Kategoriarkiv: döden

Tack och håll käften

plast å papper

Första maj skulle det varit färdigsopat i innerstan. Det är det inte. Femtonde maj skulle det varit färdigsopat i ytterstaden. Det är det inte. Entreprenörerna skyller på den sena våren. Skönt att det alltid finns nåt att skylla på. Att det iår är kopiösa mängder med grus på våra gator, cykelbanor och trottoarer är för att entreprenörerna hellre har sandat under vintern istället för att ploga bort snön. Finns inget grus eller sand i världen som på något magiskt sätt trollar bort snön. Jag är övertygad att entreprenörerna gör det här fullt medvetet, då de får betalt efter hur mycket grus de häller ut. Alltså sandar de hellre än plogar då det ger mer pengar. Sen på våren måste de sopa flera gånger, vilket ger mer intäkter  Och Trafikkontoret som inte har någon som helst kvalitetskontroll av vad de upphandlat, bara betalar och betalar. Och cykelbanorna blir bara mer och mer oframkomliga.

Per Ankarsjö (c) miljöborgarråd

Istället för att kräva ut vite av entreprenörerna för att de inte har sopat färdigt i tid, slösar staden från cykelmiljarden på mutpåsar. I onsdags morse stod de på valda ställen och delade ut en påse innehållande något jag klarar mig helt utan: en flaska som inte passar i flaskstället, sadelskydd samt diverse broschyrer. Då var samtalet jag fick av Per Ankarsjö (c) mycket mer givande.

Det hela är en fet käftsmäll från staden, en förolämpning  Istället för att öka säkerheten och framkomligheten för stadens 150 000 cyklister, försöker de köpa vår tystnad. Jag är inte imponerad Ulla Hamilton.

Maskinerna är våra vänner – eller

Machine City, Matrix

Personligen vill jag uttrycka mig med mina egna ord, inte kopiera andras. Men så klämmer nån ur sig så klockrena saker så jag får rysningar. Här är ett sånt jag hittat på Facebook, och jag fick tillstånd att mångfaldiga det.

Människor som kapslar in sig i en maskin blir nästan ofelbart snart mentalt degenererad och reducerad till en biologisk maskindel, och börjar uppfatta världen enligt en maskinlogik istället för en människologik. Och det är ett av de filosofiskt grundläggande problemen med bilen, att den de facto förvandlar oss till maskiner och våra städer till maskinstäder. I dem finns ingen plats för något annat än maskiner och deras ständigt ökande krav på högre hastigheter och ännu mer yta. Därför går det inte att samarbeta med massbilismen. Den är inherent fientlig till människor helt enkelt.

Nu piggar vi upp oss med en liten melodi.

Inspiration från en dålig förebild

Idag blev det inte något cyklat, för farsan fyller 86 annorstädes och måste firas. Farsan är en anledning till att jag började cykla i synnerhet och motionera i allmänhet efter att jag tidigare istortsett  levt i soffan och i kollektivtrafikfordon. När farsan var runt 63 fick han sin första hjärtinfarkt och har genom åren avverkat tre stycken. Ska vi vara ärliga så levde han inte speciellt hälsosamt. Han motionerade aldrig, rökte pipa hela dagarna (ibland saknar jag faktiskt lukten av hans piptobak) och åt inte nämnvärt hälsosamt. Tyvärr så lever han mer eller mindre så fortfarande. Förty, hans liv är inte på topp idag med tanke på alla förtielva mediciner han proppar i sig. Det där gav mig en tankeställare, för sådär vill inte jag leva eller dö.

Hjärtinfarkt är ärftligt och farfar dog i en sån när han var i 60-års åldern. Det ligger alltså i våra gener, och jag kommer inte undan ifrån det. Därmed är jag helt inställd på att jag förr eller senare kommer att drabbas av hjärtinfarkt. Och det är just det där senare som varit mitt fokus, att medelst rätt kost (nåja) och regelbunden (hård) motion flytta fram datumet för min hjärtinfarkt så långt in i framtiden som bara möjligt, att jag förhoppningsvis hinner dö av något annat ”roligare” än hjärtinfarkt istället. Så tack farsan att du varit en dålig förebild för mig, jag ska inte bli som du och få leva som du gör idag. Grattis på födelsedagen!

25 ton rakt upp i rôva

Upp till kamp mot mördarna i bilar

Med tre timmar kvar, stod jag på 16:e köplats till tre timmarsspinningen med discoglenn på Medis. Sannolikheten att jag skulle få en plats var minimal. Så jag drog i mig en fuskvariant – fick jag veta sedan, mer om det senare – av #elvisfrukost och drog på mig paltorna, pumpade upp däcken och fyllde på vattenflaskan. Drog in till Cykelcity för att prova nya klubbregnjackan så jag vet vilken storlek jag ska beställa. Medium verkade sitta som gubben i jackan. Tyvärr har Trimtex, som är Fredrikshofs klubbklädesleverantör, fått för sig att överkroppskläderna ska sluta vid midjan, så stoppar jag grejer i bakfickorna, som vi ska göra, så glider de upp som en behå, så att ryggslutet blottas och utsätts för drag och kyla. Obra. Tacka vet jag Assos som gör tröjor och jackor som täcker hela rumpan. Men så kostar de fyra gånger mer. Det går inte att få allt har jag lärt mig. Men en riktig karl ska väl tåla lite sprut på rumpan.

Där kunde dagen slutat. Och mitt liv. Uppenbarligen har jag en jävligt snygg rôv då alla ska ligga en meter bakom mig. Men 23 ton ledbuss rakt upp i röva är inte skönt, när jag bromsar in för väjningsplikt vid en rondell. Eller hade du tänkt dig att jag ska köra rakt ut i trafiken?

Ska jag behöva vara beredd på att bli brutalt mördad, för att jag följer trafikreglerna och stannar för väjningsplikt, stopplikt eller rödljus? Nåja, om några veckor kommer polisen som ett säkert vårtecken stå i P4 Stockholm och gråta att cyklisterna minsann är livsfarliga i trafiken. Håll käft säger jag! Ut och i trafiken istället och gör ert jobb och rädda liv.