Det var rekordmånga som slöt upp på cykelpolon idag. Vi fick ihop hela fyra lag, så vi kunde köra två matchar brevid varandra samtidigt. Först till fem mål, sen blandade vi och gjorde nya lag. Det var rekordkul tyckte jag, trots duggregnet. När Klonen till slut var kall och blöt om både händer och fötter, cyklade vi hemåt. Vi blev båda rekordblöta, då det började regna ordentligt på hemvägen. En rekorddag helt enkelt på alla sätt å vis.
Etikettarkiv: Klonen
Påvänjningskur
Förspelet till kräftskivan var nästan tre timmars cykling i skogen tillsammans med 15 posörer. Tecknet att det behövs göras oftare, var att pulsen var över 80% hela tiden, stundtals nästan 90%. Jag behöver helt enkelt cykla oftare tillsammans med andra som drar som harar. Annat som behövs göras oftare, är att sitta på ett tak och kalasa. De andra käkade kräftor, men jag och Klonen åt annat. Vi fick åka hem efter några timmar, för stackarn satt och skakade tänder, trots att det var över 16 grader. Han behöver sitta still i sensommarsvalkan oftare och vänja sig. Under sommarlovet har han blivit bortskämd med sommarhetta eller att alltid vara i rörelse och hålla värmen. Det är lätt att tappa fokus vid ledighet, det fördärvar hälsan helt enkelt.
För lite och för sällan
Klonen kommer med sina kloka funderingar. Förra helgen räknade han högt till sju cyklar i vardagsrummet (jaja, jag vet) och frågade ”cyklar du inte på Pintan längre?”. Jag försökta med någon halvdålig ursäkt, men det kändes fel. Så idag tog jag Pintan till jobbet, och efter jobbet den vanliga vägen hem över Ekerö och Slagstafärjan. Efter bara fyra mil mellanlandade jag hos fröken M i Sköndal för smarrig och het tai- middag. Kan livet bli bättre, först cykla och sen bli gödd av en kompetent kvinna som lagar gudomlig mat? Tror jag ska fria.
Andra dagen
Nu har det blivit en såndär dag jag bara vill koppla ifrån och gå i ide, och vakna först imorgon och hoppas på att känns lite mer hoppfullt.
Tomt
Det är tomt när jag kommer hem. Ingen sjusovande tonåring i sängen, ingen långhårig sak vid datorn, ingen hungrig varg vid matbordet. Det är tomt och öde. Lika tomt är det i mitt bröst och min tanke. Bara tomt.
Smygstart
Inledde semestern ambitiöst med gummibandsträning varje dag. Andra veckan köpte jag en sån där ab roller och körde med den tre gånger. Men tredje veckan tog lättjan helt över. Tänkte att de där bråkande musklerna i skuldran skulle få en hel veckas vila, utan det minsta medvetna träning. Bara vardagsrörelser. Om jag inte fått mindre ont på ett halvår av diverse rörelser, borde ju det motsatta funka, tänkte jag. Och inte har jag haft ont iallafall de här veckorna. Så det borde ju vara bra.
Gick och tränade efter att jag vinkat av Klonen vid bussen. Första aktiva styrketräningen på mer än tre veckor. Det var inte bara för att jag tappat styrka som jag fick ta det lätt, ville inte chocka kroppen, utan smyga igång en vecka. Men jag saknade både motivation och koncentration. Mina tankar var någon helt annanstans. Även de behöver tränas upp efter semestern.
Dam i nöd
Vi var bara sex stycken som förtvivlat spelade cykelpolo och försökte få lite uppmärksamhet från publiken. Men den förmodade publiken samlades istället likt gamar runt den sköna fröken S som hade problem med drivlinan på sin fixie. Vad gör inte folk för en dam i nöd? Precis vad som helst tydligen, och mest var det goda råd. Vad händer om hon följer allas råd, kommer hennes cykel bli cykelbar? Det återstår att se, vackra ögon hade hon.
Observationsförmåga
Klonen såg skylten, och det kom efter ett tag:
– Hellasgården ligger åt andra hållet
Trodde vi kunde cykla förbi skylten utan reaktion. Men det var rostbiffen i storstugan som hägrade, men jag ville först ta en trevlig omväg runt Nackamasterna. Det gick riktigt bra, förutom att värmen höll på att smeta ut honom på hällarna.
Är det inte det ena så…
Äntligen sommar, äntligen semester, äntligen sol, äntligen värme. Men… det är varmt, 25 grader i skuggan, så vi orkar inte ens gå ut. Vi är helt utslagna i soffan. Förvisso kollar vi den roligaste etappen av TdF, men jag vill cykla själv. Det var ju det här med värmen. Det blir lite för mycket av det goda helt enkelt.
Kan det jävlas så kan det
Idag har det strulat till max. Började på vår mtb-tur i skogen, då Klonen halkade omkring som ett skollat troll. Vet inte hur han bar sig åt, för enligt mitt och många andras tycke, borde han ha marknadens bästa grepp på våta rötter med Fat Albert. Så det blev en kort tur. Sen när vi skulle träna lite cykelpolo, gjorde han en oberiplig vurpa med sig själv, och slog sig illa.
På den sena tisdagsrajden fastnade bakväxeln vid en växling i kassetten och blev skadad. Det visade sig att klåparen som satt ihop cykeln på Cykloteket hade gjort kedjan för lång. Så när jag bland annat körde på lilla klingan fram och mitten bak, så slog bakväxeln i kassetten och hakade sig fast där. Dock blev den inte värre skadadinte värre än att jag kunde fortsätta cykla, men med ett begränsat växlingsregister.
När jag kom hem sent, visade pulscykeldatorn att jag bara cyklat i 10 minuter. Hade glömt slå på den när vi startade vid Hammarbybacken. Så där missade jag att logga cirka 3 timmar. Även gps:n hade lagt av efter cirka 2 kilometer, av de uppskattningsvis 3 milen.
Så nu är morgondagen räddas. Ska till Cykloteket och reklamera cykeln. De får byta den trasiga bakväxeln samt kassetten då bakväxeln tuggat på den. Jag litar inte på den kassetten något mer, den kan ju ha blivit hur skadad som helst i närkontakten med bakväxeln. Och när man byter kasset ska man även byta kedja. Allt detta får de stå för, då de satt ihop cykeln felaktigt. Och jag kommer kräva att de gör det medans jag väntar. Tänker inte lämna ifrån mig cykeln mer än så lång tid det tar att byta och justera grejerna. De ska vara glada att jag inte gör det som konsumentköplagen säger jag kan göra, kräva ”rätt till ersättning för alla utgifter och förluster som du drabbas av på grund av fel på varan”. Det vore ju trevligt och ta taxi dit och hem med cykeln!