Kategoriarkiv: fôlk

Bästa grannar!

För bara en månad sen tänkte jag rösta nej till ombildandet till bostadsrätt. Jag kände säkert samma sak som många av er gjorde och säkert fortfarande gör. Att det här är en stor grej, ett stort ansvar att ta beslut om. Hela idén lät lite smått vansinnig, låna nästan en miljon för att få bo i det jag idag bor i utan lån. Så dumt tänkte jag.

Jag heter B och bor på K-vägen nr 61 i en tvåa med en son på deltid. Jag skriver dessa rader helt oberoende från styrelsen eller någon annan. Det är helt och hållet mina egna tankar och åsikter.

Nöjd som hyresgäst
Jag har alltid bott i hyreshus och alltid trivts med det. Har tyckt det varit bekvämt att bara behöva lyfta på luren när något är trasigt och fått det lagat eller utbytt. Först var jag inte alls intresserad att vi skulle ombilda till bostadsrätt, jag ville bo kvar som hyresgäst! Punkt och basta med det! Jag tyckte det var fel att allmännyttan säljs ut, rädd för att hyresrätterna skulle försvinna helt.

När själva erbjudandet med priset kom från Svenska Bostäder med en grov kalkyl vad boendekostnaden skulle innebära för mig personligen, var jag fortfarande väldigt skeptisk till hela idén. Kunde det vara sant att jag får en sänkt boendekostnad på cirka 1500 kronor per månad? Det lät lite för bra för att vara sant.

Välmående hus
Jag började gå på mötena och ställde frågor, och fick de svar jag ville ha och blev lugnare med tiden. Fick känslan av hur seriöst och genomtänkt det hela var. Att styrelsen och HSB-ombudet tänkt på allt, som upphandling av sophämtning, snöröjning, att vi måste bygga två tvättstugor osv. Den tekniska besiktningen av husen gicks igenom och det är mycket tekniska ord och siffror. Vilket för många kan kännas teknokratiskt och främmande, även för mig som är tekniker. Men besiktningsprotokollet gav oss helt enkelt tips om vanligt förebyggande underhåll. Åtgärder som SB aldrig skulle utföra förrän det redan gått sönder. På min direkta fråga till besiktningsmannen om ”huset är ett skithus eller ett bra hus”, svarade han att det är ett bra hus som var välskött. Med det svaret kände jag mig trygg.

Bristande underhåll
Om det nu är så mycket bättre att vara hyresgäst till SB, varför har då inte SB redan fixat mögellukten i trapphusen? Varför har inte SB målat eller bytt fönsterkarmarna för länge sedan? SB låter husen förfalla innan de fixar något, och då till högre kostnader än om det görs i förebyggande syfte! Vilket innebär högre hyra för oss!

Några vill göra Hyresgästföreningen stark, men varför har den inte varit stark hittills under alla de åren jag bott i Understenen? Vad är det som säger att Hyresgästföreningen ska bli stark nu helt plötsligt, och få inflytande på vårt boende som de tidigare inte haft? Kom ihåg att Hyresgästföreningen godkänt införandet av marknadshyror!

Marknadshyror
Det är inte fråga om marknadshyror kommer att införas, utan om när! Det är bara fråga om tid innan marknadshyror införs i Kärrtorp. Experterna talar om minst 5% i hyreshöjning. För mig i min tvåa innebär det en hyreshöjning på cirka 3 000 kronor per år! Det är pengar som vi kan göra så mycket annat kul för! Kosta på en renovering av lägenheten, som SB i alla fall inte gör om vi bor kvar som hyresgäster.

Osäker hyresvärd
Allmännyttan har från politikerna i uppdrag att köpa och sälja fastigheter, även till privata hyresvärdar. Så har skett förut i Kärrtorp och så kan absolut ske i framtiden. Jag tror inte att en privat hyresvärd kommer att lägga lika mycket pengar på underhåll som SB gör idag. Och de flesta av oss tycker nog att SB lägger för lite pengar på underhållet redan idag. Vi kommer med en privat hyresvärd att få en sämre boendestandard. Och jag är övertygad om att en privatvärd kommer att höja hyran mycket mer än vad SB kommer att göra. Vi kommer alltså få ett sämre boende till en högre kostnad. Detta vill jag säga nej till, därför ville jag rösta ja!

Vad vi tackat nej till
Vi har tackat nej till inflytande över vårt eget boende. Att själva få styra renoveringsbehovet. Om SB vore en bra hyresvärd, hade de åtgärdat de renoveringsbehov som har funnits i flera år för länge sedan. Jag tycker inte SB tar ansvar för sina fastigheter och för oss som hyresgäster. De låter husen förfalla! Nu hade vi chansen och ta makten över våra hus!

Vi har tackat nej till ett tryggt boende. Tackat nej till kontrollen över vem som äger husen och därmed lämnat över kontrollen över vår boendekostnad till andra. Vi är helt beroende av politikernas och hyresvärdens olika nycker och bristande ansvar.

Vi har vidare tackat nej till en rejäl sänkning av boendekostnaden. För mig i min tvåa skulle det innebära en sänkning på 18 000 kronor per år! Jisses vilken fin cykel jag skulle kunna köpa för det. Varje år! Det vi tackat nej till är att få köpa vårt eget boende till ett pris av cirka 13 000 kr/kvm som på marknaden är värderat till mer än 23 000 kr/kvm. Det innebär att vi får köpa våra lägenheter till 56% av marknadspriset! Ett sådant erbjudande är fruktansvärt svårt att motstå.

Beslutet
För mig var det till slut inte svårt att ta ett beslut hur jag ville ha mitt boende i framtiden. Fördelarna med en bostadsrätt var så många fler och större än nackdelarna. Jag vill bo tryggt, där jag vet att saker lagas i god tid. Jag vill veta vad min boendekostnad blir inte bara nästa år, utan även om 10 år. Utan en massa dyra överraskningar.

På mötet i måndags kom det inte ens tillräckligt många för att det överhuvudtaget var någon idé att rösta! Respekt till er som kom dit för att rösta nej. Ni står för er åsikt och ert val att inte vilja ombilda. Det har jag full respekt för. Men ni som inte ens gick på mötet för att rösta nej. Varför gjorde ni inte det? Det var synd att alla mina grannar inte kom till mötet. Oavsett utgången av omröstningen hade det varit trevligt.

Med vänliga hälsningar Eder granne

Vänstervridna tjänstemän

Varför ska vi som cyklar behöva trycka på en knapp för att få grönt ljus, när alla andra fordon inte behöver det? Cyklar är också ett fordon, varför denna diskriminering? Och hur tänkte kommunens tjänstemän, när de satte knappen på vänster sida av cykelbanan vid överfarten? Har de helt missat att Sverige gick över till högertrafik för 42 år sen?

Hjärnbrist

Vad är det för fel på kvinnors hjärnor? Eller har de legat i koma de senaste 42 åren och missat helt att vi i Sverige har högertrafik? Eller lider de av hjärnbrist av alla pms-besvär? Två gånger idag har jag varit nära kollidera med hjärndöda damer på cykel som bedrivit vänstertrafik! Och så blir de förbannade och och skäller ut mig för att jag håller till höger.

Bostadsfel eller rätt?

Nästa vecka är det omröstning om vi ska köpa loss kvarteret och bilda bostadsrättsförening eller inte. Jag erkänner, jag har inte läst alla papper så noggrant. För jag kan inte bestämma mig. Vi har fått ett väldig bra pris, nästan halva marknadspriset. Men HSB:s kalkyler förutsätter det låga ränteläget vi har nu. De har inte alls i kalkylerna för våra framtida boendekostnader tagit hänsyn till att räntan faktiskt kan fördubblas! Det oroar mig en del. Samt att jag trivs rätt bra som hyresgäst hos Svenska Bostäder. I det stora hela sköter dom sig bra och är lyhörda.

Alla papper från bostadsrättsföreningen, HSB, Hyresgästföreningen och alla motståndare har jag sparat och iallafall en gång skummat igenom. Satte mig därför för att läsa igenom dom ordentligt och inser att jag inte ens är medlem i bostadsrättsföreningen. Oavsett hur jag röstar, bör jag vara medlem, för då kan jag få insyn och tillgång till alla interna handlingar om det skulle behövas. Tänkte ringa ordföranden Olle och anmäla mitt intresse för medlemskap, men något telefonnummer till någon i styrelsen kunde jag inte hitta på de fyrtiotal sidor papper jag sparat. hemliga klubben liksom. Så förtroendeingivande, att bli medlem i n förening där styrelsen inte går att få tag på. Precis när jag surfar in på www.hitta.se för att leta efter hans telefonnummer, ringer det på dörren. Där står två män. Innan de ens hinner presentera sig frågar jag vänd till den ena mannen: ”är du Olle, ordförande?”. De såg rätt paffa ut, men han svarade jakande till slut. ”Bra jag vill bli medlem”, replikerade jag då lika snabbt.

Tänk om det alltid kunde vara så, att bara jag tänker på att ringa någon, står denne i trapphuset och ringer på. Vad praktiskt livet vore.

Då och nu

Då när jag var liten, fick vi en 33 centiliters flaska med läsk på lördagarna. Inget mer. Nu dricker ungarna en och en halv liter läsk. Per dag!

Då när jag var liten fick vi ungefär ett hekto godis på lördagarna. Inte annars. Nu äter ungarna ett halvt kilo godis. Per dag!

Då när jag var liten, gick vi två kilometer på trottoaren utefter vältrafikerade gator till skolan. Varje dag. Nu får ugnarna skjuts till skolan av föräldrarna i bilen 300 meter. Varje dag.

Det finns föräldrar som fortfarande inte förstår varför deras barn blir feta och får diabetes före 15 års ålder. Det borde räknas som barnmisshandel att behandla sina barn på sådant här inhumant sätt. Föräldralicens borde införas, bara de som bryr sig om sina barns hälsa, får skaffa barn. Resten kastrerar vi.

Dinosaurier

Fascinerade att det fortfarande år 2009 finns folk som innan de skickar e-post, ringer och berättar att de ska skicka e-post. Värst är väl när de i telefon läser upp hela meddelandet och iallafall skickar e-posten. Det finns till och med de som efter de skickat e-posten ringer för att fråga om jag fått e-posten de nyss skickade. Varför då överhuvudtaget skicka e-post om allt avhandlades i telefonen?

Himmel eller helvete

Nu ska jag inte moralisera över hur andra klär sig. De får ha precis på sig vad dom vill. Men jag tar mig friheten att ha en åsikt om klädstilar. Det skulle aldrig falla mig in att säga det direkt till någon, men här i min blogg är det just en av livets alla betraktelser. Och det är att det ser fånigt ut, ja rent av barnsligt ut! Det är de där långa kortbyxorna, eller är det korta långbyxor? Dom där som slutar nere vid vaderna. Lite halvdant sådär.

Det ser ut som de vuxit en decimeter över sommarlovet och mamma inte hunnit köpa nya långbyxor innan skolstarten, så byxbenen är en decimeter för korta. Eller som att de inte kunde bestämma sig på morgonen; ”ska jag ha kortbyxor… näe, jag tar långbyxor… näe, jag tar dom där fåniga jag-ser-ut-som-jag-växt-ur-dom-byxorna”. På ett barn kan det se lustigt ut, men på en vuxen ser det bara fånigt ut. Det riktigt lyser beslutsångest om dom.

Antingen eller, inga halvmesyrer. Antingen ska det vara kortbyxor eller långbyxor. Annars hamnar vi bara i ett limbo, ett tillstånd mellan himmel och helvete. De har gjort sitt val, att leva i limbo. Jag är vuxen nog att bestämma mig. Jag väljer himlen!

Inget att fira

Läser i DN idag att man firar slaget vid Sävar. Till och med kronprinsessan Victoria, kungen och drottningen är där för att fira. Men är det verkligen något att ”fira”? Vid slaget vid Sävar förlorade vi mot ryssarna och vid de efterföljande fredsförhandlingarna fick Ryssland halva Sverige. Myntverket har till och med gjort en speciell baksida på enkronorna med texten ”Den underbara sagan om landet på andra sidan hafvet” (sic!) Jo, nog var det en underbar saga att Sverige för över 200 år sedan var dubbelt så stort.

När barn slarvar bort vantar eller när vuxna slarvar bort flera miljoner kronor som är någons annans, så är det inget som firas. Då får dom en utskällning och får skämmas. Det tycker jag vi göra göra, skämmas, istället för att fira och vara stolt över att vi förlorade ett slag och slarvade bort halva Sverige? Vi ska skämmas över förlusten mot Ryssland och förlusten av Finland och Åland. Skäms på oss!