Det är krig!

Det är krig! Fienden anfaller!! Mobilisera försvaret!!!

Tidningar, tv och radio skriker ut sina domedagsprofetior som om jorden håller på att gå under. Men vad är det som händer, är detta slutet? Nejdå! Det är ju bara snön som faller! Vilket den gör varje vinter, varje år och har alltid gjort så. Det är varken kaos, storm eller katastrof.

Det är helt frivilligt att bo i ett vinterland som Sverige. Den som inte gillar vintern får gärna flytta härifrån, så vi andra kan njuta av vintern i lugn och ro utan massa undergångsprofeter. Hejdå!

Och Nobelpriset går till…

Trasslande sladdar är ett gissel. Spelar ingen roll hur väl jag lindar upp dom, när jag tar fram exempelvis lurarna så är det veritabelt ormbo. Tar en halv evighet att trassla ut dom. Har i många år sagt att Nobelpriset ska gå till den som uppfinner trasselfria sladdar. Min bön har hittills varit ohörd… tills jag köpte min iPhone! Äntligen! Sladden till lurarna är överdragna av något gummiliknande material som gör att de inte trasslar sig! Årets Nobelpris går därmed till Apple!

Röda crosset


Första cyclocrossträningen. Det var blött, lerigt, fartfyllt, och en aha-upplevelse. Förstod varför jag tog av de medföljande Maxxisdäcken ganska med en gång cykeln var inköpt. De är alldeles för tungtrampade på asfalt, grus, lera, löv, sand… ja, på alla sorters underlag. Gummit är som sugproppar, klistrigt. Så här slut har jag aldrig varit, till och med tanten var undrande.

Trevligt med nya bekantskaper i form av grusvägar jag inte ens visste de existerade. Med ett par trevligare Racing Ralph blir umgänget roligare.

Statoil

Egendomligt, konstigt, avigt och dräggligt känns det just nu. Funderade på att dricka whisky med sugrör, men insåg att det nog var helgerån, så det fick vara. Halva tungan är fortfarande bortdomnad efter senast tandläkarbesöket. Diverse smärta kan jag stå ut med, men jag kan aldrig lära mig stå ut med känslan av en borrande borr på en tand och känna hur vibrationerna fortplantar sig i hela skallen. Aldrig. Den acceptansen försvann med mammas läkerolask.

Årets julklapp

Efter alla skriverier i media, annonser från elektronikföretagen, trodde alla att det var en smart telefon som skulle bli årets julklapp. Icke sa Nicke. Årets julklapp har utsetts till espressomaskinen. Eh, trodde alla köpte sådana för några år sen när det var som mest upphaussat. Tänk så fel vi alla kunde ha. Undrar dock vilka det är som röstar fram årets julklapp.

De fyra årstiderna II

Fyra dagars frånvaro från cykel ger en viss abstiensn i benen som börjar pedalera i luften. Men samtidgt gav vilan en skjuts på 90 minutersspinningen ikväll. Det var pigga ben och ett alert hjärta som trampade på. Skönt med öronproppar så jag kan höra vad gaphalsen vrålar där framme. Utan öronproppar skulle jag få tinnitus i flera dagar som förra gången han lekte DJ, vilket han inte gör bra alls.

Tio små negerpojkar

Och så var dom bara en!

Var ledig igår och stackars Lilian fick i praktiken jobba ensam och det märktes av högen med ärenden. Den hade blivit 50% större än i fredags. Sedan verket har migrerats över till Windows 7 och skrivarna från två olika verk slås ihop till en miljö, har vi dubbelt så många skrivare att hantera. Antalet ärenden har därmed fördubblats och då förväntade vi oss att vi kanske inte skulle bli dubbelt så många i gruppen, utan iallafall fler. Vi trodde att våra kollegor från Vägverket skulle sätta sig och arbeta och lösa ärenden med oss. Men icke då. Några revir måste först pinkas in tydligen, och det pinkas en jäkla massa. Istället tog den Jan ifrån oss, så vi är hälften så många som ska göra dubbelt så mycket. Och när en är ledig, så ska 25% göra 200% jobb. Det inser de flesta är ohållbart, till och med vår chef. Men hon står i regnrock och försöker undvika pisset. Själv går jag och fikar istället.

Utrotningshotad art

Tanten är en utrotningshotad art i Sverige. Det är knappt vi får se en riktig tant längre. Tanten med sin knälånga kappa, obligatoriska handväska och alltid med en hatt. Hatten är arten tants största kännetecken som alltid bärs oavsett tillfällen.

Men nu är det sällan jag får se en äkta tant i Stockholm, eller inte alls. Jag minns tanterna när de satt med hatten på på konditori Royal i Karlstad. När huset senare revs och Royal flyttade till gamla Riksbankens lokaler och de slutade med bordsservering – en företeelse som bara det borde K-märkas – så försvann även tanterna med sina hattar. De blev så att säga utkastade med badvattnen. Jag saknar tanterna med hatt på konditorierna.

Till min glädje gled jag och Gunilla in på ett fik i gamla stan i Riga igår och där satt dom! Tanterna med hatten på och fikade. Hoppas de inte blir utrotade i österled som här hemma. Undrar om jag ska starta en insamling eller till och med en Facebook till tanternas bevarande?