Små barn kan vi vuxna få tjata på om samma sak om och om igen. De små liven är så ivriga att upptäcka världen att de liksom inte har tid att lyssna, ta till sig och komma ihåg. Men det är illa när vuxna människor beter sig likadant.
Alla gör vi fel och misstag. Skillnaden är hur vi agerar efter våra misstag. De flesta drar lärdom av sina misstag och gör allt för att de inte ska upprepas. Men så finns det de som aldrig förändrar sig. De som fortsätter göra samma misstag om och om igen och aldrig drar lärdom av misstagen. Det hjälper inte ens att någon annan påpekar saken och ger lite råd om alternativa sätt att göra saker på, så det går bättre och de gör andra i omgivningen mindre illa.
Det kan bero på flera saker att de inte kan ta till sig information och ändra sig. Ett är att de helt enkelt inte vill. De anser sig vara så perfekta att de inte alls behöver förändra sig. Att andra tar skada av deras handlingar struntar dom i, de är ju perfekta! Alla andra är dumma och överkänsliga. Sen kan de finnas de som helt enkelt inte är tillräckligt begåvade för att se sammanhangen. Se att se saker hänger ihop. De ser inte att ett visst agerande ger ett visst resultat, och ett annat agerande ger ett helt annat agerande. Sist har vi de självupptagna, som lever i sin egen lilla bubbla och inte inser att deras egon är en del av ett större sammanhang. Att vi helt enkelt är flera människor som ska samsas i samma rum, samma vagn, på samma gator och så vidare. Att de helt enkelt måste visa hänsyns till andra.
Vad ska vi göra med dessa människor? De som saknar kunskap i att se sammanhangen kan vi tyvärr inte göra så mycket åt. Men de perfekta och självupptagna – hur får vi dom att öppna ögonen och inse sina brister? Att säga till dom fungerar ju uppenbarligen inte. Ska vi bara ignorera dom, vilket inte alltid är lätt på allmänna platser, eller ska vi helt enkelt ge dom en smäll på käften, så de där två hjärncellerna skakas om lite och kanske hamnar på rätt plats?