Barfotabarn genom livet

Fick stygnen borttagna idag, såret hade läkt fint sa distriktssköterskan. Ärret var långt, fem sex centimeter. När all den myckna bandagen var borta, tog jag glad i hågen fram en högersko. Tänkte liksom få njuta av att gå i en riktig sko istället för den hemskt obekväma sandalen jag fick efter operationen. Den som gör att det gör ont i hela foten, vaden och hela låret.

Men har ni försökt komma i en sko utan att böja på stortån? Det går ju inte! Skorna är konstruerade att man sak böja på tårna när man glider ned med foten. Med en stel stortå, tar det tvärstopp halvvägs. Hur har läkaren tänkt sig det här, ska jag gå barfota resten av livet?

Fram och tillbaka

När jag jobbar hemifrån, kopplar jag upp mig mot min dator på mitt kontorsrum, åtta kilometer härifrån. Men inte direkt mot den, nej det är för enkelt se. Först kopplar jag upp mig mot vårt nät via HK i Borlänge, och sen vidare tillbaka hit till Stockholm och mitt kontor på Centralen. Sen sitter jag, och kopplar upp mig mot en server… i Borlänge. Fram och tillbaka. Mina ettor och nollor blir beresta.

Julbordets varande

Julbord är inte vilken måltid som helst. Det är en symbolisk handling av arbetsgivaren till sin personal. Gesten betyder ”tack för det gångna året, tack för era insatser”. Att efter alla år inte bjuda på julbord betyder ”dra åt helvete, vi skiter i våra anställda”. Hur smart är det av ledningen att göra något sådant? Är de överhuvudtaget införstådda i vilka konsekvenser det får? Tydligen inte.

Äntligen

Äntligen är jag tillräckligt kapabel att sitta vid datorn en hel dag. Äntligen kan jag jobba igen. Äntligen!

Förvisso sitter jag och jobbar hemifrån. Förvisso måste jag ringa med mobilen till användarna. Förvisso måste jag starta om datorn på jobbet som jag är uppkopplad mot, varannan timme. Förvisso.

Men ändå. Jag jobbar!

Maraton i kontorsstolen

Just nu är det bara 32 avsnitt kvar, sen har jag sett alla fyra säsongerna av Star Trek-serien Enterprise. Bara 24 timmar kvar. Ett dygn liksom.

Enterprise gick förvisso på SVT för fyra fem år sen, men de köpte bara in de två första säsongerna. Ungefär som att bara visa första halvan av en Beck-film. Vi får inte veta hur det går. Hur tänkte SVT egentligen? Tänkte dom?

Nu har jag alltså tagit chansen att se alla avsnitten i rad. Efter 27 avsnitt en bra bit i andra säsongen, insåg jag att jag ju faktiskt sett de första 52 avsnitten i säsong ett och två. Det tog mig alltså 28 timmar stirrande på datorskärmen innan jag insåg det. Hoppade med andra ord över avsnitt 28 till 52 och hoppade direkt in på tredje säsongen. Så egentligen har jag hittills bara sett 43 avsnitt. Bara och bara, har ju inte så mycket annat för mig. 98 avsnitt á 45 minuter är väl ingenting för en trekker.

Längtar till normaltillståndet

Rymde till stan idag igen. Behövde göra lite inköp som Ica inte duger till. Blev till och med lite blåbuss, och det var en ny ambivalent upplevelse. Ska bli enormt skönt att få bort stygnen på onsdag, så jag kan börja gå med vanliga skor. För det är inte tån som gör att jag haltar, utan sandalerna jag fick med mig hem. Vill inte sitta fler gånger på en blåbuss tillsammans med pensionärerna med sina kryckor och skämta. Det är för tidigt.

Kvinnlig girighet… och manlig förnöjsamhet

I New York City har det öppnat en butik som säljer äkta män. Dit kan kvinnor gå för att finna sig en man. Vid ingången står följande instruktion. Du kan endast besöka denna butik en gång. Det är sex våningar med stigande pris på produkterna för varje våning. Du kan välja en produkt från en våning, eller välja att gå upp en trappa. Dock får du aldrig gå tillbaka ner en våning, bortsett från att lämna butiken.

En kvinna går till butiken för att finna sig en man. På första våningen står en skylt. Första våningen: Dessa män har fast jobb. Hon är intresserad men fortsätter uppåt. Andra våningen: Dessa män har fast jobb och älskar barn. Det är bra tänker hon, men jag vill ha mer så hon fortsätter uppåt. Tredje våningen: Dessa män har fast jobb och älskar barn samt har ett extremt bra utseende. Jösses tänker hon men fortsätter uppåt. Fjärde våningen: Dessa män har fast jobb och älskar barn, ser sinnessjukt bra ut. Samt hjälper till med hushållsarbetet. Åååh underbart vad ska jag göra tänker hon, men går vidare uppåt. Femte våningen: Dessa män har fast jobb och älskar barn ser, sinnessjukt bra ut. Samt hjälper till med hushållsarbetet och är mycket romantiska. Hon är såååå frestad men väljer att fortsätta till sista våningen. Sjätte våningen: Du är besökande nummer 31.456.012 på denna våning. Det finns inga män på denna våning. Den existerar bara för att bevisa att det aldrig går att tillfredsställa kvinnor. Tack för besöket!

För att undgå att bli beskyllda för könsdiskriminering har butiksägaren öppnat en ny hustru-butik tvärs över gatan. Första våningen har kvinnor som älskar sex. Andra våningen har kvinnor som älskar sex, har pengar och tycker om öl. Våning tre fyra, fem och sex har aldrig haft några besökare.

Publicerat med benäget tillstånd av Chinese Rasta, som själv lånat den…

Lappsjuk

Nu har jag varit hemma i nio dagar och det börjar bli tråkigt. Kände imorse att jag behövde lite äventyr. Det räcker att gå mer än 200 meter för att det ska bli äventyrligt med en sko som glappar i hälen hela tiden. Blir lite funny walks över det hela. Sonika tog jag en matlåda ur frysen, åkte till jobbet och satte mig och lunchade med kollegorna. Sen åkte jag hem igen. Behövs inte mycket mer än så för att få variation i livet.

Snabba visiter

De kom igår och lämnade väskorna för att sen gå igen efter bara två minuter. De återkom inatt och gick och lade sig med en gång i min soffa och i Klonens säng. De försov sig imorse och drog iväg utan frukost efter att ha varit vakna bara några minuter. Frukost skulle de försöka hinna ta på Centralen. Hade nog velat under de få minutrarna vi hann att umgås, säga mer än fyra meningar till min systersöner.