Vi har för bråttom när vi tjôtar, ena pekfingret är snabbare än det andra när vi knapapr på tangentbordet. Både skriver elelr istälelt för eller. Eller istälelt för istället. Det är det där med dubbelkonsonanter som ställer till det. Men det gör inget, för båda förstår perfekt ialalfall. Elelr…
Kategoriarkiv: kärlek
Smittorisk
Verkar som det är något som går, många är hemma med feber. Själv har jag inte feber, men känner mig lite seg. Tryckte i mig esberitox och mörk rom igår för att förhindra att det bryter ut. Då jag inte vill missa SSSM08, så är jag hemma idag och låter kroppen vila inför helgen. Tror dock inte att jag blev smittad under gårdagens långlunch, så snabbt bryter det inte ut efter bara några timmar. Däremot tror jag hon har smittat mig med något annat trevligt.
Långlunch
Lunchdejten med fröken L tog lite längre tid än väntat. Det var den söta desserten som drog ut på tiden. När jag kom tillbaka till kontoret efter tre timmar, flinade kollegan menande.
Djungelordspråk
Gammalt djungelordspråk säger att ”Fantomen är hård mot dom hårda”. Jag tror att fantomen även är snäll mot dom snälla. Det är jag också. Men jävlas någon med mig, är dum mot mig eller sårar mig, då viker jag inte undan. Då är jag som fantomen ”hård mot de hårda”, eller kanske mer ”elak mot de elaka”. Jag vägrar helt enkelt att bli trampad på, förlöjligad, förödmjukad eller sårad. Som ett annat djungelordspråk: ”sikta aldrig på Fantomen”. Jag ger helt enkelt igen, jag siktar tillbaka. Tyvärr så sänker jag mig lika lågt som dom dumma, jag sårar jag med. Går över gränser och gör andra ledsna. Det är inte försvarbart, jag vet, jag handlar i affekt. Jag tänker inte i dessa lägen, mina känslor tar över. Och det är jag ledsen för.
Men vafan, jag är ju en man! Jag ska ju tåla skit. Får ju inte ha känslor, inte visa mig sårad, inte reagera. Ska bara se dum ut, vara kåt, glad och tacksam. Dumma dumma jag som glömmer bort det hela tiden. Jag ber alla så hemskt mycket om ursäkt för att jag har känslor och ibland låter mina känslor ta över. Dumma jag.
Sött och salt i Rudan
Äntligen fick jag vara med på en Happy BBQ! Förra året var jag nyluxerad, och de andra fyra åren hade jag Klonen. Men nu äntligen! Solen värmde skönt, stämningen var hög och 26 personer trampade iväg från Hammarbybacken till Rudan via Sörmlandsleden. Sällskapet var trevligt och den sköna sensommarvärmen fick vissa sötsaker att smaka salt redan innan start.
Fint flyt hela vägen, inga punkor eller andra tekniska missöden, förutom en kraschad bakväxel redan första kilometern. Så blev vi bara 25. Efter fikat vid Uddby gård fick fröken L:s axlar nog av alla rötter och stenar, så vi hoppade av. Vi blev 3 som fortsatte vägledes och de andra fortsatte på stigar till Rudan. Där återsamlades sedan alla och hederstryffeln Johan och Mattias grillade peppriga stekar. Till det fanns det salta jordnötter, djungelvrål och den salta bönan. Tillbaka till stan var vi 4 som tog pendeln och söta fröken smakade fortfarande salt.
Hur många blev kvar i Rudan?
*för jansson99: luxation = led ur led
Cykelporr
Eftersom det inte blev någon cykling pga medicinska skäl, så var vi ju tvungna att göra något cykelrelaterat. Så det blev ett besök på Cykelcity för lite cykelporr: för får man inte cykla, kan man alltid köpa cykelprylar. Det efterföljande käket på krogen gjorde dock att jag bröt mot min princip att aldrig dricka kaffe efter sex. Alldeles för sent på kvällen tog vi en varsin dubbel espresso i min soffa.
Riskabelt beteende
De såg konstiga ut, klädde sig konstigt, lät konstigt. Och vid Gullmarsplan stormade det in fler i vagnen. Det tog en stund innan jag förstod vad det var. Det var människor. Såna där människor som åker tunnelbana till jobbet. Såna där människor som jag undviker i största möjliga mån för att slippa bli sjuk. För jag är aldrig så frisk som när jag inte åker tunnelbana. Inte en droppe snuva har jag haft sen jag började cykla i mars. Inte en hostning. Ingenting.
Varför utsätter jag mig för det här då? Jo, jag ska träffa fröken L efter jobbet och det regnar. Känner mig inte riktigt bekväm i regnkläder när vi ska gå på lokal. Vill känna mig representativ första gången. Därför offrade jag nu både min hälsa och mitt anseende med att åka kollektivt.
De magiska sofforna
Det finns soffor som är magiska. Såna där soffor som förvandlar mig när jag hamnar i dom. Som får mig att totalt slappna av i både kropp och själ. Hjärnan går ned på lågvarv och hjärtat känner sig omlindad av en genuin skön värme. Hela jag blir lugn. Kanske kan soffornas magi bero på dess ägarinnor. När jag hittar sådana soffor vill jag aldrig resa mig upp och gå därifrån. Jag vill sitta där för evigt och bara njuta av livet.
Hemmamatch
Vaknade i min egen säng imorse, efter några dagars turné på kända orter. Det kändes lite ovant, men skönt.
Gnällig kärring
Justerade vevlagret på fröken Pepita imorse, för det började knarra lite. Det blev tyst på henne på turen in till stan, men sen efter ett tag på cykelpolon började hon gnälla värre än en gammal kärring. Knirr knarr vid varje tramptag. Börjar bli smått irriterad, då det är ett splitter nytt vevlager. Och saken blev inte bättre att en klingbult gick av i godset så framdrevet skevade. Trots det blev det två timmars intensiv och rolig cykelpolo följt av två timmars soffslappande hos fröken M. För att vara en söndag, var det en riktig behaglig, rolig och avkopplande söndag.