 |
| tänk om jag vore en cykel |
Idag är det den internationella kvinnodagen. En dag vi inte ens borde behöva, men nu är det tyvärr så att den behövs. Jag drar mitt strå till stacken och hyllar alla kvinnor i allmänhet och alla cyklistor i synnerhet med denna mansförtryckande bild, där vi män likställs med en tempohoj.
 |
| andäktigt lyssnande |
Idag är det tjugoen dagar, eller för den delen exakt 3 veckor, tills vi åker till Mallorca. Därav hade vi ikväll en kickoff på Östermalms föreningsråds lokaler och det var många som slöt upp. Kanske inte alla 100 Hofvare som ska flyga ned, men en stor del av den. För så är det, vi kommer vara cirka 100 cyklister från Fredrikshof som iår ska ned till Mallorca för en veckas cykling. Vi fick Norwegian att sätta in ett extra flygplan bara för oss, då de inte börjat flyga på den rutten så tidigt på året. Vi tycker det hör till en av självklarheterna att varje cykelklubb med aktning, har ett eget flygplan till Mallorca.
Vissa dagar går det bara så jävla bra. Vet inte varifrån styrkan kom, mest troligen den härliga vårsolen med upp till sex grader i skuggan. För idag blev de nittio minuterna med Discoglenn ren dödsspinning. Vi började med sju stycken 90 sekunders intervaller med 30 vila mellan. Andra blocket blev styrkeintervaller där jag trodde jag skulle dra sönder nåt i vaderna. Tjejen bredvid trodde nog jag fick en utlösning med tanke på mina gutturala ljud. Tredje blocket var vanliga 4×4. Vid samtliga intervallblock sitter vi 30 och står 30 och mellan dessa intervallblock är det fem minuter stående klättring. Vila? Ja efteråt – vi är inga Zlatan, vi är Anja!
Inget ont om Glenns musik, den är inte dålig, men det finns bättre som jag svarade på direkt fråga. Fördelen med att han kör samma låtar hela tiden, är att jag lyssnar inte, utan bara köttar på. Skulle han komma med nya låtar, skulle jag tappa fokus och lyssna. Förty, lite nytt vore inte fel, samt nåt annat än tekno. Som EBM exempelvis. God EBM är aldrig fel. Lyckades nog så ett litet frö i Glenns teknoöron, när jag försökte få honom att komplettera med lite tung Front 242, men det förkastade han. Dock nämnde han själv att kanske lite Nitzer Ebb kunde passa. Jag håller tummarna och bjuder på Promises från senaste Nitzer Ebb som kom 2010
Så här glada är Nypan och jag när vi kommer till jobbet på morgnarna. Anledningen är mycket enkel. Vi har inte trängts bland pöbeln i tunnelbanan.
 |
| Marcel Kittel på sin kittel |
När barn är små, så kallar dom saker lite annorlunda än vad vi vuxna gör. Klonen sa exempelvis spåa för spårvagn och banna för tunnelbana, vilket var två av de fem första orden han lärde sig. Jag var överförtjust, men hans moder var långt ifrån förtjust. Vidare sa han kaggo för lego, lällig för välling, lalle för nalle och kittel för cykel.
Döm om min förvåning när jag sitter och tittar på tempoetappen på Paris-Nice, att det finns en cyklist som heter Marcel Kittel. Enligt Klonens nomenklatur heter han ju cykel i efternamn!
Det är sol, det är plusgrader och som en tjurig femåring vägrar jag gå utanför dörren. Men jag måste, ska cykla till sjukgymnasten senare. Ser i almanackan att det är den 28:e februari och som iallafall förr var den rättmätiga menlösa barns dag, men som nu förmätligt ändrats till värnlösa barns dag. Hursa? Är inte vi menlösa värda en egen dag längre?
Lederspan låter som en korsning mellan lederhosen och spandex. Undrar vad Freud skulle säga om den associationen?
Lederspan injiceras i och kring medelstora och stora leder vid olika inflammatoriska sjukdomar i och kring leder…
Igår fick jag min sjätte injektion för att bli av med smärtan i rygg och höft som jag haft i snart två år. Nu håller jag tummarna att det hjälper den här gången, så att årets Mallorcaresa blir njutfullare än förra årets.
Idag blev det inte något cyklat, för farsan fyller 86 annorstädes och måste firas. Farsan är en anledning till att jag började cykla i synnerhet och motionera i allmänhet efter att jag tidigare istortsett levt i soffan och i kollektivtrafikfordon. När farsan var runt 63 fick han sin första hjärtinfarkt och har genom åren avverkat tre stycken. Ska vi vara ärliga så levde han inte speciellt hälsosamt. Han motionerade aldrig, rökte pipa hela dagarna (ibland saknar jag faktiskt lukten av hans piptobak) och åt inte nämnvärt hälsosamt. Tyvärr så lever han mer eller mindre så fortfarande. Förty, hans liv är inte på topp idag med tanke på alla förtielva mediciner han proppar i sig. Det där gav mig en tankeställare, för sådär vill inte jag leva eller dö.
Hjärtinfarkt är ärftligt och farfar dog i en sån när han var i 60-års åldern. Det ligger alltså i våra gener, och jag kommer inte undan ifrån det. Därmed är jag helt inställd på att jag förr eller senare kommer att drabbas av hjärtinfarkt. Och det är just det där senare som varit mitt fokus, att medelst rätt kost (nåja) och regelbunden (hård) motion flytta fram datumet för min hjärtinfarkt så långt in i framtiden som bara möjligt, att jag förhoppningsvis hinner dö av något annat ”roligare” än hjärtinfarkt istället. Så tack farsan att du varit en dålig förebild för mig, jag ska inte bli som du och få leva som du gör idag. Grattis på födelsedagen!
Statyn Asea-strömmen med cyklande ASEA-arbetare i Västerås. Se så fint de ligger på rulle.
Undrar om det finns fler cykelrelaterade statyer i Sverige. Eller annorstädes. Vet ni kära läsare om några, så dela gärna med er!
Tur att spinningcyklarna inte är fastskruvade i golvet, då hade jag brutit loss bultarna vid styrkeintervallerna. Men fan vad ont det gjorde i vänster bröst när jag bröt med styret, hostade eller skrattade – ja, det är ganska kul ändå att köra för Discoglenn. Får nog gå och röntga till veckan, det känns som något rör sig inne i bröstkorgen och det är nog inte en… eller…