Vanvördigt säger många att syrran är tre år äldre än mig. Men de har fel! Hon är bara 2 år och 364 dagar äldre än mig. Hon fyller nämligen år idag, dagen efter mig. Barnmorskan trodde inte morsan var riktigt klok när hon låg där och krystade och skulle föda mig. Hon ville nämligen vänta en dag till, så vi skulle få samma födelsedag. Men jag ville ut den andre. Så grattis syrran på födelsedagen idag!
Ålderdomligt
I somras hann jag använda mina väl ingångna och supersköna arbetsskor med stålhätta några dagar i Malmköping, innan sulan och klacken började upplösas inifrån. Sakta sakta tömdes klacken på dess innehåll och jag klev omkring på tre mm sula. Den sista dagen hölls skorna ihop med hjälp av silvertejp, sen slängde jag dom.
Idag påbörjade jag ett annat par arbetsskor jag inte använd på tio år, som jag hittade i en flyttlåda på jobbet. De har varit ute i spåren flera nätter och nötts på den vassa makadamen, utan att sulorna har slitits det minsta. Efter lunchen idag började sulorna och klacken även på dessa skor upplösas och bli mjukare och mjukare. De verkar inte vara oljebeständiga, men jag har inte varit inne i verkstaden, bara knallat över gårdsplanen in i stationshuset där jag dragit kablar hela dagen. Eller så är det helt enkelt så att dessa rejäla arbetsskor gjorda för hårda förhållanden inte klarar av den rena och klara luften här i sörmlandsmetropolen. Kanske förklarar det varför vi är så trötta och gäspar hela tiden. Det är för rent här helt enkelt.
Leka nu
– Pappa, pappa, lägg han på golvet så jag får leka med han.
Utbrast min syrra när pappa kom hem från BB idag för några år sen. Syrran hade väl som treåring en liten skev bild på hur lekvänliga små nyfödda är.
Återanvändning
Kollade över kanten på balkongen ned till grannarnas balkong under. Där står deras julgran kvar! Så praktiskt, bara spreja med grön färg så kan den användas nästa jul med. Det kallar jag att återanvända saker.
Familjär styrka
Det måste vara Sveriges minsta gym, iallafall i förhållande till antalet besökare. Bara det att när jag ska köra inåt- och utåtrotation med kabelmaskin, måste jag nästan ställa mig på bänken för sittande rodd. Trängseln skapar en viss familjär gemytlighet och vi börjar prata med varandra lättare än på andra gym. Man blir så att säga tjenis med många. Det visar sig då att många bor i närheten och inte bara i samma stadsdel som jag, utan tom i samma kvarter. Så där träffas vi på gymmet fyra kilometer hemifrån, men aldrig sett varandra ens på den gemensamma gården. Världen är allt bra stor.
Magisk morgontystnad
Precis när jag skulle brygga en dubbel espresso, så tystnade radion. Trodde först det blev avbrott i sändningarna, men så märkte jag hur tyst det blev. Total tystnad. Inget fräs från espressomaskinen, inget bubblande från kylskåpet, inga brum från ventilationen, inget surr från köksdatorn. Inte ett ljud. Det var tvärtyst! Strömmen hade gått. Igen. En magisk känsla tillbaka till rötterna, när det enda som hörs är fåglarna på gården och ens egna andhämtning. Efter bara några minuter kom strömmen tillbaka och jag vaknade upp från mina drömmar. Civilisationen var tillbaka och fyllde ut i ljudrummet.
Lugnet efter stormen
Just nu är det vapenvila på fronten. Det var lite hektiskt ett tag i vårvintras, med många dejter på kort tid. Det blev intensivt men samtidigt härligt. Några varade bara någon timme, andra resulterade i att vi träffades flera gånger under trevliga former. Men nu är det helt åt andra hållet. Total tystnad, total frånvaro. Får passa på att ladda om och komma tillbaka med förnyade krafter och göra en attack. För mänsklighetens fortlevnads skull.
Repetition ar kunskapens moder
Man blir bra på det man gör ofta. Man tränar helt enkelt upp sin förmåga genom att repetera. Sålunda har jag blivit väldigt duktig på att cykla i 20-25 minuter. Det är så lång tid det tar att cykla till och från jobbet. Men jag är inte lika duktig på att cykla nästan kontinuerligt i sex timmar. Vilket jag märkte igår när vi cyklade långt i den kortärmsvarma vårsolen. Det blev segt på slutet. Med andra ord behöver jag mer och fler långturer. För idag är benen riktigt trötta, och jag som ska in till stan på fixien…
Mycket att välja på
Populära namn bland cyklande tjejer är Marie, Mari, Maria och Elin. Namnlikheten kan rör till det hela lite granna. Som idag när vi efter fikat vid Hellasgården skulle ta en extra liten omväg hemåt. Glatt hakade jag på Maria, men det visade sig att det var fel Maria jag följde efter. Snopet fick jag vända om för att följa med den andra rätta Maria. Maria som Maria liksom, tyckte jag. Tyckte inte dom.
Inte en kotte
