Favorit i repris i Paris

Vi har alla våra favoriter, sådana vi återkommer till vid tillfälle. När vi var i Paris för sex år sen, var vi två gånger på Le Sarah Bernard vid Châtele. Redan idag är vi här för andra gången. Tidigare idag tog jag en dubbel espresso och Klonen en cappuchino med en enorm gräddtopp! Nu är vi här för att äta. Mitt i rusningen. Kyparen jäktar runt och känner inte igen oss förrän vi beställer kaffet. Nu är han bara korrekt, förut skämtsam och glad. Klonen filosoferar:

– Jag gillar Paris, de är så vänliga här

Vilse i Les Halles

RER-stationen Les Halles är stor. Många linjer möts, och det är gångar, biljettspärrar, rulltrappor, caféer, butiker mm i en salig röra. Men nu kom vi från en annan trappa, så nu hittade vi souvenirbutiken Metro & Bus! Vi hade passerat den på baksidan häromdagen. Men nu har vi fått oss en buss och mer härliga böcker på franska. Bra läsövning då jag bara kan en handfull franska ord.

Viktiga samtal

Även utomlands måste man hålla kontakten med sina nära och kära. Elin har jag pratat med minst en gång varje dag, känslan av saknad är för stor. Jag är i Paris och hon är på Engelska kanalen, ganska nära ändå! Antalet skickade mms med bilder är många. Antalet skickade och mottagna sms är oräkneliga.

Nu fick jag ringa ett viktigt samtal av annat slag. Jag ringer Markus F och frågar vad pastis är. Ja, jag erkänner min okunskap, men jag vill lära mig. Jodå, sån skulle jag ha fick jag mig tillsagt efter förklaringen. Skönt med folk som säger ifrån. Han frågade mig om ryktet var sant, att jag träffat en tjej och det kunde jag ju inte neka till!

Det märks, sa han, du har blivit lugnare.

Jag passade tillbaka gliringen, att man blir mindre dryg om man skaffar en tjej. Han garvade.

Men så är det, Elin har en lugnande effekt på mig. Hon har på kort tid gett mig en skön magkänsla. Det är hon som ger mig den där emotionella gröten!

Absintabstinensen stillad

Äntligen infinner sig känslan II:
Äntligen är absintabstinensen stillad! Hittade några flaskor på Galerie Lafayette. Fick tips om ytterligare en liten affär på bd Malesherbes nära Madeleine. Där hade de dock ”bara” un Émile 68 för 51 euro. Så nu är det fyra flaskor för 134 euro (ca 1200 kr). Borde väl räcka ett tag? Konstigt, samtidigt vi kommer ut blir himlen molnfri. Äntligen är känslan av misslyckad resa som bortblåst.

En sjösjuk sjöman

Sms från matroselin:

– Det rullar idag. Jag är sjösjuk. Mår rätt pissigt måste jag säga. Urk!

En sjösjuk sjöman? Hur kul låter inte det? Som en flygrädd pilot, höjdrädd Eiffeltornsmålare, icke simkunnig livräddare, blodrädd kirurg…. Jag tror hon valt fel yrke. Undrar om vi ska byta? Jag har aldrig varit sjösjuk.

Turistvänliga i överkant

Jag kan ingen franska, bara några enstaka ord om jag läser. Men det gör inget, fransmännen gör allt för att vara turistvänliga. Frågar jag om de talar engelska, svara de utan undantag ”Yes”, ibland med tillägget ”little”. Lysande! Sen svarar de iallafall allt på franska. Betyder det där ”yes, little” att det var just bara det de kan på engelska?

Äntligen infinner sig känslan

Ingen av oss har ännu fått känslan av att vara i Paris. Klonen skulle äta crêpes varje dag. Men det ösregnar och det är kallt. Ingen absint, inga böcker eller crêpes. Men så tog vi oss till Place St Michel, där jag vet det finns en boklåda. När vi kommer ut med buss- och spårvagnsböcker för 45 euro finner vi äntligen en crêperia. Klonen får sin första crêpes och utbrister: ”NU känns det att vi är i Paris”. Jag kan inte annat än hålla med. Vi är på gång. Bara absinten kvar.

Absintabstinens

Bakslag II: Absintbutiken som ligger vid Saint-Paul som jag fått rekomenderat, är stängd. Mina obefintliga franskakunskaper säger mig att butiken är stängd tom 30 juni. Det är för fyra dagar sen. Hur ska jag nu kunna fylla på mitt absintförråd och stilla min absintabstinens? bakslag nummer två. Vi sparar ju en massa pengar iallafall.