Ödmjuk och snäll gäst som jag var, låg jag i gästrummet några timmar på morgonen och väntade på att värdparet skulle vakna. Det blev inte frukost förrän vid tio, ungdomliga jag som är van vid frukost senast klockan sex. Sen blev det lunch redan efter två timmar vid 12. Direkt efter det la sig farsan och sov igen. Jisses, sova middag efter att bara varit vaken i drygt tre timmar! Då är då inte mycket med ålderdomen längre. Trodde äldre människor sov lite och vaknade tidigt, sådär lutheranskt tidigt före fyra. Oj vad jag bedrog mig.
Barn av sin tid
Det började redan vid lunchen, fortsatte vid Kalle Anka och tjatet tog ny fart vid julmiddagen. Förväntansfullt hoppade han upp och ner och undrade när tomten skulle komma med klapparna. Efter middagen svarade vi. När tomten såväl kom och delade ut klapparna, rev han upp dom med en gång, utan att vänta på att tomten var klar med utdelningen, trots att vi sa till honom. Barnet ifråga är min pappa och fyller 82 nästa år.
Hjulmys
Det var så bra förberett. Julaftonen skulle inledas med cykling klockan nio till tio, sen hem och duscha och vid tolv iväg till pappa i Katrineholm. Men så blev det inte, med rinnande näsa, stickande hals, ömmande leder och troligen feber, blir det ingen traditionsenlig hjulaftonsrajd i skogarna runt Hellas. Istället tog jag ett härligt julbad, vilket det var länge sen jag gjorde sist. Så nu är jag iallafall en julren.
Handtag famntag klapp eller ingenting
Frisk luft är alltid nyttigt tänkte jag, och rymde hemifrån för att insupa nämnd vara. Promenerade från Slussen runt Riddarholmen i min vanliga lov och in till Citys hysteriska kommers. Med gott samvete gick jag förbi affär efter affär medveten om att jag redan klarat av alla julklappsinköp. Sista gjordes i lördags då Klonen fick ett par inlines för streethockey. Av honom fick jag ett egentillverkat nyckelställ. Men så kom jag på att jag glömt ett julklappsinköp och klev in på BR. Årets Star Wars Lego måste införskaffas men tyvärr hade de bara stora rymdskepp för runt tusenlappen. Ville köpa de mindre förpackningarna, för det är själva gubbarna jag är ute efter. Så jag får vara utan julklapp till mig själv iår.
Krig och fred
Det råder fullskaligt krig här hemma. Jag har laddat med ammunition och skjuter iväg Kan Jang, bombar med te spetsat med 80 %-ig strohrum, minerar med färskriven ingefära, pepprar med pressad vitlök, torterar med honung. Men inget hjälpte mot den starka fienden, som kontrade med ett storskaligt anfall i halsen. Inte förrän röda korset skickade en vacker sjuksyster som med sina kurer av whisky, choklad och närhet kurerade mig, blev det vapenvila vid fronten. Nu efteråt hänger en ljuvlig doft kvar över slagfältet.
Glömska
Äntligen har det hänt. Det här är fantastiskt! Första gången sen mars, har redan glömt bort hur härligt det är. Hur det känns, hur det upplevs. Vad det är bra för. Det blir inget slurp på ett tag, det blir snörvel istället. Det blir alltid så här när jag inte får cykla och förbättra immunförsvaret, utan tvärtom måste dela med mig av andras baskelusker i snuskbanan. Underbart!
Mycket av det goda
Dags för den årliga chokladgodistillverkningen. Klonen vill göra på corn flakes, rispuffar och cocos. Jag vill ha lite vuxnare smak, så tryfflarn spetsades med absinth, den här gången med vit choklad. När vi satt och rullade tryfflarna i kakaopulvret var det svårt att inte börja smaska i sig allihopa. Det är en perfekt kombination vit söt choklad och bitter absinth. Ska nog göra en sats till, på vanlig mjölkchoklad, det finns grädde så det räcker och blir över. Det finns även absinth så det räcker och blir över, närmare bestämt fem flaskor.
Skolhets
På två månader kan vad som helst hända. Under tiden min fot läkt, har Klonens hår växt, rösten blivit mörkare och hela han har blivit några centimeter längre. Än är han inte ikapp mig, men det dröjer inte länge till förrän han är det. Troligtvis till sommaren då han brukar hoppa upp några centimeter.
Förutom de fysiska förändringarna, har han även fått sitt första betyg. Han beskrev det som spännande, skrämmande, ovant, roligt samt att det var en liten sporre. Först nu, efter åtta års skolarbete, vet han vad han går för. Nu har han bara ett år på sig att sätta fart och arbeta upp dom. Jag förstår att dagens skolbarn stressas ihjäl med så kort tid på sig. Annat var det på min tid, då jag fick mitt första betyg redan i trean. Sedan hade jag hela sex år på mig att försämra det fullständigt. Varför ha bråttom?
Tajt kroppsstrumpa
Det stod något med tajt läcker kroppsstrumpa i trapphuset och knackade på. Tog in henne och jag tråcklade först av den mycket tajta och avslöjande kroppsstrumpan, för att sedan klä på henne något fint. Lite vinglig var hon, hade svårt att få henne att stå rakt. Men efter lite skruvande på julgransfoten blev det rakt. Nu står hon där inne i vardagsrumshörnet.
Ajabajalistan
Ortopedläkaren sa förra gången att jag aldrig kommer bli någon distanslöpare. Det kan jag leva med, har aldrig gillat att springa. Inte heller kunna använda trånga stövlar. Det kan jag klara mig utan, det finns kängor. Idag fick jag nya saker att lägga på listan, vid återbesöket.
Fallskräm får jag inte hoppa, foten och skruvarna kommer inte hålla för tyngden vid landning. Skruvarna i stortån tål inte hur mycket belastning som helst, och de riskerar slita sönder hela tån fullständigt, som när en skruv rycks ut från en gipsplatta. Jag kan även glömma gymövningarna utfall och tåhävning. Får träna vaderna på annat sätt. Däremot går det utmärkt att cykla, för cykelskornas sulor är stenhårda och böjer inte stortåleden. Dock får jag ”inte gå på en hög mur och i fyllan ramla ned och landa på foten”. Exakt så sa han. Får jag göra det i nyktert tillstånd?