag stanna och lägga på Linnex på svanket. Förstår inte hur jag kunde få ont så snabbt, när jag kan cykla 12 mil eller mer utan problem. Kanske kan det bero på ovanan med kroppsarbete och att gå omkring en hel dag. Jag är inte van att röra kroppen ostatiskt, som ju kontorsarbete och cykling är. Sitta still och röra händerna respektive benen lite grand. Inte alls samma sak om att arbeta! Arbete är farligt uppenbarligen. Tur jag är tjänsteman.
Backträning med Fredrikshof med en ny variant på Ullerudsbacken, fast de kallade slingan för Brunskogsbacken. Vi körde Ullerudsbacken i hela dess längd, upp och ned till vändplatsen för buss 181, sen upp igen men höger in på Brunskogsbacken.
De promenerande humanerna stirrade en del när cirka 12 personer flängde upp och ner för backen. Det är väl helt naturligt att cykla som en dåre uppför en backe sex gånger. Eller hur?
Jag fick som jag ville! Ville köra längre än 8 mil och lite högre tempo än 25 i rullsnitt. Det blev mellangruppen som Bjarne så utmärkt tog ledningen för. Jag sa att hellre lite för fort så det bränner och jag känner att jag fått kämpa, än fisa runt och sedan stå i duschen och känna att jag vill ta en runda till. Bjarne frågade en gång om det bränner – lite svarade jag. Då ökades tempot. Härligt!
Ett tag låg rullsnittet på 28,5, men vi kroknade lite allihopa vid Brandbergen, så tempot sänktes något. Någon undrade om det var sub 9-tempo vi höll. Så undan gick det! Mulligt värre!
Härlig dag, med sol och värme, bra tempo, trevliga kamrater. Vi började som 13, blev 14, men var bara tre vid Trångsund där min hjärna pga vattenbrist svängde fel, så fick jag köra hem själv. En mycket bra dag på alla sätt och vis.