När Java kom på 90-talet sades det vara lösningen på alla problem. Det skulle göra program plattformsoberoende, de skulle fungera på alla operativsystem. Fortfarande efter alla dessa år, går program som körs på Java fruktansvärt långsamt. Det går segt, det blinkar till, rutor som försvinner, program som kraschar. Värre är om jag försöker köra flera program samtidigt som använder Java. Eller om de kräver olika versioner av Java. Då går det inte alls. Efter 15 år är Java inte ens kompatibelt med sig självt!
Etikettarkiv: dumheter
Onaturellt naturligt
Solrosfröna till gröten var slut och det blev en jakt på solrosfrön. Började leta i den lokala ICA-affären, men jag gick bet. Frågade killen varför de inte har solrosfrön.
– Jodå, här är dom, han pekade på “rostade och saltade” solrosfrön
– Nejnej, försökte jag, jag vill ha naturella.
– Ja, här, de här är bara rostade, sa han och pekade på en annan förpackning
– Jaha, “bara” rostade, men hur naturella är dom då, frågade jag och vände på förpackningen och läste innehållsföreteckning. Tycker du rostade i olja låter naturellt?
Efter fem affärer hittade jag till slut naturella solrosfrön. Vet inte inköparna och säljarna vad naturell betyder? Nationalencyklopedin ger ialla fall klart besked:
naturell, i fråga om mat, särskilt grönsaker: i sitt naturliga skick, dvs. utan tillagning eller tillsatser.
Rostade i olja av okänt ursprung känns inte speciellt naturligt för mig. Hur svårt kan det vara?
Andra vårtecknet
Ett tydligt vårtecken är när gatukontoret börjar spärra av och gräva upp cykelbanorna. Ett lika bra tecken på att vintern är på gång, är när groparna fylls igen och täcks med gôrbillig dretasfalt och avspärrningarna tas bort i november-december.
Inga undanflykter
I mitt hus finns en liten pizzeria, men jag har aldrig handlat där förut. Jag hade synpunkter på hur pizzabagaren tog hand om sina sopor, eller inte tog hand om sina sopor, ska jag nog säga. Så därför kallade han mig rasist, för att jag inte gillade att han skräpade ned. Logiskt eller hur?
Men nu är det nya ägare av pizzerian, två killar har köpt den och det var inte alls bra. Det var bättre att som förut bli kallad rasist och därmed kunna vägra köpa pizza där. Men vad ska jag nu skylla på, när Klonen vill ha pizza? Ingenting, så det blev pizza idag.
Utan personligt ansvar
Efter att ha väntat i två timmar på ambulans, dog en 34-åring som fått hjärtinfarkt. Han dog i sin mors armar som förtvivlat under två timmars tid försökt förmå SOS Alarm att skicka en ambulans. Nyheten kunde läsas i många tidningar.
Är det den nya tidens tecken, att vi ska behöva dö i väntan på hjälp? Hjälp som vi via världens högsta skatter betalar för och förväntar oss att erhålla när vi behöver dom. Och som vanligt är det ingen som vill ta på sig ansvaret. Det fegas ur och bortförklaras, det är alltid någon annans fel.
— Det är inte säkert att någon har gjort fel, säger Lotta Lundin till TT, resurserna räckte helt enkelt inte till.
Självklart är det någons fel att det inte skickades ut någon ambulans. Självklart är det någons fel att det inte finns resurser. Det får inte handla om resursbrist när det handlar om människoliv. Det får aldrig aldrig komma dithän att en människas liv står på spel för att det saknas resurser. Då är det ett systemfel någonstans. Och det felet är självklart någons. Alltid!
Med världens högsta skatter borde vi ha outsinliga resurser och kompetenta människor som fattar livsavgörande beslut. Tyvärr ser verkligheten helt annorlunda ut. Vi lever i en socialistisk planhushållning, där det bara finns resurser för ett visst antal ambulansutryckningar. När det antalet överskrids, saknas det resurser. Vi får hoppas nuvarande regeringen verkligen genomför sitt systemskifte. För våra livs skull!
Sakna empatisk förmåga
Fick idag veta att jag saknar empati. Och att jag dessutom är en misslyckad polis. Jajemensan! Det var när jag påpekade för kvinnan som satte sig bredvid mig med sin hund i tunnelbanan, att det var en hundfri avdelning hon satt sig i, som jag fick veta det. Hon var minsann också allergisk mot hundar, men hade tagit en allergitablett, så det gjorde ju inget att hunden var i fel avdelning. Minsann. Jag försökte påpeka att vi alla är olika, och det finns de som blir dödssjuka av hundar. Det var då jag fick veta att jag saknade empati för andra människor, eftersom jag saknade förståelse för henne och hennes hund. Snacka om att projicera sina egna problem på andra! Det var när jag svarade henne att “åh, du är en såndär cool människa som skiter i andra människors hälsa”, som jag fick veta att jag var en misslyckad polis. Se där vilken människokännare hon var.
Är jag petig? Kanske det, men den som tycker så, är tydligen inte allergiker och vet hur det känns att få en allergisk reaktion. Sådana personer saknar oftast empatisk förmåga för sin omgivnings besvär. De vet inte hur det är att få klåda överallt och få svårt att andas. Tyvärr verkar det vara en ny folksjukdom, en ny trendig grej, att sakna empati. Skit i andra, bry dig bara om dig själv – verkar vara det som gäller. Med ens känner jag mig hopplöst otrendig och omodern. Som att det är kört för mig.
Antingen eller
Halvmesyrer är jag inte mycket för. Gillar inte mellanting, utan det ska vara antingen eller. Som det där med badrumsdörren. Antingen stänger dom den helt när dom går ut ur badrummet, eller så låter dom den vara som den var innan de klev in: helt öppen. Inte halvöppen. Det blev så jävla obehagligt när jag gick på toan i nattens mörker. Dessutom väckte jag mina halvmesyriga gäster av mitt svärande för att den förbannade dörren stod halvstängd.
När jag blir stor
När jag blir stor vill jag bli tunnelbaneförare. Det verkar jätteroligt att få accelerera fort och bromsa jättehårt så passagerarna far omkring inne i vagnen och ramlar på varandra. Och sen få sitta på rasterna och skryta för kollegorna hur många lårbensbrott eller krossade glasögon jag åstadkommit på mitt arbetspass. Det verkar skoj, det vill jag göra när jag blir stor.
Fast i RSS-träsket
Två minuter kvar tills mitt tåg kommer, hinner läsa ett RSS-flöde till – tänkte jag och försvann in i telefonens inre. När jag i nästa ögonblick tittar upp ser jag hur dörrarna stängs och mitt tunnelbanetåg åker iväg. Stoppade ned telefonen och väntade ytterligare 10 minuter. Som om det vore det roligaste som fanns att göra en måndagskväll när magen kurrar efter ett träningspass.
Com Bort
Com Bo – varken tv, bredband eller telefoni.
Trettio minuters fruktlös telefonkö för att sedan få reda på att de redan vet att det är avbrott. Flera grannar hade redan felanmält. Jamenförihelvete, varför inte prata in det på telefonsvararen då?! Så slipper jag slösa med min tid och behöver inte ta deras kundservice i anspråk. Vi sparar båda tid på en sån enkel lösning, men det är väl för enkelt för deras klena intellekt. Nej, krångla till det bara, slösa med allas tid, skaffa er missnöjda och irriterade kunder.
Byta leverantör är inte det enklaste, då Com Hem har ett slags monopol, de äger nämligen infrastrukturen i fastigheten. Det är så här det går till i Sverige, den sista sovjetstaten! En stat där den enskildes hälsa och önskemål är underordnat statens och de stora företagens maktfullkomlighet. Där vi medborgare och kunder bara är en plånbok som ska betala skatter och räkningar och därmed hålla käften. Där kunder bara ett störande inslag i verksamheten. Bort med dom, Com Bort.