Extra cykelträning

Med endorfinet sprutande ur öronen, var det maxfart till jobbet som gällde. Trots tung motvind så höll jag god fart och klockan 7 på morgonen är det inte så mycket cykelblåbär ute, så det rullar på bra. Vad ska man med massa växlar till, enväxlad hoj är perfekt istan, är det tungt är det bara att stå upp.

Kommen till jobbet väntar jag ett tag på att någon av de två hissarna ska komma. Men ingen av hissarna reagerar överhuvudtaget. Den ena stod kvar på våning 2 och den andra på 3. Så det var bara att langa upp stålcykeln på axeln och börja gå i trapporna. Sju våningar upp fick jag traska med cykeln. Ställde cykeln utanför kontorsrummet och sen var det bara att traska ned igen till omklädningsrummet och nu behövde jag verkligen duscha. Sen upp till kontoret igen.

Så nu har jag fått massa extra cykelträning utan att överhuvudtaget cykla.

Omkullkastade cykelplaner

Hela veckan har värdelösa SMHI lovat regn. Och jag som vill ut och fincykla! Men ska det regna vågar jag inte chansa och ta ut räcern för en långrunda. Så jag har tagit pendlarhojen och packat väskan för inomhusaktiviteter och regn. Men efter det mulna vädret på morgonen har himlen varje dag spruckit upp. Så min extrastora packning med regnkläder och ombyte har känts väldigt onödig. Cykelabstinensen sprutar ur öronen!

Men så ikväll gjorde jag iordning räcern och plockade fram kläder. Nu har de lovat sol för imorgon, och kvällshimlen sa samma sak. Äntligen ska jag få äntra min landsvägscykel för en längre tur. Men så fick jag ett telefonsamtal som omkullkastade alla mina cykelplaner. Det var Elin som ringde och sa att hon mönstrar av redan på fredag. Det är ju redan i övermorgon det! Blev så glad att jag direkt fick träningsvärk i mungiporna.

Så nu blir det ingen räcercykling imorgon heller. Men det gör absolut inget. Min matros kommer ju hem. Hem till mig. Till bara mig! Då är räcercykling bara blaha blaha!

Landet mitt i stan

Det stack upp ett litet huvud bakom buskarna vid trottoaren. Jag vred på huvudet å kollade igen och och såg massa små röda saker. Tvärnit! En liten u-sväng tillbaka med cykeln och där stod en tant mitt inne bland buskarna och plockade hallon. Mums, gott med hallon på väg hem från jobbet.

Tänk, att mitt inne i storstan, bara några meter från en tunnelbaneviadukt, växer det hallonbuskar. Det är ju rena landet. Mitt i stan. Vem behöver då bo på landet när allt finns här, både storstadens puls och landets lugn?

Kör naturellt

De flesta som ringer mig, ringer på mobilen, inte den stationära telefonen. Finns undantag, som mamma och pappa och så Elin, för att satelittelefonspengarna ska räcka längre. Och så är det dessa försäljare som tappert aldrig ger upp.

Då dessa telefonförsäljare stör mig och stjäl min tid, försöker jag slösa deras dyrbara tid och driva med dem. Dagens försäljarsamtal blev lite lustigt. Det ringer och jag lyfter luren och svarar:

Jag (B): – Bruse
(tystnad)
Jag igen: – Hallå…
Säljaren (S): – Jag söker br… bru… bruce…
B: – Nej, Bruse, rättar jag honom
S: – Jaha, är Bruse hemma?
B: – Ja
S: – Får jag prata med honom?
B: – Visst, varsågod
S: – Tack
(tystnad)
B: – Ja, varsegod
S: – Tack
(tystnad igen, jag väntar)
B: – Ja, varsegod
S: – Tack
(tystnad igen, börjar bli tjatigt det här, får ändra mitt svar)
B: – Ja, vad vill du?
S: – Jasså är det du som är Bruse…
B: – Ja, jag svarade ju det när du ringde
S: (något besvärad) – Förlåt hörde inte

Redan nu börjar det bli riktigt kul och jag väntar med spänning på fortsättningen.

S: – Jag ringer från Front, ett företag som säljer kalsonger och strumpor
B: (snabbt hugger jag av) – Nej tack, jag kör utan kalsonger och strumpor
S: (först tystnad) – Utan strumpor också?
B: – Ja, jag kör helt naturellt
S: (längre tystnad) – Då får jag tac…
B: (jag vill avsluta samtalet nu och avbryter) – Tack och hej

Återigen har jag lyckats slösa med en provisionskåt säljares dyrbara tid!

Verbalisering

Svenskan är lite unik på så sätt att vi gärna gör verb av substantiv. Ta uttrycket skicka e-post som har blivit eposta eller mäjla. Eller att skicka sms som blivit smsa. Hihi, låter lite kinky tycker jag, smsa.

Mig gör det inget att svenska språket utvecklas, det är bara roligt. Så länge alla förstår och hänger med på förändringen. Men förändringar kan missförstås, som med särskrivningar, och då säger jag stopp.

På inbjudningskort brukar det stå ”osa senast 31 juni”, alltså ”om svar anhålles senast 31 juni”. Idag fick jag ett inbjudningskort där det stod ”glöm inte att osa senast…” och i slutet stod det ”Säg till när ni osar så vet vi”. Aha, det är ett grillparty jag är bjuden till. Nej vänta, det står kräftskiva…

Billig terapi

Mental ohälsa är en miljardindustri. Miljoner människor knaprar ångestdämpande mediciner, går i terapi och söker ideologier för att må bättre och finna sig själva. Men blir dom friskare?

Solen sken, motvinden var medgörlig och medvinden var snäll. Det blev en kort liten runda idag på bara 35 km tillsammans med cykelkamrat Johan A. Hur mulligt som helst att susa fram på cykeln en dag som denna. Mer behöver inte jag för att rensa skallen och bli av med alla dumma tankar jag samlat på mig.

Så vem behöver terapi och mediciner, när det enda som behövs är en räcercykel och några vägar att rulla fram på?

Saknad

Det kan vara bra att sakna någon, riktigt nyttigt. Då visar det sig att man verkligen tycker om någon, att man verkligen bryr sig. Det är inte alltid man kan känna det när man är nära inpå. Då kan avstånd vara nyttigt, så saknaden kommer. En frisk fläkt att få känna lite saknad då och då. Men bara kortare tider, inte så här länge.

Jag har fått tillräckligt mycket med saknad i mitt liv, så jag klarar mig helt utan den känslan för en längre perioder. Att inte få träffa den jag älskar och tycker om en längre tid gör ont. Fruktansvärt ont. Det är den saknaden som är orsaken till min tomhetskänsla och söndagsångest. Jag klarar mig helt utan Saknaden. Det är inte en skön känsla för mig när den pågår länge. Det gör mig nedstämd och jag mår riktigt dåligt. Tack bra, det räcker nu.

Karaktärsdanande

Tålamod är inte min grej. Jag vill att saker ska ske nu, med en gång. Skulle jag ha något valspråk eller motto, så kulle det vara nu! Hade någon för ett år sen sagt att jag skulle vänta på en kvinna i sex veckor hade jag tagit det som ett dåligt skämt. Att jag klarat av det här så länge är ett under. Det är nog för att allt känns så ”rätt”. Men kul är det inte. Det har snart gått fyra veckor och det är bara lite mer än två kvar. Men det sliter det här, jag lider. Och jag är inte ensam. En liten tröst är att vi är två om det här.

Jocke sammanfatter det på ett bra sätt med en kommentar i Elins blogg:

Långresor är karaktärsdanade. Både för den som reser och för den som sitter hemma och väntar.

Bara gott kan komma ut ur det här, det är jag övertygad om. Vi lär oss både bra och dåliga saker. De bra är att vi lär oss hantera de dåliga. Med andra ord dubbelt bra! Men roligt är det inte.

Konstant fruktstund

Två fruktkorgar i veckan får vi på jobbet och det ska räcka till nio personer. Dessa likaledes nio kilogram frukt räcker precis till fredagen, då någon tar sista frukten. Inget blir över.

Helt perfekt att arbeta i juli för det är lite att göra då alla andra har semester. Och fort går det till jobbet också, då det är gott om plats på cykelbanorna. Och massa andra positiva egenskaper med att arbeta i juli. Dock är det lite lappsjukevarning att vara helt själv på kontoret. Men det gör inget, jag får all frukt för mig själv. Nio kilogram frukt bara till mig! Inte konstigt att magen är uppsvullen?

Det blev en sexig cukel

Svart är snyggt. Svart är sexigt. Bruse är sexig. Bruse vill ha en sexig cukel!

För att vara säker på att jag väljer rätt, så jag inte ångrar mig efteråt, skickade jag iväg en fråga till Surly. Svaret från Eric Sovern:

An 85mm fork should work just fine with the 1×1’s geometry. It’s designed specifically for an 80mm fork, but can work well with a fork up to 100mm.

Nu har jag beställt ramen och annat godis till den, och andra cyklar. Två veckors väntan på ramen. Tre veckors väntan på Elin. Tur att allt inte kommer samtidigt, hade blivit trångt i köket.