Förvisso har jag redan röstat. Men jag gillar den här filmen. Den säger allt som skillnaden mellan sossarnas bidragssamhälle och borgarnas arbetslinje. Vem vill dejta en brud på socialen?
Kategoriarkiv: känslan
Beroenden
Det finns bra och dåliga beroenden. Det finns kroppsliga, själsliga och mentala beroenden.
Kroppsliga beroenden som droger och centralstimulerande medel är nog svårat att bemästra. Hela kroppen skriker efter dom. Förty är kaffe väldigt gott, jag har svårt att leva utan det. Viss forskning visar ändå på vissa hälsofördelar, så jag fortsätter pimpla. Alkohol är jag väl inte direkt bereonde av, men gudars så gott det är med en god singel malt en fredagskväll som inledning på helgen. Whisky kategoriserar jag som själsligt beroende, det gör gott för själen med en whisky som smeker gommen och strupen.
Mentala beroenden är lättast att bemästra, det är bara tiden och plånboken som begränsar missbruket. Men det sägs, att har man en gång provat ett par cykelbyxor från Assos, så vill man inte ha några andra. Har sen förra året ett par Assos Uno som jag trivts med. Men som med alla beroenden ökar man dosen allt eftersom. Köpte idag ett par Assos Mille. Undrar hur lång tid det dröjer innan jag köper ett par F13 som kostar en halv lön typ?
Alltid något
Vi brukar säga att det är alltid någon som vi glömmer när vi reser. Vi har det på känn redan i trappan men kommer inte på det. Det dröjde ända till Arlanda innan jag kom på var det var. Mobilen ligger kvar på köksbordet! Hade laddat över musik att ha att lyssna på när jag väntar på att Klonen ska vakna. Men det som kan bli mest kritiskt är om vi tappar bort varandra i Prag och inte kan nå varandra. Så vi drog upp några riktlinjer. Tappar vi bort varandra i ett hus, så möts vi vid samma entré vi gick in genom. Om någon åker iväg med en spårvagn och den andre blir kvar, så hoppar den som åker iväg av vid nästa hållplats och väntar in den som blev kvar. Om inget av detta fungerar, möts vi vid hotellet. Nu återstår att se hur stor absintens jag får av att vara utan telefon i tre dagar.
Ajfan
Får försöka ha tolamåd i fyra fem veckor. För jag föll till slut till föga och stegade in på Telias butik och beställde en iPhone 4.
Gnällig kärring
Gnäll, knorr, gnissel. Vissa ska inte vara orörda för länge, då börjar de gnälla och beklaga sig. ”Ta på mig, sätt på mig, piska mig” vad var hon bad om. Så ok då, du ska få så du tiger, svarade jag. Och efter ett tag tystnade min Commencal meta 5.5 på årets första tisdagsrajd i Hellas. När mtb är som bäst helt enkelt, varför gör jag det här för sällan?
Påminnelse
För att riktigt sätta pricken på moset, avslutade vi turen med en spurt uppför Branta backen. Hej vad härligt det brann till i låren. Tydligen lite väl hårt för en del cyklistor, som tappade orken helt. Jag som trodde att cyklister som ställde upp i SM var starka och snabba. Tydligen inte, de tappade orken först idag.
Likt Ronja med sitt vårskrik, utbrast jag flera gånger ”fan vad kul det är att cykla i klunga”. Särskilt när klungan kan cykla klunga och inte hittar på massa hyss. Det är så här som klungcykling ska bedrivas, där vi cyklar tillsammans. Inte där vi försöka bränna ut varandra.
Mod
Mod är att lita på någon annan. Allt helt och hållet lägga sitt liv i händerna på någon annan. Idag anförtrodde jag mitt liv till Fredrich på Cykelcity. Iallafall mitt cykelliv. Vi skulle göra en bikefitt på min nya Columbus Capo i kolfiber.
Han ändrade på allt! Till och med klossarna under skorna flyttade han maximalt bak. Bromshandtagen flyttade han en aning upp. Att han flyttade sadeln bakåt en centimeter var inte överraskande, det var väntat. Jag vet att jag sitter långt fram. Kanske för långt fram. Egentligen ville han flytta den bakåt två centimeter, men vill inte chocka min kropp för mycket på en gång. Däremot förvånade det mig att han sänkte sadeln en hel centimeter. Efter noggrant mätande av vinkeln i knät att den var cirka 30 grader, var han nöjd med allt. Jag har med andra ord cyklat i fyra år på den här cykeln med för hög sadel. Se där!
Det hela tog en timme med cykeln på en trainer i en varm lokal utan AC. Det var som ett mindre träningspass kändes det som när svetten rann ned för pannan.
På hemvägen kändes det inte alls obekvämt. Bara ovant att sitta lite längre bak, men även så lågt. Jag kommer absolut inte röra en inställning i första taget. Jag litar på Fredrich till 100%. Jag är världens modigaste idag.
Osunt leverne
Gunilla föreslog att vi skulle gå på en guidad tur av Operahuset. Jag gillar att gå på visningar av gamla hus av diverse slag, så jag tvekade inte en sekund. Och det är kul när någon annan tar initiativ, för jag är lite dålig på att få iväg mig själv på sånt här. Det var ett underbart vackert hus och det som slog mig mest att scenen var så djup. Samt att den hade en lutning på 4%, vilket var för att öka synbarheten för publiken. Intressant tanke.
Det var när vi gick omkring där, och guiden livfullt berättade om dansare, sångare och sextimmars föreställningar av Nibelungens ring, som en känsla och en tanke började gro i mig. När vi klev ut från Operan hade idén slagit sig rot ordentligt inne i mig. Jag vill gå på en operaföreställning! Något större fan av opera har jag aldrig varit, nästan tvärtom. Så det ska helst vara något som jag så att säga redan hört förut. Iochförsig skulle det vara intressant att gå på just Nibelungens ring, men sex timmars opera kanske är att fresta för mycket på nybörjarturen. Nej, någon lättare opera, som Nötknäpparen eller Figaros bröllop.
Det här kan inte vara nyttigt. Får jag vuxenpoäng för det här?
Storm i ett vattenglas
Juli brukar normalt sett vara en lugn månad på jobbet. Det kanske kommer in två till tre ärenden på en hel vecka. Det är med andra ord en lugn period. När jag gick på semester vid midsommar, hade vår grupp ungefär 30 ärenden som skvalpande omkring i ärendehanteringssystemet. Det brukar vi ha när det är lugnt. Kommer vi upp i 40 ärenden är det fullt upp och stressigt som fan. När Lilian och jag kom tillbaka från semestern idag fanns det 70 ärenden! Så många ärenden har vi aldrig någonsin förut haft, inte ens när det var som överjävligast i våras, när vi knappt han fika.
När vi sedan går igenom de ärenden som är assignade på kollegan som jobbat de här veckorna, är det i princip ingenting noterat. Har han gjort något, och vad har han gjort? Hur ska vi veta vad som gjorts eller om han gjort nåt alls? För det är frågan som uppstår, vad har han gjort under de tre veckorna Lilian och jag varit lediga? Ingenting om vi läser loggarna. Vi får börja på noll med alla 70 ärenden, och fråga användarna vad som gjorts. Hur jävla oprofessionellt som helst.
Juli är allt annat än lugn nu, mer hektisk än i våras när Banverket och Vägverket gick ihop till Trafikverket. Men jag sitter på ett kontorsrum med både AC och luftfuktare. Mycket trevligare klimat än vardagsrummet hemma med nästan 30 grader och torr luft.
Kors i ryggen
Första cykelpasset med räcern på 25 dagar. Och det kändes i korsryggen. Tänk så fort kroppen vänjer sig av med egentligen omöjliga kroppsställningar. Det är bara härda vidare.