Brevet kom fram och mottagaren tackade så mycket för det fina brevet via textmeddelande på nallen. Efter lite SMS-korrespondens fick jag äntligen höra vederbörandes röst. Det kändes skönt att få tala med varandra efter ett halvår. En sten lättade från mitt hjärta och jag kände mig lugn och tillfreds. Nu ska vi bara försöka träffas också, vilket jag verkligen ser fram emot.
Kategoriarkiv: expedition bruse
Ett brev
Ett brev betyder så mycket, brukar det heta. Men vem betyder det mest för, det där brevet? Den som skriver det eller den som får det? Skrev ett långt brev för hand, vilket var länge sedan jag gjorde. Normalt brukar jag skriva allt på min dator, kan sitta i flera dagar och justera, dra ifrån, lägga till och ändra så mycket att slutresultatet inte alls liknar det jag skrev först. Men nu när jag skrev för hand utan möjlighet att korrigera i efterhand, kändes det väldigt äkta. Allt vad jag ville få sagt kom fram på ett väldigt bra sätt. Samtidigt kändes det som en terapi att få skriva av mig. Nu återstår och se om brevet betyder något för mottagaren.
Pappa?
Jaha, då har man fyllt år igen då! Men är besviken. Varken ett gratulationskort eller ett endaste telefonsamtal från sonen. Är jag bara uppskattad som pappa, när underhållet kommer?
Privatliv
Många anser att det är förnedrande med porr och erotik. Så länge alla inblandade är med på det, ser jag ingen förnedring i det. De som köper tidningarna och ser filmerna gör väl det av egen fri vilja? Värre förnedring är det väl när folks privatliv hängs ut i massmedia. Varenda liten detalj i en persons liv hängs ut till allmänt beskådande, som om det vore en cirkus. “Och nu mina damer och herrar, ska vi se hur NN misslyckas med sitt liv. Får jag be om största möjliga tystnad?”. Kan inte massmedia visa lite respekt? Har den goda journalistiken fått ge vika för mammons krav på lösnummerförsäljning?
Verkar vara någon slags sjuka bland en del människor, att nagelfara och dissekera andras privatliv. De bara älskar att få suga ut så mycket must som möjligt ur andra människor. Har de ingen som helst respekt för andra människor, att de vill ha sitt privatliv ifred? Har de ingen som helst empati för hur andra mår? Måste vara den stora svenska egoismen som genomsyrar allt. Där jaget är viktigare än andra människors välbefinnande, där det är tillåtet att vandra över lik för att själv förskaffa sig position i livet. På andras bekostnad.
Det är skrämmande hur denna socialiseringen av andras privatliv har fortskridit. Hur kan man överhuvudtaget få den sjuka idén att anse att andras privatliv är allmängods och tillhör andra i god socialistisk anda? Massmedia och människor anser sig helt enkelt ha den rätten att snoka i andras liv. De blir förbannade om de inte får reda på allt om någon. Trycker upp dem mot väggen och kräver svar. Vad är det för ett jävla sätt! Denna socialisering som skett i solidaritetens namn har ju helt enkelt gjort folk till livegna. De har inte längre rätt att leva sitt egna liv som de själva anser sig vilja leva. Regeringen och myndigheterna anser sig tydligen vara mer förskaffade att avgöra hur vi ska leva vårt eget liv. Detta socialistiska människoförnedrande synsätt har sedan anammats av det “solidariska och demokratiska” folket, som också anser sig vara någon slags överförmyndare över sina medmänniskor.
Jag börjar bli trött att inte få leva mitt eget liv. Att andra hela tiden ska tala om för mig vad jag ska göra med mitt liv. Får till och med anvisningar om vem jag får träffa, vad vi får göra tillsammans och när vi skall göra detta. Den här socialiseringen av människors privatliv måste ta slut. Mitt privatliv är min “egendom”, den förvaltar jag och bestämmer över. Så ge helt enkelt fan i mitt liv, lär er visa respekt för andra människor.
Gammalt fort
Idag var vi på Spårvägsmuseet. Mycket nytt har kommit sedan sist. Bland annat vingsymbolen från Stockholmsutställningen 1930, som var upplyst inifrån. Det gillade jag skarpt. Riktigt “funkis”. Synd bara att det ska behövas en ALU:are för att det ska hända något.
Museet hade även fått några nya bussar, hela tre stycken. Bland annat stod där Hybridbussen, ett misslyckat experiment från SL i sitt försök att få bussen miljövänlig. Vilket naturligtvis misslyckades. En spårvagn till exempel, som är mycket miljövänlig och energisnål, blir inte museiföremål förrän vid 40 års ålder eller mer. Men bussar blir tydligen museiföremål väldigt snabbt. Hybridbussen är bara ungefär sex år gammal och har redan hamnat på museum! Vilket säger allt om bussens “förträfflighet”.
Pisslön
Så äntligen fick man en löneförhöjning efter 2 år. Nu skulle vi minsann får “marknadsanpassade” löner. Förväntningarna var stora. Hade inte bara väntat på höjning för “förändrade arbetsuppgifter” utan även för “större ansvar och befogenheter”. Men det blev som den där sketchen; det bidde en fingeborg. Ett stort hån blev det, en ren förolämpning. Nån retroaktiv lön fick man inte heller. Den nya gäller från den 1 april. Hade jag däremot sagt upp mig för ett år sedan, och sökt utifrån, då hade jag fått flera tusen mer i månaden. I begynnelselön! Marknadsanpassning! Bah… ett dåligt aprilskämt? Tror inte det. En ren jävla förolämpning. Sånt ska man inte tåla helt enkelt. Man behandlar inte folk hur som helst, även om de “bara” är anställda. Men det ligger väl i linje med den nedvärderande och allmänt förolämpande ledarstilen som används. Är det så här man premierar åtta års anställning, genom att ge nyanställda högre lön? Jag betackar mig!
Uppehåll
Inte visste jag att en del tycker om att “tjuvläsa” andras dagböcker. Har fått många brev (två) från “tjuvläsare” (en) som undrat om jag slutat skriva dagbok. Svaret var ja. Men nu nej. Ska försöka bättra mig. Helt plötsligt fanns det inte längre någon mental tid till det. Ska försöka inte vara så pretentiös, utan bara skriva. Återkommer.
Skelett
Det var till slut mer barr på golvet än i granen. Grenarna hängde och kulorna höll på att kana av de torra grenarna. Lika bra att göra processen kort. Ut med granen och därmed också julen. Lite väl tidig, men det bruna skelettet står kvar på balkongen, så vill jag julgransplundra, är det bara att hiva ned den från balkongen.
Sjuk
Trodde jag bara var väldigt trött igår, när jag vaknade åtta. Det snurrade lite, och jag skulle aldrig hinna till jobbet. Så jag stannade hemma. Men efter frukosten bestående av kaffe och gröt, så visades det sig att det var mer än trötthet. Frukosten kom upp 10 gånger snabbare än när den åkte ned. Sen sov jag till tre på eftermiddagen. V ringde och mådde minst lika illa hon. På eftermiddagen var huvudverken total och jag förstod varför. Så jag kokade kaffe och tog en smörgås. Men det blev ett snack med ulrik igen. Tydligen blev lite kaffe kvar, för den värsta huvudverken försvann.
Idag är jag bättre. Passar på att hacka lite html. Men jag måste ha varit riktigt sjuk. Jag brukar inte sova en hel dag, hur sjuk jag än brukar vara. Brukar åtminstone klara av att sitta vid datorn, men inte igår.
Tomt
Vad tomt det är! Det är alldeles tyst och kallt. Igår åkte H hem efter 10 dagar och nu är jag ensam. V har ju varit här emellanåt också, så som mest har det varit en människoökning på 300% här hemma. Ingen liten kille om kryper upp i sängen klockan sex på morgonen. Ingen att bygga lego med. Ingen att tjata på… I lördags sa H att jag inte kommer att sakna honom när vi skiljs åt, för vi har ju varit tillsammans så länge. Han är klurig han, med sina funderingar. Men det hjälps inte, jag saknade honom redan igår kväll när jag kom hem.