RER-stationen Les Halles är stor. Många linjer möts, och det är gångar, biljettspärrar, rulltrappor, caféer, butiker mm i en salig röra. Men nu kom vi från en annan trappa, så nu hittade vi souvenirbutiken Metro & Bus! Vi hade passerat den på baksidan häromdagen. Men nu har vi fått oss en buss och mer härliga böcker på franska. Bra läsövning då jag bara kan en handfull franska ord.
Kategoriarkiv: familjen
Äntligen infinner sig känslan
Ingen av oss har ännu fått känslan av att vara i Paris. Klonen skulle äta crêpes varje dag. Men det ösregnar och det är kallt. Ingen absint, inga böcker eller crêpes. Men så tog vi oss till Place St Michel, där jag vet det finns en boklåda. När vi kommer ut med buss- och spårvagnsböcker för 45 euro finner vi äntligen en crêperia. Klonen får sin första crêpes och utbrister: “NU känns det att vi är i Paris“. Jag kan inte annat än hålla med. Vi är på gång. Bara absinten kvar.
Konversation på Dôme
Absintabstiensens måste stillas med mat. Vi kliver in på Le Dôme på Rue de Rivoli, vilket visade sig inte vara ett billigt ställe. Men gott var det, så konversationen blev där efter:
– Men jag dricker ju inte öl!
– Varför köper du en då?
– Vet inte…
Bakslag
Vi hade planerat köpa lite RATP-souvenirer, men deras butik i Les Halles var stängd. Klockan är 12:10 och den ska öppna klockan 10:00. Bakslag nummer ett. Vi sparar ju en massa pengar iallafall.
Kontinental frukost
En baguette, en croissant, marmelad och sur yoghurt. Det är fransk frukost det. Var väl vad jag förväntade mig, men ändå! Inte mycket att hurra för. Det hårdkokta äggets gula var mer grönt… urk! Klonen åt upp våra croissanter på rekordtid. Han är helt såld på dom sedan vår förra Parisresa 2001. Här är de mjuka och frasiga, inte torra och hårda som hemma. Han är i paradiset.
Klonen trodde mjölken var grädde, så fet var den. Undrar vad det är för procenthalt på den? Fruktsalladen hade en smak av Pernod. Klonen undrade om jag kunde bli full på den.
Men jag saknar protein och fibrer. Här finns det nada av den sorten! Trösten var kaffet. Svart starkt kaffe på fransk rostning. Jag vaknar till iallfall! Vaken men hungrig.
Etikettsbrott
Väl framme vid hotellet, går vi på sparlåga. Bara fått i oss en varsin macka på 10 timmar. Vi har ju suttit och väntat på flyg och tåg mest hela tiden. Så vi slinker in på bistron runt hörnet men begår ett generallfel. Vi satte oss i cafédelen och beställde mat. Inte restaurangdelen. Så går det när man är uppstressad och blodsockret nere i underjorden.
Pappa igen
När lägret började i söndags klockan 14, ville inte Klonen att jag skulle vara pappa, utan lägerledare. Därför titulerade han mig hela veckan med:
– Herr Lägerledare!
Jag svarade då alltid med:
– Ja, unge herr lägerdeltagare?
Nu är lägret slut och han börjar åter titulera mig pappa. Skönt att bli pappa igen.
Känslan av väckning
Några deltagare är mer svårväckta än andra på lägret. Klonen har tagit det som sin uppgift att väcka dom med kastrullock och vi andra står bakom och skådar spektaklet.
Imorse saknades Klonen själv vid frukostbordet, så Mathias tog då över rollen som kastrullocksväckare. Klonen vaknade med kommentaren:
– Nu vet jag hur det känns.
Pappa?
Jaha, då har man fyllt år igen då! Men är besviken. Varken ett gratulationskort eller ett endaste telefonsamtal från sonen. Är jag bara uppskattad som pappa, när underhållet kommer?
Gammalt fort
Idag var vi på Spårvägsmuseet. Mycket nytt har kommit sedan sist. Bland annat vingsymbolen från Stockholmsutställningen 1930, som var upplyst inifrån. Det gillade jag skarpt. Riktigt “funkis”. Synd bara att det ska behövas en ALU:are för att det ska hända något.
Museet hade även fått några nya bussar, hela tre stycken. Bland annat stod där Hybridbussen, ett misslyckat experiment från SL i sitt försök att få bussen miljövänlig. Vilket naturligtvis misslyckades. En spårvagn till exempel, som är mycket miljövänlig och energisnål, blir inte museiföremål förrän vid 40 års ålder eller mer. Men bussar blir tydligen museiföremål väldigt snabbt. Hybridbussen är bara ungefär sex år gammal och har redan hamnat på museum! Vilket säger allt om bussens “förträfflighet”.