Kategoriarkiv: gudarnas betraktelser

Den gode, den onde, den fule

Små barn kan vi vuxna få tjata på om samma sak om och om igen. De små liven är så ivriga att upptäcka världen att de liksom inte har tid att lyssna, ta till sig och komma ihåg. Men det är illa när vuxna människor beter sig likadant.

Alla gör vi fel och misstag. Skillnaden är hur vi agerar efter våra misstag. De flesta drar lärdom av sina misstag och gör allt för att de inte ska upprepas. Men så finns det de som aldrig förändrar sig. De som fortsätter göra samma misstag om och om igen och aldrig drar lärdom av misstagen. Det hjälper inte ens att någon annan påpekar saken och ger lite råd om alternativa sätt att göra saker på, så det går bättre och de gör andra i omgivningen mindre illa.

Det kan bero på flera saker att de inte kan ta till sig information och ändra sig. Ett är att de helt enkelt inte vill. De anser sig vara så perfekta att de inte alls behöver förändra sig. Att andra tar skada av deras handlingar struntar dom i, de är ju perfekta! Alla andra är dumma och överkänsliga. Sen kan de finnas de som helt enkelt inte är tillräckligt begåvade för att se sammanhangen. Se att se saker hänger ihop. De ser inte att ett visst agerande ger ett visst resultat, och ett annat agerande ger ett helt annat agerande. Sist har vi de självupptagna, som lever i sin egen lilla bubbla och inte inser att deras egon är en del av ett större sammanhang. Att vi helt enkelt är flera människor som ska samsas i samma rum, samma vagn, på samma gator och så vidare. Att de helt enkelt måste visa hänsyns till andra.

Vad ska vi göra med dessa människor? De som saknar kunskap i att se sammanhangen kan vi tyvärr inte göra så mycket åt. Men de perfekta och självupptagna – hur får vi dom att öppna ögonen och inse sina brister? Att säga till dom fungerar ju uppenbarligen inte. Ska vi bara ignorera dom, vilket inte alltid är lätt på allmänna platser, eller ska vi helt enkelt ge dom en smäll på käften, så de där två hjärncellerna skakas om lite och kanske hamnar på rätt plats?

Inte mitt ansvar

Medans plogsvängen latar sig, får ortopeden jobba för högtryck. Ett resultat av absurd ekonomisk uppdelning mellan landsting och kommun, samt entreprenadupphandlingar utan kvalitetskontroll.

Slå ihop landsting och kommun, så Stockholm Stad själva får stå för kostnaderna för ben- och armbrott uppkomna i samband med obefintlig snöröjning. Och börja kontrollera att entreprenörerna verkligen gör det de får betalt för.

Som det är nu är det bara slöseri med pengar, sjukvårdens resurser och förakt för människors handikapp och deras lidande.

Söndagsrunda

Köpte de där Nokia 240 som det var halva priset på på XXL. Och de var inte alls lika svåra att få på som alla mina tidigare Nokiadäck som jag just därför sålt. Kanske lite överilat att sätta på dom idag när det ska börja töa. Följde med på Johans söndagsrunda ned till Vegabaren, där vi inte fikade.

Vilken skillnad! De må ha bra mönster för snömodd, vilket det inte var. Så de var grumt tungrullade, fick inget gratis, inte ens i nedförsbackarna. Hade jag inte trampat hade jag stannat nedför. Som Johan sa, nu är de iallafall inkörda!

Puss

Cykla på snö går bra. Cykla på snömodd funkar. Cykla på is grepapr bra. Jag har dubbdäck. Men tjcoka iskluppar slumpmässigt utspridda under ett tjockt täcke av snömodd är oberäknelig. Klappade gatan och fick gå hem. Kedjevakten (engelska chainwatcher) ska tydligen hindra kedjan att hoppa av från lilla klingan fram. Nu hade kedjan lyckats ramla in under den i vurpan, och det hindrade effektivt mig från att få upp kedjan igen.Var nog inte riktigt tanken med dess konstruktion.

Schwalbe Marathon Winter är mycket lättrullade och har tjänstgjort mig väl under 1,5 vintrar. men det är dåligt grepp i modden. Så här mycket snömodd var det inte förra vintern, och då var det ändå sämre plogat generellt förra vintern.

Det var bara 200 meter att gå hem, men jag han rabbla många ord och fundera på andra däck med bättre moddgrepp.

Avslutning

Året avslutades med lite cyclocross i solsken med pojkar som tydligen druckit mindre glögg än mig, utan tränat mer på snömoddscykling. Bra med harar att jaga så jag slapp slöa runt i komfortzonen. Men jag skulle cyklat 8 kilometer till så hade jag kommit upp i 8000 kilometer jämt under 2010.

Under 2009 cyklade jag 715 mil och satte inför 2010 upp målet tusen mil. Trots två randoneurslopp på totalt 50 mil samt en vätternrunda på 30 mil, fick jag bara ihop 799 mil under 2010, eller 7992 kilometer. Mer än 2009, men ändå inte i närheten av mitt mål. Finns flera skäl till det, men det återkommer jag till imorgon. Här kommer iallafall statistiken för mitt motionsår 2010 som jag loggat på Funbeat:

Cycling: 196 pass 9341 min 3106,18 km
Cycling – cross: 7 pass 906 min 301,24 km
Cycling – Landsväg: 73 pass 11088 min 4539,74 km
Mountainbike: 3 pass 342 min 44,89 km

Längdskidor: 4 pass 280 min 28 km
Paddling – Kajak: 1 pass 150 min 14 km
Promenad: 6 pass 470 min 45 km
Skogsarbete: 3 pass 840 min 9 km
Spinning: 17 pass 1099 min
Styrketräning: 79 pass 4564 min

Alla träningsformer: 399 pass 29111 min 8088,05 km

Total cykling 2010: 279 pass 21677 min (361 h 17 min) 7992,05 km (799 mil)

Nya på listan är paddling och längdskidor. Ut från listan åkte cykelpolo. Godkänt fick cykelpendling som jag genomfört samtliga arbetsdagar, samt 454 mil landsväg. Underkänt fick styrketräning som borde ligga på nästan 100 pass (två per vecka). Tre pass mtb tänker jag inte ens försvara. Där finns en klar förbättringspotential för 2011. Mer om det i Fantomens krönika imorgon.

Ensam är stark… eller

Estlad blev självständigt 1991 efter 47 års ockupation av Sovjetuniron. En viktig symbol för frihet och oberoende för ett nyligen självständigt land är en egen valuta. Estland införde valutan Kroon. Men från den förste januari övergår Estland, liksom alla andra medlemmar av EU, till valutan euro. De överger därmed en symbol för sin frihet de kämpat för i 47 år, till förmån för en större gemenskap av. Det är modigt och starkt av esterna att överge denna symbol för sin frihet, men inte mer än rätt anser jag nu när de är med i EU.

Sverige har inte varit ockuperat av annan stat på 487 år, då vi kastade ut danskarna 1523. Det känns inte som vi behöver bevisa vår frihet och oberoende för andra, den liksom är självklar flera generationer tillbaka i nästan ett halvt årtusende. Trots det fortsätter vi att hårdnackat hålla kvar vid vår krona. Men vad har vi att bevisa? Ingenting mer än att vi svenskar är självgoda och dumma. De kan ju inte ens uttala euron rätt. Euro ska uttalas på samma sätt som du på ditt eget modersmål uttalar Europa, har EU fastslagit: euro. Trots det fortsätter svenskarna säga ävrå, med v. Eller – brrr – bastarden jorå. Vore de det minsta konsekventa skulle de säga Ävråpa eller Joråpa om Europa.

Det är väl helt enkelt för mycket att begära att vi inför valutan euro när svenskarna inte ens kan uttala det korrekt. Snart har alla eu-länder gått över till euro så lever vi i en liten isolerad feg ö mitt i alltihopa precis som under andra världskriget. På med skygglapparna så vi slipper se vad som händer där ute i den stora farliga världen.