På kudden i min säng på konferenshotellet, ligger en lapp med en nalle på, med texten:
”Svårt att sova? Nalle finns i receptionen…”
Tror jag ska låna en, behöver lite tröst efter avrättning imorse.
Kategoriarkiv: kärlek
Trist trist trist
Trist väder, det bara vräker det ner och tallarna böjer sig för den hårda vinden. Det slår och smattrar mot fönstren. Helst vill jag ut och cykla, men när det regnar så här mycket, så hjälper det inte hur man än klär sig. Man blir blöt ända in i själen. Trist. Istället skulle det sitta fint med kramar, Lisas goa bamsekramar som känns ända in i själen. Men hon är för långt borta, både i tid och rum. Trist trist. Istället försöker jag roa mig med att springa i tvättstugan, för det behövdes. Kläderna började krypa upp ur tvättkorgen. Men hur kul är det som kompensation för utebliven cykling eller uteblivna kramar? Trippeltrist helt enkelt.
Vill ha mer
Ganska snabbt sjönk jag ned några decimeter genom bänken och försvann. Allt bara flöt iväg, tankar, kroppsdelar samt uppfattningen om tid och rum. Det var inget som irrade runt, inget som klämde, inget som oroade. En total upplevelse av att bara vara. Tyvärr varade det bara en halvtimme och nu vill jag ha mer. Mer av närhet, mer av stillhet, mer av kroppskontakt. Får dock hålla mig i några dagar tills Lisa kommer hem och vi ska gå på chokladmässan. Det ska bli müsli.
Hemska tanke
Brukar aldrig komma ihåg mina drömmar, men imorse när jag vaknade kom jag ihåg den, och jag gör det fortfarande. Det var en mardröm. En hemsk mardröm. Inte så konstigt kanske, de senaste dagarna har jag inte sovit så bra. Vaknat oroligt mitt i natten med tankar som far omkring på högvarv inne i skallen. Vem kan sova lugnt då?
I mardrömmen var jag i en liten stad och skulle besöka den lilla chokladbutiken. Inte så konstigt kanske, det är chokladmässa snart, och man brukar drömma om saker som varit eller om saker som kommer. Men det var inte det hemska, choklad är alltid trevligt. Det hemska i drömmen var att de över gatorna i den lilla staden redan hängt upp julbelysningen. Ni vet sådanadär stora lysande stjärnor. Och det är hela tre månader före jul! Inte konstigt att jag vaknade, det är ju bara den förste oktober idag.
Tankeställd
Av egen kraft blev jag i lördags tankeställd i ett hörn. I söndags blev jag ordentligt intryckt längre in i hörnet. Här står jag nu och funderar på om jag törs kliva fram igen. Eller om jag ska stå kvar och vänta på att någon ska ta min hand och ta fram mig igen…
Försöka duger
När Klonen var liten och behövde hjälp, sa jag alltid att ”försök själv först”. Sen om han inte klarade det, gjorde jag det inte åt honom, utan hjälpte honom att göra det. Försökte lära honom att inte ge upp, att man alltid måste försöka. Att det aldrig går om man ger upp innan man ens försökt. Därför förundras jag över folk som ger upp innan de ens försökt, sådana som bara säger ”det är ingen idé” eller ”det går inte”. Hur kan dom ge upp innan de ens försökt? Vad är de rädda för? Är de rädda för att misslyckas? Det är det som gör att vi utvecklas, att våga försöka och sen kanske misslyckas för att dra erfarenheter av det till nästa gång. Om man aldrig försöker kan man heller aldrig vinna något.
Att inte ens försöka, är att inte vilja. Och så kan det vara, ibland vill man inte. Men då är det bättre att säga det, ”jag vill inte”. Istället för att skylla på att det inte går. För om man verkligen vill, så försöker man. Så enkelt är det: vill man så kan man! Vill man inte ens försöka, då går det aldrig, och då kan man lika gärna lägga ned. Varför slösa tid och energi på någon som inte vill?
Istället för anabola, del 2
Inte bara egen musik i lurar gör att jag blir starkare vid styrketräning. Även en portion ilska hjälper till fint och tyngderna känns lättare. Det kändes skönt i tisdags med en urladdning, men efter träningen igår morse kändes det som att det var en gång för mycket. Det är mentalt utmattande att träna med ilska som dopningsmedel. Tänkte först låta det gå över av sig självt, men efter alldeles för många glas vin på personalfesten igår, ringde jag och lättade mitt hjärta totalt. Förlåt att jag väckte dig, men nu är det sagt, och det känns lättare för mig. Tack för att du stod ut med mitt sluddrande och lyssnade.
Sen kväll med Kara Thrace
Laddade ned säsong fyra av Battlestar Galactica igår och kunde inte hålla mig. För där var hon, den tuffa, snygga, karismatiska rollfiguren Kara ”Starbuck” Thrace spelad av Katee Sackhoff. Blev lika betagen av henne igår, som jag blev förra året när jag tittade på tre säsonger nonstop. Skulle bara se ett avsnitt, men det blev två. Blev så besatt av hela serien att det blev senare igår än vad min sömnrytm tillät. Och det kändes imorse, vaknande senare än vanligt och inte lika pigg som igår. Är det straffet för att jag umgås med en annan kvinna, även om hon bara är tvådimensionell? Men vad ska jag göra när Lisa är 33 mil bort och varken kan eller vill träffa mig?
För tidiga pms-besvär
Vaknade redan före fem och hjärnan gick igång direkt. Förvisso var det en trevlig tanke som malde runt, och just därför kunde jag inte somna om. Gav upp efter ett tag, kunde lika gärna vara tidig på jobbet. I höjd med Globen fick jag ett trevligt godmorgon-sms av salta flickan, vilket värmde gott i morgonsvalkan. Väl på jobbet inser jag nackdelen med att vakna 4.50-någonting; jag flippade ur fullständigt innan jag hann få i mig gröten. Förlåt alla som drabbades av mitt pms-iga morgonhumör. Jag ska inte svara på telefon, e-post eller msn-chatt före gröten.
Pillemarisk
Från Nationalencyklopedin:
pillema´risk adj. ~t
ORDLED: pille-mar-isk
• illmarig [vard.]: en ~ liten filur; en ~ blick
HIST.: sedan 1934; ombildn. av illmarig
Illmarig:
ill`marig adj. ~t
ORDLED: ill–mar-ig
• som (ofta) skämtar eller luras på ett knepigt men godartat sätt: den ~e värden hade placerat biskopinnan bredvid den kände ateisten
BET.NYANS: om handling e.d.: ett ~t leende
HIST.: sedan 1842; ombildn., efter illistig m.fl., av sv. dial. inmarig, till marig i bet. ’besvärlig; vresig
Lisa kallar mig pillemarisk, och det ska jag ta som en komplimang säger hon. Bra, då vet jag.