Kategoriarkiv: kärlek

Det nya svarta

Romantiskt så det förslår var det idag. Bröllopsgästerna transporterades med trevagnarståg till hållplats Östersjön. Där blev de spisade musik i väntan på att bröllopsparet som efter en stund kom inrullandes på främre plattform på den vackert lövande HSS 11. På en grön matta utrullad på gräsmattan gick de fram till landstingsrådet som förrättade vigseln i strålande sol. Efteråt minglade gästerna med vin och jordgubbar och på en given signal började det ösregna och alla rusade in till de väntade spårvagnarna.

Gratulerade värdinnan till ett fint arrangerat bröllop och sa att jag gärna skulle gifta mig likadant, med spårvagn till och från ett bröllop ute i det fria. Hon svarade att det fanns massor av singlar i vagn två. Ajdå, jag som var konduktör i vagn 1. Det är bröllop som är det nya svarta iår, nu ska jag bara hittade lämpligt objekt.

Borttappad motivation

Måste ha glömt något i Helsingborg. Sex dagars frånvaro från all form av cykling har satt sina spår. Förra veckan kunde jag ensam utan problem stundtals ligga och cykla snabbare än 32 km/h, med ett snitt på över 27 km/h. Men i onsdags hade jag problem att överhuvudtaget orka driva upp till 28 som max. På söndag är det sista chansen att certifiera sig för att få cykla i mastergrupp med Fredrikshof på Vätternrundan. Min ledare i min grupp har utannonserat en tur på söndag på 20-25 mil där vi ska hålla vårt planerade snitt på 30 km/h. Förra veckan hade jag sagt att det är inga problem. Men idag känner jag mig inte lika självsäker. Ska ut på en tur idag, där jag ska maxa järnet och ta det lugnt imorrn lördag. Hoppas att jag därmed kan återfå förra veckans toppform och motivation. För jag har varken ork eller motivation längre…

Det är för mycket känslor som bubbla runt i magen och tankar som snurrar i hjärnan. Var nära sätta mig vid vägkanten i onsdags för att bara gråta och skrika ut min förtvivlan. Jag har helt enkelt tappat all form av motivation till att cykla fort, cykla i grupp eller överhuvudtaget göra nånting alls. Jag vill bara kokonga mig i några veckor tills mina känslor återtagit den normala formen av granit. Bli hård och okänslig och bara ägna mig åt cykling. Det är bara två veckor kvar till Vätternrundan och jag börjar känna en viss form av stress och oro över om jag överhuvudtaget ska klara mig runt de där 30 milen under 11 timmar så som jag mår nu. Fan!

Tom mjukhet

Undrar vad som är värst, en mjuk och skön kvinna i en hård säng, eller vara ensam i en mjuk säng? Sov tyvärr inte så bra de sista nätterna hos fröken, trots hennes mjukhet. Hennes säng var alldeles hård, vilket jag dock var förvarnad om. Min säng är mjuk och skön, som hon själv fick erfara senast, så nu har jag sovit bra två nätter. Förty är min säng alldeles för tom för att det ska vara helt bra.

Tillbaka

Tillbaka till vardagen, tillbaka till verkligheten. Känns overkligt att jag för bara en dag sedan var i Helsingborg och hos Sara. Helsingborg kanske inte visade upp sitt varmaste och soligaste väder, men det gjorde Sara, vilket var det väsentliga. Hon jobbade alla dagar utom på fredagen, så jag roade mig själv på dagarna med utflykter till Köpenhamn, Helsingör, Landskrona och Malmö. På hennes lediga dag fredag åkte vi till Höganäs och köpte kaffekoppar och luktade på rododendron på vackra Sofiero, samt tog en tur över till Helsingör.

Fem fantastiska dagar och lika många härliga nätter. Bästa semesterveckan jag haft på flera år! Längtar redan tillbaka till Sara, det kändes så tomt när jag vaknade imorse utan henne i min famn. Kan faktiskt tänka mig att bo i Helsingborg, hur det nu blir med den saken. Nu måste jag lägga fokus på Vätternrundan.