Hela sommaren har jag funderat på det där med att få höger stortå stelopererad. Tyckte inte jag fick något vettigt svar av läkaren när jag var på Nacka sjukhus i våras. Så jag beställde ett telefonmöte. Berättade att de akuta problemen jag hade i våras är borta, tack vare nya gympadojor i en storlek för stor och nya rymliga cykelskor. ”Jag har andra roliga operationer att göra”, sa hon med lätt ironisk skämtsam ton. Vi kom därmed överens om att vi gott kunde vänta med operationen till oktober november.
Cykelporr
Eftersom det inte blev någon cykling pga medicinska skäl, så var vi ju tvungna att göra något cykelrelaterat. Så det blev ett besök på Cykelcity för lite cykelporr: för får man inte cykla, kan man alltid köpa cykelprylar. Det efterföljande käket på krogen gjorde dock att jag bröt mot min princip att aldrig dricka kaffe efter sex. Alldeles för sent på kvällen tog vi en varsin dubbel espresso i min soffa.
Riskabelt beteende
De såg konstiga ut, klädde sig konstigt, lät konstigt. Och vid Gullmarsplan stormade det in fler i vagnen. Det tog en stund innan jag förstod vad det var. Det var människor. Såna där människor som åker tunnelbana till jobbet. Såna där människor som jag undviker i största möjliga mån för att slippa bli sjuk. För jag är aldrig så frisk som när jag inte åker tunnelbana. Inte en droppe snuva har jag haft sen jag började cykla i mars. Inte en hostning. Ingenting.
Varför utsätter jag mig för det här då? Jo, jag ska träffa fröken L efter jobbet och det regnar. Känner mig inte riktigt bekväm i regnkläder när vi ska gå på lokal. Vill känna mig representativ första gången. Därför offrade jag nu både min hälsa och mitt anseende med att åka kollektivt.
Istället för anabola
Till slut tröttnade jag och hämtade mobilen och lurarna. För det mesta brukar musiken på gymmet vara en bra monoton blandning, men efter några veckors ändlös vit rapp i slötempo, tyade jag inte längre. För första gången körde jag egomusik när jag tränade, och det blev nya Civil Disobedience med Leæther Strip. Då kan man snacka om upbeat! Garanterat 180 bpm, jämfört med den vita slörappen på typ 20. Och vilken vitamininjektion det blev! Blev superstark i alla övningarna och fick öka tyngderna två tre snäpp. Så här ska jag alltid göra i fortsättningen, absolut inget under 120 bpm.
Ljudlig bild
Fredde frågade på MSN: – Är du synthare? Fotot på dej är så Kraftwerk så att det nästan låter om det. Bara av att titta på en bild på mig, så kunde han artbestämma min musiksmak. Jag är imponerad. Och nöjd, för det är denne man som jag ska spela tillsammans med på första SM:t i cykelpolo om några veckor.
Foto: Elin, midsommarafton 2007
De magiska sofforna
Det finns soffor som är magiska. Såna där soffor som förvandlar mig när jag hamnar i dom. Som får mig att totalt slappna av i både kropp och själ. Hjärnan går ned på lågvarv och hjärtat känner sig omlindad av en genuin skön värme. Hela jag blir lugn. Kanske kan soffornas magi bero på dess ägarinnor. När jag hittar sådana soffor vill jag aldrig resa mig upp och gå därifrån. Jag vill sitta där för evigt och bara njuta av livet.
Hemmamatch
Vaknade i min egen säng imorse, efter några dagars turné på kända orter. Det kändes lite ovant, men skönt.
Gnällig kärring
Justerade vevlagret på fröken Pepita imorse, för det började knarra lite. Det blev tyst på henne på turen in till stan, men sen efter ett tag på cykelpolon började hon gnälla värre än en gammal kärring. Knirr knarr vid varje tramptag. Börjar bli smått irriterad, då det är ett splitter nytt vevlager. Och saken blev inte bättre att en klingbult gick av i godset så framdrevet skevade. Trots det blev det två timmars intensiv och rolig cykelpolo följt av två timmars soffslappande hos fröken M. För att vara en söndag, var det en riktig behaglig, rolig och avkopplande söndag.
Olika världar
Vaknade långt hemifrån ute i förorten och var kaffesugen. Ville inte väcka någon för att tillfredsställa mitt behov, så jag tog min cykel in till stan. Dagens frukost bestod av en pappmuggskaffe och en kexchoklad med en soptunna som bord på Götgatan. Stor skillnad mot gårdagens frukost som bestod av perkulatorkaffe och dinkelgröt i någons kök. Samma stad, samma helg men två olika världar. Båda med sitt egna lugn, med sina egna förtjusningar.
Önskan om nya OS-grenar
Det borde införas två nya grenar i OS tycker jag, med tanke på deras popularitet. Den ena grenen heter Fly från sig själv, där det går ut på att rusa genom livet så jävla fort och försöka undvika att ens egna tankar och känslor hinner kapp en. Den andra grenen heter Jaga ikapp sig själv (vilken är raka motsatsen, men ganska lika ändå), vilken går ut på att försöka fånga sig själv och sina egna tankar och känslor som försvinner iväg okontrollerat. Själv utövar jag sporten Här & Nu, där man står stilla och lugnt bara är sig själv med sina egna tankar och känslor.