Magnus och jag diskuterar testerna av Mubs3 via e-post där jag påstod att jag fortfarande hittar små skönhetsfläckar. Han replikerade då:
– Perfektion är en hederssak! ;~)
Jodå, men det kan vara lite absurt när jag sitter två timmar och flyttar ett kommatecken fram och tillbaka för att se vad som är snyggast…
Vilket underbart väder, vilket före, vilken luft! Minus 20 grader och cykelbanorna har aldrig varit så här perfekta, hårdtrappade och lättrullade.
Dock verkar inte fettet i hjullagren, vevpartiet och frihjulet gilla -20, det rullade en aning trögt. Vilket ger mer benträning inför våren. Perfekt!
Härlig känsla att segla förbi köande bilar och till ersättningsbussarna köande människor. Det går ju inte att skylla på att tunnelbanan är helt inställd när ni kommer sent till jobbet, det är bara ut å cykla!
Min tunnelbanelinje 17 har nedgraderats till en busslinje med oregelbunden ersättningstrafik. Igår tog det mig 70 minuter hem från T-centralen med ersättningsbussen, mot normala 15 minuter med tåg. Jag lovar, det var ett undantag att jag inte cyklade. Ska aldrig göra om det.
Samtidigt försöker banavdelningen frosta av strömskenan som är full med snö och is så tågen fastnar i strömgap lite här och där. Det är då jag får se sånt här från min balkong; ett avisningståg. Mer spännande än så var inte min söndag.
Börjar misstänka att det är nåt vajsing med mitt immunförsvar eftersom jag nu blev sjuk igen efter att bara varit frisk i två månader. Tänkte då på reklamen för Actimel som ska hjälpa till att stärka kroppens försvar, kanske det kan vara något, få i mig mer goda bakterier? Maria tipsade då om probiotika istället för att dricka massa yoghurt som ändå inte har tillräckligt med bakterier i sig.
Sagt och gjort, en burk probiotika inköptes och en tablett innehåller hela 5 miljarder levande mjölksyrabakterier från 7 olika stammar. Det är nästan lika många bakterier i en enda liten kapsel som det bor människor på hela jorden. Femhundra milligram av ett helt universum, ett litet microuniversum med levande varelser. Inte utan att jag känner en viss ödmjukhet när jag sväljer denna stora sällskapsresa i microformat som med på resan ner i magen får med sig lite reskost i form av rismaltodextrin. Bra, då behöver jag inte koppla på en restaurangvagn.
Yrkesskada kan det inte kallas för, det är en hobby som jag förvisso får betalt för. Men när någon beställare frågar om det går att göra si eller så på en hemsida, svarar jag inte direkt varken ja eller nej. Det korrekta svaret är egentligen alltid ”ja, allt går att göra – det handlar bara om hur lång tid det får ta och hur mycket det få kosta”. En del ryggar då tillbaka och ser hur tusenlapaprna flyger iväg.
Nej, så tänker jag inte. Direkt börjar min hjärna jonglera med php-funktioner och ser sql-satser dansa runt i min skalle. Min hjärna övergår helt enkelt automatiskt i programmeringsläge när någon frågar om det går. Har de bara tålamod och väntar, så levereras svaret i en färdig funktion färdig att köra.
Jag har nog suttit för mycket framför min php-editor den senaste tiden tror jag. Dags att leverera och komma ut bland folk. Sådana där utan funktioner och satser samt är fulla med humana buggar.
Den mänskliga hjärnan är en makalös manick. Om det är något den inte förstår eller om det är något som fattas, fyller den ut resten med egna fantasier. Det är väl så religion, myter, skvaller, ideologier, sekter, drömmar, rykten uppstår. Udda och ibland konstiga tankar och idéer som försöker fylla ut ett tomrum hjärnan inte klarar av att hantera. Fullt förståeligt, hjärnan vill ha kontroll på läget.
Men det blir inte alltid rätt om hjärnan själv får fantisera ihop luckorna. Se bara på alla religionskrig, brustna förhållanden, illvilliga rykten, missförstånd och så vidare. Det är därför samtal, kommunikation och dialog är det bästa för oss, det är då äkta fakta kommer fram. Hjärnan slipper då fantisera ihop det som fattas. Och det är ju det hjärnan egentligen vill ha: kunskap. Och kunskap är makt.
Så fel jag hade! Måste sluta tro så mycket, sluta ta saker för givet, måste lära mig se verkligheten, och inte det jag vill se. Lära mig se skillnad på önskan och realiteten. Jag antog saker som visade sig vara helt fel och nu sitter jag här grymt besviken. Mest på mig själv, som hela tiden går på det om och om igen.
Trodde nämligen jag var frisk efter måndagens feber och cyklade till kursen. Så fel jag hade, det blev värre. Fördelen är att jag får dricka whisky. Vilket inte är fy skam!
Vad besviken jag blir på falska människor som går bakom ryggen och sen ljuger för mig. När det är så uppenbart!
Läser i DN att Schweiz äldsta har dött, vid en ålder av 112 år. En anmärkningsvärd ålder! Men en hög ålder är inte så eftersträvansvärt i sig tycker jag. Viktigare är att jag är frisk så länge som möjligt, vill inte dö som ett vårdpaket. Full fart ända in i döden helt enkelt, varför bromsa sig död?
Men, åter till ämnet. Om nu den äldsta har dött, så har den näst äldsta blivit äldst. Därmed lever den äldsta. Den äldste kan aldrig dö!
Det tog tre månader för dig att säga du var kär i mig. Då vågade du inte se mig i ögonen.
Det tog tre minuter för dig att säga det var slut. Då vågade du minsann se mig i ögonen.
Varför var det svårare att stå för de positiva känslorna än för de negativa?
